Är de här tvångstankar? eller va händer???!!

Tja!


Vet att jag har dragit ett rätt liknande inlägg förrut men skulle vilja berätta mer i detalj,

Jag är så himmla rädd för att bli psykotisk, jag brukar ofta tänka att tänk så är allt overkligt tänk så är allt en illusion och bara jag lever på denna värld. Fast jag vet att de inte är så men kan inte slappna av och må bra, kan även ha tankar om hur vi fungerar som människor vad är de som gör att vi tänker vad är de som gör att vi kan se ? Känner sån grov ångest över allt de där. Såg även en dokumentär om en som var schizofren och han sa att han inte tvättade sig för att han trodde att demoner skulle komma in i han, samma sak har fastnat för mig, fast jag tvättar ju mig självklart men tänker på den endå, tänker även mycket på hur jag beteer mig "brukar jag göra så här förut" "är jag som jag brukar vara?" vilket är helt galet .., allting skrämmer mig nu mera allting är förändrat i mig. Min psykolog säger att de är tvångstankar och de är väldigt liten risk att jag skulle bli psykotisk, dock är han på semester just nu så jag har ingen att prata med, Tom min mamma försäkrar mig om att jag inte kommer bli galen haha..

Kan även tilllägga att jag har varit i en depp ångest fas i 5 månader och de var efter 2 månader jag började få sånna här tankar. Vad ska jag göra ?! känns som jag kommer förlora mig själv snart,
har aldrig haft nå psykiska problem under mitt 20åriga liv förens nu

Kanske finns de någon som känner igen sig?! är jätte tacksam för alla svar!!!

Mvh

Sluta knarka. Inte din grej helt enkelt.

Har aldrig testat droger

Min hobbypsykologiska analys säger att du lider av tvångstankar. Just att du söker någon sorts försäkran från läkare, anhöriga mfl. att du inte är psykotisk är ett tecken på detta. Relativt vanligt förekommande att ångestsyndrom för med sig liknande tankar och du är garanterat inte ensam:

http://www.anxietyzone.com/index.php/topic,51517.0.html

Nja, jag är ungefär likadan. Just i det där om att det bara "finns jag" på jordlivet. Ibland tror jag att de andra inte ser mig, då tycker jag att det är skönare att vara ute. Jag har också svårt för att se någon likhet (perspektivmässigt) mellan mig och andra människor eftersom jag inte vet hur en annan människa känner, jag kan ju bara utgå från vad jag själv tänker på och gör. Hela livet är komplicerat och konstigt.

EDIT: Dvs, du är väl normal.

Låter som depersonalisation och/eller derealisation (Googla det).

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, om inte allt.
Dock har jag brukat droger så det är troligtvis därför jag får sådana tankar. De kan även uppkomma utan att man har använt narkotika.

Det du bör göra, kan låta som en klyscha, är att sluta tänk så mycket. Lev i nuet!
Tankarna äter upp en inifrån, så försök dra ner på det.
Känner du att tankarna maler iväg så tänk *Stopp*.
Det hjälper för mig mig

Mindfullnes (stavning?) kanske också kan hjälpa.

Lev väl och lev i nuet kompis!
Peace.

Tack för era svar de lugna mig som fan!Jo deprelation eller va de heter till hör väl deprisson? samma sak med droger som jag förstog det! Ska testa de du skrev verkligen
Tack för tipsen! Skönt att flera tänker så här kan tänka mig att det är vanligt i unga osäkra år? haha

Existensen är ett mysterium. Hur kan något existera överhuvudtaget, och vem är du som upplever allt detta? Hur är det ens möjligt? Dessa frågor har inga svar. Men du kan vara lugn för allt är precis som det ska vara. Det är ett underbart mysterium, och allt du behöver göra är bemöta det med positiv energi så gott du kan.