Hejdå Olanzapin/Zyprexa!

Jag har en dissociativ störning och p.doktorn tycker att det är en bra idé att medicinera mig med hjälp av 10mg Olanzapin dagligen. Efter lite dividerande med en vän till mig så inser jag att det är dags att möta min verkliga natur, ett medicinalt zombie-mode fungerar inte men jag är samtidigt rädd för att gå av Olanzapin för att i skrivande stund(Avvikit att ta dos två gånger inkl. ikväll) så känner jag inte igen "verkligheten" jag uppfattar som nuet. Anledningen till att jag gick på Olanzapin var för att jag ansåg att dissociationerna i mitt liv var för intensiva och jag trodde jag skulle bli knäpp men jag anser att jag efter en LSD tripp(på olanzapin) fått fäste i en filosofi som kan komma att, med hjälp av terapeutiskt samtal bräcka det svarta hål där problemen strålar.

(Mer att läsa om dissociativa störningar: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dissociativa_st%C3%B6rningar)
(Mer att läsa om dissociationer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dissociation_%28psykologi%29)

Vad det kommer drogerfarenhet (var diagnostiserad innan jag började knarka) så är Amfetamin en populär gäst i mitt blodomlopp, senast igår konsumerades tjack, alkohol, Zoplidem och Zopliklon. Cannabis brukar också tendera att passera halsens inre väggar, jag tar gärna det jag kommer över i undantag då Opioder och Opiater, jag tyckte om Oxycontin för mycket och vill inte hamna i ett sådant beroende...

Jag vet inte vad syftet med denna tråd var .. Motivation eller ett mer ovanligt fall pga dissociationer/hallucinationer kanske? Nåväl, jag droppar uppdatering om psykisk ostadighet samt strategi om hur jag ska göra människa av mig en annan gång. Nu bör jag sova.

Även om amfetamin inte är lika dödlig som heroin, oxy och metadon. Så är den mer destruktiv i mina ögon. Den förstör människor fysiskt och psykiskt - och deras omgivning ännu mer. Mycket mer. Det är bara att se hur en typisk amfetamist ser ut och jämför med andra typiska drogare.

Den sabbar allt. Hjärnan, och till slut kan du fan inte gå ens. Jag hatar den, och den ger mig ingenting längre. Likväl får jag sug till skiten om jag slutar med subutexen. En djävulsk drog. Opiaterna har man iaf en slags värdighet, de dödar en. Men amfetaminet är en utdragen process av nedbrytning, destruktion och förnedring.

Tänk på det. Jävla skit är vad det är.

Den eviga debatten går i min hjärna WestDealer, jag älskar tjackruset samtidigt som jag är bekant med baksidan, men jag känner folk som gått igenom det till synes oskadda, jag är inte dem förvisso. Jag är öppen för en diskussion.

Uppdateringen om ATn på Olanzapin följer att jag har varit mer aggressiv idag, ångestfylld, knappt ätit alls, fyra potatisar. Ifrån att ha varit ett smaskmongo (som Olanzapin orsakat) till detta känns väldigt skönt. Jag har spytt idag, jag spydde igår men det tror jag var p.g.a. baksmälla samt amfetamin AT och att jag kom ner från Zopliklon/Zoplidem.... Mitt psyke känns annorlunda, jag är glad över det, jag motade iväg den enda människa jag träffat idag på 10 sekunder.
Min arm-lem har slagits med väggar i frustration idag, jag har fått saker gjort idag, städat, möjligtvis i ett tvångsbeteende för att jag tappat bort ett gummiband som hör till muskelrehabilitering i den arm som inte slagits med väggar. Jag hittade gummibandet. Vad ska man skriva? Det känns skönt, jag vill inte vara där jag var för en vecka sedan.

Starkt beslut av dig.Jag tror på att våga möta sina hjärnspöken!!
Amfetamin är destruktivt på det sättet att det märks när man inte tar det.Jag vet!

Oj, Nattskatta själv, min ryggrad frös till i kalla kårar vid anblicken av din avatar i denna tråd.
Det gäller bara att man ska ha mod att hålla sig borta länge nog tills suget sakta släpper har jag fått förklarat av en tjej som drog i sig en LD50 dos för hon inte trodde hon var stark nog att hålla sig borta. Nog för att hon har sina egenheter kvar men hon klarade sig igenom sin mest destruktiva period och jobbar nu som springande brevbärare . Vi går dock inte jämnt ofta, några gånger på fyllan så har ordväxling skett. Och så har man ju hört ett och annat om upptågen med min stads en gång hårdaste tjackis.
Hon lider nog någorlunda av de trauma av psykotika inslag hon roat sig med men det som inte dödar härdar vet jag.... I alla fall någorlunda.

Uppdatering: övervägde p.läkarens förslag att lägga in mig på mentalsjukhus en stund tills jag landat men tackade nej.. Har mått sinnesjukt bra och lika dåligt och sov någon knapp timme inatt, inget mellanläge förän jag blev själv i min egna kontrollerade miljö på eftermiddagen, ifrån alla dumma individer, jag hörde folk utomhus som var efter mig inatt, dem klättrar sig upp till min bostad men vågar aldrig forcera entré ... Det var en kvinna också, fast hon var stilla och dömande, sedan växte mina armar för att återgå till normal storlek, jag blev tjock som michelin-däckgubben igen.. Detta pågick i en evighet tills jag somnade runt 05:00 och vaknade igen runt 6:30 pga en knackning på dörren som inte hände, jag såg spindlar stora som en lårkaka men var inte rädd, det hade blivit ljust och jag mådde bra för jag känner hur giftet går ur kroppen och jag blir mig själv igen <3

Jag gick ut ikväll och insåg att kvinnan var en vän till mig, en stor inspirationskälla faktiskt, kvinnan pratade i mitt huvud via en annan dimension av "jag", en som jag inte styrde.. Ni kan kalla dem för en röst i mitt huvud .. Hon sa att sexualitet var mitt problem, däri låg problemet, jag kan inte förklara det mer ingående än att det är som olika bekanta i mitt huvud, vissa är fiktiva medan andra är påtagligt liknande riktiga vänner jag har i personlighet. den sa väldigt övertygande.. Det var ytterst kärleksfullt och flippat... Responsen var oväntad för att mina hallisar har alltid varit på ett avstånd, typ runt hörnet kollades på mig. Men ... inte nu då, detta är Nattskattas fel!

"Jag mår fett bra"

Jag tror du börjar närma dig svaren mitt i all förvirring.Var inte rädd utan fortsätt kämpa.Så länge man flyr fortsätter man att bli jagad!!

Jag har själv befunnit mig i ett inferno utav psykoser och förvrängd verklighet.Först när jag slutade att vara rädd och stenhårt klamra mig fast vid tanken på att det skulle finnas en definitiv verklighet som man inte fick uppfatta på annat sätt än den stora mängden så slutade jag att jagas.

Jag tycker håll dig borta ifrån den medicin som hindrar dig från att känna det du känner egentligen och försök istället lära dig hantera ditt inre kaos.Finns här för dig och kan försöka hjälpa dig så gott jag kan!

Kram

hur länge har du varit utan medicinen nu??

sedan Fredags(4-5 dagar), allt jag upplever är desillusioner.

Detta är den mer förvirrande delen av mitt liv. Ytterst sänkt idag, typ som en dålig dag efter e (jag har inte ätit e). Jag mår också illa och har gjort det sedan helgen.... Jag mår bättre än igår, fast det är nog för att jag är sänkt... Ogillar tanken att slänga i mig Zoplidem emot kvällen men måste nog göra det för att somna.

Edit: Jag känner att det är kontrollerbart tillbaka i normala tankebanor och ifrån Olanzapin nu, tror jag... Vet inte egentligen helt ärligt. Det känns ju egentligen helt upp och ner och felfelfel.. Omställd mer än återställd, fast jag vill ju inte tillbaka till där jag var innan jag åt Olanzapin.

Jag inser att jag har sinnessjuka munchies på Cannabisrökning, jag var jättesocial i skolan idag, mådde suveränt och umgicks med folk, jag var glad och trevlig.. Fått hem ett diskställ och en monter som möbel hemma, har historiska föremål i den, en kanonkula, en liten eldkastare och stenar av speciellt slag.

Jag är annars ganska lättviktig, bmi under OK värde.

Jag inser hur självsäker jag blivit emot andra människor i min omgivning, jag är driven, det känns skönt, första gången på ett tag jag prata och är trevlig emot en annan vän.. Min vän heter Betrix Kiddo.

Mitt liv känns som om det är tillbaka till det gamla vanliga igen, nykter, utan Olanzapin i sinnet, det känns skönt, jag känner mig också tryggare i mig själv, så mina hallucinationer är lättare än innan jag käkade Olanzapin

Frid mina goda underbara vänner.