Det här är mitt första inlägg på flashback, så jag hoppas att jag skriver på rätt del av flashback! 
Jag råkade för övrigt posta 2 icke klara versioner av det här innan, är tacksam om någon hjälper mig ta bort dom, dock inte det här inlägget!
Allmän info om mig: Är en filosofisk pojk som är 19 år gammal, har diagnosen högfungerande autism och ätit 100% raw food i ungefär ett år nu (innebär att man bara äter råa frukter och grönsaker. Har rökt cannabis oräkligt många gånger innan det här men aldrig använt någon tyngre drog innan. Har diagnosen dyslexi och är inte direkt ett grammatiskt geni, men jag gör mitt bästa för att förklara allt som jag skriver så bra som möjligt!
Kvällen började fint och folk hade det trevligt, dock så blev jag lite sur när det visade sig att jag hade glömt allt mitt weed hemma, och tur var väll det! Senare skulle jag ju få pröva på någonting utanför min tänknings förmåga! (2CI). Jag fick långtråkigt en stund och prövade att röka lite hampa frön från min raw food vegan kost, det gick inte så bra och man blev inte hög på det. Men tillslut bjöd mina snälla kompisar mig på några bloss weed och lite alkohol.
Det hela gick mot en bra riktning och tillslut frågade min kompis mig om jag ville pröva på någonting som heter 2CI,
- han förklarade att han läst allting om det på internet och att det typ skulle vara som LSD. Hela trippen skulle vara i cirka 8 timmar.
- Jag som alltid drömt om att ta LSD eller kanske till och med DMT i filosofiska syften svarade såklart att jag mer än gärna skulle vilja vara med och ta det.
Vi klippte av varsin bit och stoppade in det under läppen. De andra två kompisarna som var med och tog det hade tidigare prövat på att ta det här innan, men som jag förstod det inte trippat så extremt hårt på det eftersom de är resistenta erfarna typer. Vi sate oss utanför på balkongen i en soffa och chillade.
- Min kompis förklarade att det skulle ta cirka 20-30 min innan det skulle börja Hända saker.
Det första jag kände var efter cirka 10 min och det var den så kallade "glida ner i soffan effekten" som min kompis kallar det. den känslan har man känt förut ganska ofta när man rökt cannabis. Känns ungefär som om man glider in i soffan där man sitter samtidigt som när man har väldigt lågt blodtryck. Känns lite som att någon håller sin hand 5 centimeter ifrån ens bakhuvud, den känslan på minner mycket som den känslan som då uppkommer i bakhuvudet.
Sedan kände jag samma känsla som jag alltid får ifall jag "snear" på weed, lite som ett skumt typ av illamående. Men jag tvingade mig själv att vara på topp eftersom det är riktigt farligt att noja upp sig när man tar hallucinogena droger.
Sedan började det sticka i läppen vilket bara växte och växte. Tillslut bytes det ut emot att jag inte kände någonting i läppen. Sedan växte den känslan ut i hela kroppen tills jag inte kände någonting alls i resterande bitar av kroppen. Och strax efter det var det då allting svartnade till och gick in i totalt mörker.
Jag vaknade upp igen där jag stod framför en spegel i badrummet där en av mina kompisar hjälpte mig att placera tillbaka 2CI biten under läppen igen, (vilket var väldigt komplicerat eftersom jag inte hade någon känsel i kroppen). Jag förstod inte riktigt hur jag hade kommit dit, typ som om jag hade vandrat i sömnen dit. kort där efter så dröjde det inte länge innan allt slocknade igen och jag stod i vardags rummet vid massor av fåtöljer och där musiken kom ifrån. Mina kompisar hade förklarat att jag dansat till musiken i samma takt fast typ som om jag befann mig i en buss som bromsade och körde i takt till musiken. Strax därefter så börjar musiken knasa sönder och jag funderar på om det är knarket eller verkligheten som gör att det låter skumt, lät som något obeskrivligt brus som forsade ut igenom högtalarna. Jag försökte kommunicera med mina kompisar som bestämde musiken men det var helt förgäves. Det slocknade till igen.
(Det är nu det verkligen börjar bli knas)
Jag vaknar upp utav att jag står i hallen. Jag upplever att allting känns som att det är en dröm. i denna värld kan jag se ur andra vinklar än ifrån mitt huvud. Typ som att jag är död och att jag egentligen är en själ som simmar runt kring min kropps närvaro. Lite som när man spelar super mario 64 och man ser sig själv bakifrån. På denna plats finns det häller inget "jag" eller "du" det var som att allting var gud. Det fanns inga eviga monolog tankar som jag brukar ha i huvudet i vanliga fall. Men den allsmäktiga själen som kändes som gud styrde allting som jag sa och vad allting annat sade. Kompisar hade förklarat efteråt att jag hade sagt allting som jag uppfattade den här allsmäktiga själen hade sagt.
På denna plats fanns det häller ingenting som vi upplever som tid, men ibland så kunde tiden komma tillbaka och då gick den antigen i normal takt, slow motion eller skit snabbt. Jag gick tillbaka till vardags rummet där musiken kom ifrån, folk i rummet kunde ramdom börja snurra runt och saker de gjorde kunde upprepa sig i all oändlighet. Tillslut kunde det bli så många röster som upprepa sig att det typ var 150 olika ljud som upprepade sig. mitt i allt babblade den här själen om viktiga saker som hände omkring än. Sen så slocknar det.
Jag vaknar upp igen av att jag står vid ingången och allting går löjligt snabbt. Under några få sekunder så ser jag hur folk går in och ut och ifrån att det är kväll blir mörkare och mörkare. Lite som när man spelar in folk som går på stan och spolar upp processen enormt snabbt. Sedan så slocknar det igen.
Nu befinner jag mig inte längre i verkligheten och befinner mig i en annan dimension. På denna plats så finns det ingen tid. allt som händer är att den här allsmäktiga själen som jag uppfattar vara min guide på denna plats för mig tillbaka till olika minnen. Det kändes som om jag var död och denna själ vill visa vad jag skulle gå miste om, sedan kommer jag tillbaka till verkligheten.
Nu befinner jag mig i mina drömmar igen men jag är ute och går med en vän till mig, jag var osäker på om det här hände i verkligheten. [Men eftertrippen hade min kompis förklarat att jag faktiskt hade varit ute och gått med honom]. Själen var fortfarande där och förklarade mängder med saker som jag tydligen rabblat upp under resan. Då och då fick jag kontakt med min vän. Jag såg hur vi gick upp för en backe som svängde in i skogen åt höger, bakom oss fanns huset där det var fest. Själen förklarade att vi måste tillbaka till huset för det värsta som kan hända när man befinner sig i den här spirituella dimensionen är att man går vilse i skogen. sen kom själen på att nej du måste stanna vid din vän annars kommer det att knasa. Vi vandrade vidare och gick förbi ett par med hund. [Min kompis förklarade efter trippen att jag hade glott som Golum ifrån sagan om ringen på hunden och varit helt fascinerad av den.)(Han förklarade också att när han tänt en cigg hade jag varit jätte våldsam och bränt honom i handen och sagt – ”eld…”.) Sedan hade jag frågat – hur länge har jag varit här? Vilket jag kommer ihåg och han hade svarat - något i stilen med tre timmar. Vilket hade fått mig att blir jätte nojig för att det innebar att jag skulle fortsätta så här till i 5 timmar. Det sista jag såg var att skogen vi befann oss i förvandlades till en djungel. (såg ut som i Robinson där de röstar ut folk) innan jag kom till den andliga dimensionen igen.
I den andliga dimensionen reste jag tillbaka in i tidigare event av mitt liv och konstant fick flashbacks. Det var som jag var död och den här mäktiga själen försökte förklara alla anledningar till att jag var tvungen att komma tillbaka till livet igen, jag kämpade omkring i mitt huvud på en resa som aldrig kändes att ha något slut. [I den riktiga världen hade jag rabblat upp allting som jag fick flashbacks på. [Under denna tid hade jag i den riktiga världen typ vandrat omkring i den riktiga världen tillbaka till huset och dopat mitt huvud i deras bubbel pol. )
Efter att trippat i cirka 6 timmar vaknar jag upp i en säng med systern till en av mina kompisar. (Vilket jag är enormt tacksam för, jag kunde fan drunknat om hon inte var där.) Hon hade tydligen barnvaktat mig i 1-2 timmar medans jag yrat omkring i mitt huvud i en tid som kändes oändlig då jag hela tiden trott att jag varit fast i mitt huvud för all framtid. Jag tog mig ut ur rummet och trodde jag fotfarande var fast i mitt huvud och frågade kompisar om jag var i värkligheten. Sen fråga en kompis om jag ville bada i bubbel polen och jag svarade något i stilen Ja för fan!
Vi hoppade ner i polen och det var obeskrivligt skönt. Det var precis vad jag behövde! Ifrån att tro till 100% att man är död, att inte kunna känna någonting och att inte kunna finna sin egen personlighet och tankar till att kunna känna saker igen och bada med sina kompisar var helt otrolig känsla. Jag förstår nu att vi varelser i denna värld är på en resa igenom livet och att det är viktigt att vi tar vara på det som vi upplever under denna resa. Det är speciellt viktigt att skapa relationer kring andra själar i livet. Och av någon anledning jag inte riktigt kan förklara är det viktigt att vi finner vårt ego som egentligen bara en illusion. Eftersom i världen jag var i fanns det bara en stor själ som vi alla är en del utav. Anden som jag pratat med har förklarat att vi inte är beroende av matriela som finns där pågrund av vårt ego. Först då kan vi finna lycka och frid i vårt inre…
Det här var första gången jag prövade på en tyngre drog enligt mig. Jag har planer på att testa fler saker men nu ska det bli en lång pause!
Tacksam för alla svar och frågor som kanske kommer!
Jag råkade för övrigt posta 2 icke klara versioner av det här innan, är tacksam om någon hjälper mig ta bort dom, dock inte det här inlägget!
Allmän info om mig: Är en filosofisk pojk som är 19 år gammal, har diagnosen högfungerande autism och ätit 100% raw food i ungefär ett år nu (innebär att man bara äter råa frukter och grönsaker. Har rökt cannabis oräkligt många gånger innan det här men aldrig använt någon tyngre drog innan. Har diagnosen dyslexi och är inte direkt ett grammatiskt geni, men jag gör mitt bästa för att förklara allt som jag skriver så bra som möjligt!
Kvällen började fint och folk hade det trevligt, dock så blev jag lite sur när det visade sig att jag hade glömt allt mitt weed hemma, och tur var väll det! Senare skulle jag ju få pröva på någonting utanför min tänknings förmåga! (2CI). Jag fick långtråkigt en stund och prövade att röka lite hampa frön från min raw food vegan kost, det gick inte så bra och man blev inte hög på det. Men tillslut bjöd mina snälla kompisar mig på några bloss weed och lite alkohol.
Det hela gick mot en bra riktning och tillslut frågade min kompis mig om jag ville pröva på någonting som heter 2CI,
- han förklarade att han läst allting om det på internet och att det typ skulle vara som LSD. Hela trippen skulle vara i cirka 8 timmar.
- Jag som alltid drömt om att ta LSD eller kanske till och med DMT i filosofiska syften svarade såklart att jag mer än gärna skulle vilja vara med och ta det.
Vi klippte av varsin bit och stoppade in det under läppen. De andra två kompisarna som var med och tog det hade tidigare prövat på att ta det här innan, men som jag förstod det inte trippat så extremt hårt på det eftersom de är resistenta erfarna typer. Vi sate oss utanför på balkongen i en soffa och chillade.
- Min kompis förklarade att det skulle ta cirka 20-30 min innan det skulle börja Hända saker.
Det första jag kände var efter cirka 10 min och det var den så kallade "glida ner i soffan effekten" som min kompis kallar det. den känslan har man känt förut ganska ofta när man rökt cannabis. Känns ungefär som om man glider in i soffan där man sitter samtidigt som när man har väldigt lågt blodtryck. Känns lite som att någon håller sin hand 5 centimeter ifrån ens bakhuvud, den känslan på minner mycket som den känslan som då uppkommer i bakhuvudet.
Sedan kände jag samma känsla som jag alltid får ifall jag "snear" på weed, lite som ett skumt typ av illamående. Men jag tvingade mig själv att vara på topp eftersom det är riktigt farligt att noja upp sig när man tar hallucinogena droger.
Sedan började det sticka i läppen vilket bara växte och växte. Tillslut bytes det ut emot att jag inte kände någonting i läppen. Sedan växte den känslan ut i hela kroppen tills jag inte kände någonting alls i resterande bitar av kroppen. Och strax efter det var det då allting svartnade till och gick in i totalt mörker.
Jag vaknade upp igen där jag stod framför en spegel i badrummet där en av mina kompisar hjälpte mig att placera tillbaka 2CI biten under läppen igen, (vilket var väldigt komplicerat eftersom jag inte hade någon känsel i kroppen). Jag förstod inte riktigt hur jag hade kommit dit, typ som om jag hade vandrat i sömnen dit. kort där efter så dröjde det inte länge innan allt slocknade igen och jag stod i vardags rummet vid massor av fåtöljer och där musiken kom ifrån. Mina kompisar hade förklarat att jag dansat till musiken i samma takt fast typ som om jag befann mig i en buss som bromsade och körde i takt till musiken. Strax därefter så börjar musiken knasa sönder och jag funderar på om det är knarket eller verkligheten som gör att det låter skumt, lät som något obeskrivligt brus som forsade ut igenom högtalarna. Jag försökte kommunicera med mina kompisar som bestämde musiken men det var helt förgäves. Det slocknade till igen.
(Det är nu det verkligen börjar bli knas)
Jag vaknar upp utav att jag står i hallen. Jag upplever att allting känns som att det är en dröm. i denna värld kan jag se ur andra vinklar än ifrån mitt huvud. Typ som att jag är död och att jag egentligen är en själ som simmar runt kring min kropps närvaro. Lite som när man spelar super mario 64 och man ser sig själv bakifrån. På denna plats finns det häller inget "jag" eller "du" det var som att allting var gud. Det fanns inga eviga monolog tankar som jag brukar ha i huvudet i vanliga fall. Men den allsmäktiga själen som kändes som gud styrde allting som jag sa och vad allting annat sade. Kompisar hade förklarat efteråt att jag hade sagt allting som jag uppfattade den här allsmäktiga själen hade sagt.
På denna plats fanns det häller ingenting som vi upplever som tid, men ibland så kunde tiden komma tillbaka och då gick den antigen i normal takt, slow motion eller skit snabbt. Jag gick tillbaka till vardags rummet där musiken kom ifrån, folk i rummet kunde ramdom börja snurra runt och saker de gjorde kunde upprepa sig i all oändlighet. Tillslut kunde det bli så många röster som upprepa sig att det typ var 150 olika ljud som upprepade sig. mitt i allt babblade den här själen om viktiga saker som hände omkring än. Sen så slocknar det.
Jag vaknar upp igen av att jag står vid ingången och allting går löjligt snabbt. Under några få sekunder så ser jag hur folk går in och ut och ifrån att det är kväll blir mörkare och mörkare. Lite som när man spelar in folk som går på stan och spolar upp processen enormt snabbt. Sedan så slocknar det igen.
Nu befinner jag mig inte längre i verkligheten och befinner mig i en annan dimension. På denna plats så finns det ingen tid. allt som händer är att den här allsmäktiga själen som jag uppfattar vara min guide på denna plats för mig tillbaka till olika minnen. Det kändes som om jag var död och denna själ vill visa vad jag skulle gå miste om, sedan kommer jag tillbaka till verkligheten.
Nu befinner jag mig i mina drömmar igen men jag är ute och går med en vän till mig, jag var osäker på om det här hände i verkligheten. [Men eftertrippen hade min kompis förklarat att jag faktiskt hade varit ute och gått med honom]. Själen var fortfarande där och förklarade mängder med saker som jag tydligen rabblat upp under resan. Då och då fick jag kontakt med min vän. Jag såg hur vi gick upp för en backe som svängde in i skogen åt höger, bakom oss fanns huset där det var fest. Själen förklarade att vi måste tillbaka till huset för det värsta som kan hända när man befinner sig i den här spirituella dimensionen är att man går vilse i skogen. sen kom själen på att nej du måste stanna vid din vän annars kommer det att knasa. Vi vandrade vidare och gick förbi ett par med hund. [Min kompis förklarade efter trippen att jag hade glott som Golum ifrån sagan om ringen på hunden och varit helt fascinerad av den.)(Han förklarade också att när han tänt en cigg hade jag varit jätte våldsam och bränt honom i handen och sagt – ”eld…”.) Sedan hade jag frågat – hur länge har jag varit här? Vilket jag kommer ihåg och han hade svarat - något i stilen med tre timmar. Vilket hade fått mig att blir jätte nojig för att det innebar att jag skulle fortsätta så här till i 5 timmar. Det sista jag såg var att skogen vi befann oss i förvandlades till en djungel. (såg ut som i Robinson där de röstar ut folk) innan jag kom till den andliga dimensionen igen.
I den andliga dimensionen reste jag tillbaka in i tidigare event av mitt liv och konstant fick flashbacks. Det var som jag var död och den här mäktiga själen försökte förklara alla anledningar till att jag var tvungen att komma tillbaka till livet igen, jag kämpade omkring i mitt huvud på en resa som aldrig kändes att ha något slut. [I den riktiga världen hade jag rabblat upp allting som jag fick flashbacks på. [Under denna tid hade jag i den riktiga världen typ vandrat omkring i den riktiga världen tillbaka till huset och dopat mitt huvud i deras bubbel pol. )
Efter att trippat i cirka 6 timmar vaknar jag upp i en säng med systern till en av mina kompisar. (Vilket jag är enormt tacksam för, jag kunde fan drunknat om hon inte var där.) Hon hade tydligen barnvaktat mig i 1-2 timmar medans jag yrat omkring i mitt huvud i en tid som kändes oändlig då jag hela tiden trott att jag varit fast i mitt huvud för all framtid. Jag tog mig ut ur rummet och trodde jag fotfarande var fast i mitt huvud och frågade kompisar om jag var i värkligheten. Sen fråga en kompis om jag ville bada i bubbel polen och jag svarade något i stilen Ja för fan!
Vi hoppade ner i polen och det var obeskrivligt skönt. Det var precis vad jag behövde! Ifrån att tro till 100% att man är död, att inte kunna känna någonting och att inte kunna finna sin egen personlighet och tankar till att kunna känna saker igen och bada med sina kompisar var helt otrolig känsla. Jag förstår nu att vi varelser i denna värld är på en resa igenom livet och att det är viktigt att vi tar vara på det som vi upplever under denna resa. Det är speciellt viktigt att skapa relationer kring andra själar i livet. Och av någon anledning jag inte riktigt kan förklara är det viktigt att vi finner vårt ego som egentligen bara en illusion. Eftersom i världen jag var i fanns det bara en stor själ som vi alla är en del utav. Anden som jag pratat med har förklarat att vi inte är beroende av matriela som finns där pågrund av vårt ego. Först då kan vi finna lycka och frid i vårt inre…
Det här var första gången jag prövade på en tyngre drog enligt mig. Jag har planer på att testa fler saker men nu ska det bli en lång pause!
Tacksam för alla svar och frågor som kanske kommer!
