Historia - Frågesport

Bravo!
Inte bara för flickor utan fram till 1950 cirka så hade de flesta svenska barn långa yllestrumpor på vintern som fästes med klämmor vid livstycket som var ett underplagg för barn som hade en av sina huvudfunktioner att hålla uppe strumporna.
Barnen avskydde långstrumporna eftersom de kliade och de gled ner, som Merwinna berättade för oss
Och för att klämmorna skavde. Och för att man såg otymplig och klumpig ut i dem. Först när jag började snickra på frågan sa internetsökningen till mig att ett öknamn var gipskatt men fick det inte bekräftat nu.

Våren var en stor befrielse för barnen när de kunde gå över till kortbyxor / kjol och knästrumpor istället för de avskydda långstrumporna. Och om grannens barn fick byta till knästrumpor före de egna barnen blev avundsjukan stor och klagomålen många.
Merwinna vinner ära, ett par kliande långstrumpor med livstycke. Och frågan!

Kom alldeles för sent med svaret och det hade i alla fall varit fel, men hade tänkt gissa på "konkarong" -- denna otympliga damhatt uppbyggd på ståltrådsställning!

Inte bara för flickor utan fram till 1950 cirka så hade de flesta svenska barn långa yllestrumpor på vintern som fästes med klämmor vid livstycket som var ett underplagg för barn som hade en av sina huvudfunktioner att hålla uppe strumporna.

Under 1950-talet hade flickorna långstrumpor i bomull, jag minns dem som beige och ribbstickade. Livstycḱet fanns i två varianter: vitt helknäppt fram för de mindre barnen och laxfärgade dra-över-huvudet-modell för de lite större. Som lillasyster var jag avundsjuk på min storasyster för hennes skära dra-på livstycke. Mitt hade klädda knappar där tyget var bortnött, förmodligen ärvt. Någon gipskatt har jag inte hört talas om.

Under 1950-talet hade flickorna långstrumpor i bomull, jag minns dem som beige och ribbstickade. Livstycḱet fanns i två varianter: vitt helknäppt fram för de mindre barnen och laxfärgade dra-över-huvudet-modell för de lite större. Som lillasyster var jag avundsjuk på min storasyster för hennes skära dra-på livstycke. Mitt hade klädda knappar där tyget var bortnött, förmodligen ärvt. Någon gipskatt har jag inte hört talas om.

OK, lätt försenat. Vi söker en man:

- tillhörde en hårfager, sägenomspunnen ätt

- gifte sig med en prinsessa från en ätt, vars namn för tankarna till en ädel dryck

- konverterade till hustruns religion




Så sent som på 1950-talet, alltså? Jag hade placerat de barnkläderna tidigare! Jag kommer ihåg att jag hade vita knästrumpor till kjol och klänning som barn, men vid det laget funkade åtminstone resåren för det mesta.

Den bloddrypande Olav Tryggvesson, Harald Hårfagres ättling?

Näpp, men det finns paralleller. Båda lät döpa sig till kristendomen. Detta var dock

- tidigare i historien

Harald Blåtand, men saknar ädla dryckers ledtråden eller om jag bara inte kan koppla den?

Näpp, det här var

- nere på kontinenten, samt

- längre tillbaka

Clovis den I?