Historia - Frågesport

When Soviet authorities learned of the mutiny, the Kremlin ordered that control must be regained, fearing Sablin might follow in Jonas Pleškys's footsteps to ask political asylum in Sweden. Half the Baltic fleet, including thirteen naval vessels, were sent in pursuit and were joined by 60 warplanes (including three Yak-28 fighters), which dropped 500-pound bombs in the vicinity of the rebel ship. The aircraft also strafed Storozhevoy repeatedly. The ship's steering was damaged and she stopped dead on the water 43 miles from Swedish territorial waters and 330 miles from Kronstadt.

Måndagen den 10 november 1975 började som alla andra måndagar i den dygns- och veckovisa rutinuppföljningen i den svenska underrättelsetjänsten med en sammanställning av lägesbilden på FRA:s centrala del på Lovön.

/.../

Denna gång komplicerades arbetet av den ovanligt omfattande sovjetiska verksamhet som av allt att döma förekommit under första delen av söndagsdygnet utanför den baltiska kusten. Både inslag i den registrerade verksamheten och tidpunkten, en helg i anslutning till revolutionsdagen den 7 november, avvek från normalbilden.

/.../

Jag arbetade vid denna tid som handläggare vid flygstabens underrättelseavdelning och ansvarade för uppföljning av de sovjetiska taktiska flygstridskrafterna, huvudsakligen i Baltikum. Någon gång på eftermiddagen mötte jag kollegan Ulf Hugo i korridoren. Han arbetade på den detalj som bearbetade material från radarunderrättelsetjänsten och hade dagens LOR i handen och nämnde att "dina Brewers har varit ute och haft bombfällning". Med "mina Brewers" menade han flygplan av typ Jak-28 vid ett av de lättare bombregementena vid frontflygarmén i det baltiska militärområdet.

Att de övat bomfällning var en naturlig sak, eftersom de utgjorde ett bombförband. Men två speciella omständigheter gjorde att Hugo förde saken på tal. Den första var att övningsverksamheten ägt rum på en söndagsmorgon, vilket var ytterst ovanligt. Den andra och kanske intressantare var att frontflygarna inte hållit till på de vanliga övningsområdena utan tydligen övat bombfällning mot sjömål. Eventualiteten av sådana insatser från de taktiska flygstridskrafterna hade dryftats bland underrättelseanalytiker, men detta flygslag hade betraktats som avsett mot landmål.

/.../

Hela den sovjetiska ledningsstrukturen vaknade till liv och fartyg sändes ut för att förfölja och genskjuta myteristerna med alla tillgängliga medel, om det blev nödvändigt genom att förstöra fartyget. Det handlade både om att att stoppa de förmodade avhopparna och att förhindra att fartygets moderna vapen och andra tekniska system föll i de västliga underrättelsetjänsternas händer.

/.../

Från klockan 08.30 lyfte sammanlagt nio bombflygplan av typ Tu-16 från basen Bychov i Vitryssland. Planen tillhörde Östersjömarinens flyg och var av den version som med Natoterminologi kallades Badger C. Versionen var utrustad med spaningsradar och en stor sjömålsmissil som bars under flygkroppen. Dessa förband övade ofta över Östersjön och bedömdes ha som huvuduppgift att angripa stora sjömål, som amerikanska hangarfartygsgrupper i Nordsjön och Norska havet.

/.../

Parallellt med detta, och utan någon taktisk samordning, fick ett bombförband ur det taktiska flyget order att lokalisera och anfalla något som beskrevs som ett främmande stridsfartyg som trängt in i Rigabukten. Planen skulle anfalla ett sjömål, något man aldrig övat och inte var utrustad för. Förbandet hade hög insatsberedskap, men denna avsåg uppgiften att angripa fientliga flygbaser och beväpningen utgjordes därför av splitterbomber. Klockan 10.00 var ett tjugotal Jak-28 i luften och tjugo minuter senare anföll man, men förväxlade först ett civilt lastfartyg med det avsedda målet. När man sedan trott sig hitta rätt och släppte bomberna var det ändå inte på Storozjevoj utan ett av de efterföljande örlogsfartygen som skadades och fattade eld. I förvirringen sköt fartyget signalraketer som flygarna först misstog som luftvärnseld.