Nyckelpersoner i media

Vilka skulle ni säga är nyckelpersonerna i medievärlden, det vill säga vilka som främst bär och upprätthåller den världsbild som levereras, liksom har kontroll över hur det offentliga samtalet styrs med lögner och manipulationer mot hela samhällets undergång, etniskt våld och internationell plundring eller global maktkonsolidering av fascistisk karaktär?

(Nej, media är inte vänster om man ser till resultat, och jag tolkar inte omvärlden utifrån avpixlat.)

Det kan vara såväl ägare och redaktörer som journalister och andra. Det skulle vara intressant att komma fram till vilka nyckelpersonerna är.

Min uppfattning är att det inte finns några direkta nyckelpersoner inom journalistiken. Ponera att Aftonbladet, TV4 och SR skulle ha en gemensam kick-off. På väg hem från festligheterna så händer det en olycka och 1/3 skulle avlida. Skulle det märkas? Nä, skulle jag påstå. Företagen skulle bara fylla upp de vakanta tjänsterna med nya likformade pappskallar. Kvalitetsmässigt så kanske det skulle bli, lite mer särskrivningar, stav- och meningsuppbyggnadsfel, annars så är det business as usual.

I nuläget vad har exempelvis en aftonbladetsjournalist för unique selling point? Journalisterna är stöpta i samma form; bor på Södermalm, miljöpartist, vurma för mångkulturen, feminism och hbt

Men det bör väl ändå gå att urskilja ett antal nyckelpersoner som är så att säga bärande?

Det vill säga ett antal som om de ändrade uppfattning om hur saker och ting bör förmedlas, skulle dra med sig resten liksom förändra hela strukturen och arbetssättet, därmed det offentliga samtalet och det mesta annat.

Ni är medvetna om att de kommer orsaka hela befolkningens undergång, invandrare inräknade, avseende såväl ekonomi som livskvalitet?


Det är möjligt att det redan är försent, men det är också möjligt att situationen kan förhindras från att bli ännu värre.

Nu är medievärlden bara en del, men eftersom det är vad som styr den stora massans sätt att uppfatta tillvaron och hur diskussionen förs och hur människor i allmänhet agerar, får nog medievärlden ses som det första hindret.


Så, hur urskiljer man nyckelpersonerna, för att kunna avgöra vilka det är som behöver påverkas till att tänka om?

Om inte medievärlden förändras eller stoppas, kommer det i framtiden bli en fråga om avsaknad av grundläggande livskvalitet, liksom om liv och död. De driver oss mot stupet.

Att lämna landet och smälta in och upptas, bli ett annat folk, är också ett alternativ. Något samhälle som passar idealen och fungerar på det vis man vill att ett samhälle ska fungera. T.ex. en del tyska delstater eller vad man nu kan föredra. Det blir samma etnicitet, bara en geografisk och viss kulturell skillnad.

Separatism är ett annat alternativ.



Det vill säga om det redan är försent eller om man inte tycker det är värt besväret att försöka reparera något och lägga grunden för en framtid, för något som i stora drag inte har någon grund och är förstört.

Det huvudsakliga i ett samhälle är människorna det består av och hur det fungerar. Det är nog något man bör minnas för sin egen såväl som för andras skull.

Jag får nog förtydliga mig. Min post blev rätt osmaklig, var rätt upprörd när jag skrev ovanstående text. Jag önskar absolut inte att någon journalist ska råka ut för någon olycka. Det var en en jävligt dålig konkretisering jag gjorde. Får be om ursäkt om någon journalist har tagit illa upp.

Hursomhelst, det finns alltid nyckelpersoner, så ge inte upp hoppet.

Bara rätt personer förstår att de bör tänka om, uppstår en kedjereaktion och ett helt annat mönster.

Själv hoppas jag att inom några år få lite konstruktivt inflytande i samhället, vilket många andra också säkert arbetar för. Sedan har vi även många som är mer lagda åt direkt handlingskraft, vilka förmodligen har en större chans att skapa en konstruktiv förändring.

I och med att hela systemet är korrupt och koordinerat, är det svårt att på mainstream-sätt göra någon skillnad. Men vi som inte är direkt handlingskraftiga får göra så gott vi kan, på det vis vi kan. Ta oss in i systemet och bryta ned det inifrån, så att något riktigt kan byggas upp. De som är mer direkt handlingskraftiga får i sin tur göra så gott de kan, på det vis de kan.

Sedan kan även omständigheter göra att vissa blir mer direkt handlingskraftiga och andra mer indirekt, långsiktigt inriktade och tvärtom. Bara man har något konstruktivt i sikte, som aldrig får glömmas bort, och väljer den metod som passar både den egna personligheten och omständigheterna, bör det gå att nå fram till ett gott resultat.

Vi har grundläggande livskvalitet att ta hänsyn till, som innebär olika för olika personer, och som man nog inte kan begära att någon ska offra för ett gott resultat. Inte heller liv kan man begära att människor ska offra, såvida det inte är en fråga om grundläggande livskvalitet eller överlevnad, och att de själva förstår detta och därför kämpar för överlevnad eller grundläggande livskvalitet, oavsett vad resultatet för dem som individer blir. Men vi är ännu inte i en sådan situation, så ett sådant agerande är nog att ta ut det värsta i förskott. Det finns ännu hopp om räddning genom mindre radikala metoder.

När nästan alla, inom en överskådlig framtid, personligen eller har släktingar eller vänner, som fallit offer för den politiska och ekonomiska modellen som eliten inom politik, ekonomi och media i samförstånd bestämt sig för att införa..

Då kommer också nästan alla inse att hela systemet är korrupt och måste förstöras.

Korrupta system upprätthålls främst av nyckelpersoner, så att inrikta sig på alla inom ett system gör målet svårare att nå (förmodligen omöjligt), men när förståelse finns för att det finns enstaka faktiska människor, nyckelpersoner, utan vilka det skulle rasa samman, blir det plötsligt inte lika ouppnåeligt längre.

Allt vi behöver göra, är att fortsätta arbeta för något bättre på någorlunda normala vis, vilket är en sorts väntan på det som oundvikligen kommer; förlusten av grundläggande livskvalitet och framtidshopp, därmed förlusten av allt liv som kan kallas liv.

När vi inte längre har något att förlora, blir vi betydligt mer fria att handla. Det kommer sannolikt bli en fråga om liv och död, för ett liv utan grundläggande livskvalitet och framtidshopp, är inte ett liv. Det är bara ett tillstånd av illusoriskt liv med biologiska maskiner som ingår i en automatiserad och förutbestämd, fullständigt meningslös tillvaro, oavsett var på den kortsiktiga storkapitalistiska stegen de så kallade liven befinner sig.