Citat:
Ursprungligen postat av
Laszlo Kovacs
Det här blev väldigt tydligt 2014 då många journalister förvånades över att Fi inte kom in i riksdagen trots att "alla" hade röstat på dem. Det var humor på hög nivå.
Citat:
Ursprungligen postat av
moralhora
Det bästa var en artikel som hävdade att F! minsann kunde få upp till 8%! Ingen verkade heller spekulera i vart dessa väljare skulle komma från, utan man ansåg att det var ett fullt möjligt resultat med typ S på 35%, MP 8%, F! 8% och V kanske 10%. Ett solitt vänsterblock alltså.
Och Sverigedemokraterna skulle kanske få 5%. Om ens det.
Jag tror i sig inte journalister fattar varför man inte är sådär jätteintresserad av att se dom åka ut och försöka sätta skallen på sne och "förstå" varför folk röstar på Trump.
Det var t.o.m. så extremt att de det i SVT diskuterades om F! skulle få över 20%(!) och vilka andra partier som över huvud taget skulle klara sig kvar i riksdagen. Och detta dessutom direkt efter att F! bildats och hade hela 6-7 st medlemmar... Det var också därför flertalet andra partier direkt gick ut och sa att de också var feministiska, d.v.s. de trodde på fullt allvar att de annars skulle förlora flertalet av sina väljare till F!.
Just detta visar med all önskvärd tydlighet hur isolerade från verkligheten många journalister liksom många politiker är.
Det är som Tim Pool många gånger berättat om när han jobbade bl.a. på Vice, det var ö.h.t. ingen diskussion om att kunderna önskade postmarxistisk identitetspolitik, det var ett axiom, en vedertagen grundsanning, som ö.h.t. inte behövdes bevisas. I dag har han som bekant lämnat och har fler tittare och följare än Vice och t.o.m än hela CNN. Ärligt talat är han också mycket av en "tyckare", men åtminstone en tyckare med fötterna på jorden som inser att journalisternas twitterbubbla bara är just en liten ointressant bubbla för de mest rätttrogna fjantarna.
Inget fel i att vilja umgås med likasinnade, felet kommer till när man försöker analysera andra människor och skeenden utanför den egna gruppen och gör detta baserat på ett antagande att ingruppen skulle vara representativ för de utanför. Eller som alltför ofta förefaller vara fallet, utgå ifrån att de utomstående betraktar ingruppen som sina föredömen och okritiskt följer dessa. Det förstnämnda är dumhet och usel analytisk förmåga, det sistnämnda rent storhetsvansinne, jag vet inte vilket som är värst.