Citat:
Ursprungligen postat av
Ankdammsman
Det som fascinerar mig mest är kårandan. Branschen krisar och slits sönder av bittra konflikter kring uppsägningar och annat. Ändå är det i princip ingen som tjallar. Inga anonyma insiderbloggar, inga avslöjande böcker av bittra före detta anställda... SS hade varit stolta över den lojaliteten. Det är en sekt.
Detta.
Jag hade väntat mig fler bittra avslöjanden vid det här laget. Snabbexempel är ju DNs "frysbox" där sedan länge lojala medarbetare placerades i samband med neddragningar.
Men nej.
Det är tyst. Dock känner man som utomstående att det nästan fysiskt kokar under ytan. Att det finns hundratals, kanske tusentals, bittra och förbrukade journalister som skulle kunna skriva fantastiska berättelser. Men det händer inte. Det är fascinerande.
Rädslan för att "vara obekväm" och straffa ut sig från framtida jobb är ju en möjlig orsak, men det räcker inte för att beskriva den kompakta bristen på berättelser.
Jag skulle nog säga att det är mer än en sekt. Sekter har ju avhoppare som väljer att tala ut och berätta om sin tid i mental fångenskap. Men liknande berättelser är ytterst, ytterst sällsynta från folk som jobbat inom media.
Det finns ytterst få undantag. Ett är Maria-Pia Boëthius (som kanske inte står så högt i kurs här inne) som skrev "Mediernas Svarta Bok". Det var intressant läsning även om den bekräftade mycket man redan visste. Det som var intressant var hennes text i förordet där hon skrev att boken skulle mötas av antingen massivt hat eller massiv tystnad (från media och andra journalister). Det blev massiv tystnad.
Som sagt, kårandan är unik och fascinerande. Det finns inget liknande inom något annat yrke, inte ens inom polisen som ofta beskylls för att hålla de egna om ryggen.