Citat:
Ursprungligen postat av
csvens
Några oklarheter i teorin med Tensonmannen. Menar du att LP alltså varit med på ett förmöte och sen ett till möte närmare Dekorima, med den man som sedermera sprang in i gränden?
Hon har alltså sett mannen av och till under 45 sekunder, men bluffar i förhör, Tings- och Hovrätt, där hon säger att allt gick sekundsnabbt och att hon bara fick en ögonblicksbild av ett ansikte?
Vidare måste hon då ha spelat något slags spel och sålt ut CP? Eller var det så att OP hade små hemliga uppdrag med pundare, så hon tog fel på person bara?
Var lite lagom spydig. Att Lisbeth inte berättat om den här mannen kan bero på att ärendet är hemligt i vanlig laglig mening, dvs "med hänsyn till rikets säkerhet". Då är Lisbeth förhindrad i lag att överhuvudtaget yppa något vare sig om ärendet eller mannen ifråga. Det handlar alltså inte om någon konspiration som makarna Palme skulle vara inbegripna i utan det handlar helt enkelt om att följa lagen.
Om du tittar på hur man regelmässigt hanterar sådana här situationer, där någon "hemlig gubbe" befinner sig på något ställe där denne blir sedd så är det precis så man gör. I materialet kring Palmemordet har vi till exempel fallet Ulla Strömbäck-Larsson, som såg walkie-talkiemän i Gamla Stan och berättade det för polisen. Den första reaktionen från Säposidan var att de där männen inte fanns, sedan att USL hade tomtar på loftet, och så vidare. Till slut kröp det emellertid fram att det nog ändå var deras egna gubbar. Så ser rutinen ut när man "gaslightar" vittnen om sådant. I fallet USL hade ju vittnet ingen aning om att gubbarna var hemliga, men i fallet Lisbeth Palme tänker jag mig att hon känt till att Tensonmannen varit just en sådan hemlig gubbe, och då är ju Lisbeth enligt lag tvungen att tiga om dennes själva existens, låt vara ärendets natur.
Så det är egentligen inget jättekonstigt att Lisbeth inte berättar om den mannen och anledningen till deras lilla försening dvs de "43 sekunderna". Inte heller är det särskilt fantasifullt att Olof Palme skulle vara ute i något sådant ärende, med tanke på både hans roll som statsminister och hans beteendemönster i stort. Det var ju ingen annan än han själv som hade överblick över vad han egentligen pysslade med utan det var helt och hållet "kompartmentaliserat" (för att använda lite svengelska) i enlighet med hur professionellt underrättelsefolk sköter sina verksamheter.
Dessutom måste jag visst upprepa, att mannen ifråga INTE är gärningsmannen. Däremot är det ju fullt möjligt att mannen varit inblandad i attentet i så måtto att han lett Olof Palme in i fällan, det bakhåll i öppen stadsmiljö som kostade honom livet. Gärningsmannen är någon annan, som troligtvis liknar Christer Pettersson i ansiktet men som knappast är identisk med denne. Med tanke på förloppet vid mordplatsen är det i praktiken uteslutet att det skulle handla om någon "ensam galning" utan det är någon som fått nys om att Palme skulle komma dit vid den tiden och som använt den informationen till att planera och utföra attentatet.
Du raljerar även om Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson, först vid videokonfrontationen och sedan vid rättegångarna som följde. Det kan man grunna över, om Lisbeth verkligen var så övertygad som hon lät påskina om att CP var hennes makes baneman. Som jag tidigare framhållit i huvudtråden – där den här diskussionen egentligen hör hemma, men nu drog du ju upp det här i Engström-tråden – så kan hennes överdrivna tvärsäkerhet i utpekandet lika väl tänkas bero på andra saker.
Familjen Palme är ju varken några dumskallar eller medellösa. De har tillgång till all advokathjälp de behöver, och har rentav en rutinerad advokat i familjen, nämligen Olof Palmes bror Claës. Mot den bakgrunden ter det sig orimligt, menar jag, för Lisbeth Palme att förvänta sig en fällande dom mot Christer Pettersson. Jag menar att hon i själva verket måste ha varit väl medveten om, att Christer Pettersson skulle frias och att hon därför kunde peka ut honom hur mycket hon ville utan att det skulle göra någon egentlig skillnad.
Under sådana omständigheter kommer utpekandet inte främst att handla om vem som egentligen utfört mordet, utan om Lisbeths grad av övertygelse om den saken. Vill man signalera att man är bergsäker så gör man som Lisbeth gjorde vid rättegångarna, och när man väl gjort det är man permanent förbrukad som vittne. Genom tvärsäkerheten desarmerade Lisbeth sitt eget pekfinger, så att säga, och det betyder att hon aldrig mer skulle kunna användas som vittne. Det kan finnas ett värde i det också, nämligen att som "ofarlig" kan hon och familjen räkna med att bli lämnade ifred. Att mordet sedan inte klaras upp, det skulle jag tippa att de tagit för givet hela tiden.
Så ser jag på den saken, på uppkommen fråga. I och med att inget av detta rör Stig Engström tycker jag också att en eventuell fortsättning kan tas i huvudtråden. Jag har redan sagt mitt i sak, men du lär väl ha nya spydigheter på gång, tänker jag.