Vem namnger våra offentliga platser?

Man kan fråga sig varför kommunen har ensamrätt att namnge vägar.

Varför jag frågar är för att vi (släkten) har en liten väg som jag funderat på att sätta en lämplig skylt angående.

Rent allmänt vet jag ju att det är stört omöjligt att sätta upp vägmärken uppkallade efter gamla moderatledare, Yngve Holmberg eller Gösta Boman.. Det kommer inte gå igenom i DDR-staten.

Jag är flygfantast och tänkte benämna den här lilla biten av svensk mark "Clarence Jonssons väg".

Clarence Jonsson skapade SR-71 Blackbird.

Vad jag egentligen vill är att få lite stöd för detta. Jag kommer ju personligen att sätta upp nya skyltar!

Och ju mer jag tänker på det.. bör den lilla biten av den mark som vi äger benämnas "Clarence Johnsons väg" <-- Det är fanimig inte något för några bonnjävlar att bestämma över det namnet! Fuck off!

I det svenska samhället är det svårt för rörelser "bottom-up" .. allt tycks måste gå genom statsförvaltningen för att få ett godkänande... och det säger ett och annat!

En liten väg på bondvischan vill väl myndigheterna helst ska ha ett svenskt namn.

Fast jag håller med om att den som äger vägen också ska få ge den vilket namn han vill.

Har du skapat vägen och äger den kan du döpa den till vad du vill. Dock lär det inte dokumenteras statligt. Och så länge du äger vägen kommer den officiellt vara namnlös.

Men varför döpa den till en amerikansks flygdesigner och inte en svensk?

Jas, Draken, Viggen och Tunnan kanske inte är i klass med Black Birden, men ändå

Om vägen inte har ett namn, döp den till vad du vill, med lite tur så blir namnet vedertaget i framtiden.

Om det gäller privatägd mark så är det väl inte en offentlig plats som trådens titel antyder? De större kommunerna brukar ha en gatunamnskommitté och då ingår namn på torg och liknande i deras ansvar. Har man som medborgare klagomål på deras beslut så kan man nog trappa upp via länsrätt och kammarrätt eller vad det kan heta. Det finns säkert någon lag på riksnivå som förhindrar kränkande och löjeväckande referenser till personer – levande eller döda.

När man hedrar personer med namnskylt får man kolla stavningen: Gösta Bohman, Clarence Johnson. Den senare var född i USA och förfäderna i Skåne kan mycket väl ha hetat Johansson.

Eniro har en Bohmans väg i Mönsterås. Finns där ett utedass så är det Gösta Bohmans väg (och dass).

Så enkelt är det inte. Vägen förbi vårt sommarställe är en privat vägsamfällighet, som underhålls av en vägförening. Tidigare har vi haft postlådenummer, men nu har kommunen hittat på ett namn på vägen, och tvingat på oss vägnummer. Trots att kommunen inte äger en kvadratmeter mark på eller längs med vägen. Jag är mindre road, eftersom fastigheter på landet som är något heter något, och så gör också min, och det var lättare att motivera att lägga till Trindhägnet före ett postlådenummer än före en gatuadress som visserligen slutar på -väg, men likafullt låter som det är inne i stan. Gör vi en avstyckning kommer det dessutom att bli A och B-nummer, precis som i vilket jävla radhusområde som helst.
Eller Jönsson, lika gärna. Prickar satt mycket löst i Amerikat.

Var det ett skrivfel för -vägen, eller finns det alltså svenska gatunamn med obestämd form (annat än -gränd)?

Anledningen att det är kommunen som bestämmer om namn på offentliga gator och torg är förstås att man i regel vill att namn skall fastställas officiellt så att det inte finns någon tvekan om vilket som är det riktiga namnet för en plats. Det kan vara viktigt att det inte finns några tvetydigheter, när man t.ex. behöver kalla på ambulans. Sedan kan andra namn ändå uppkomma i folkmun, t.ex. Plattan för Sergels torg i Stockholm.

Jag tycker att du kan använda det namn som du vill på den väg som du äger. Efter några år kan det kanske ha blivit så pass inarbetat som namn på vägen att du rent av kan få kommunen att fastställa det formellt.

Olika kommuner har olika principer för namngivning. I Stockholms stad är det bestämt att vägar inte skall uppkallas efter personer som fortfarande är i livet och personen skall också ha någon form av anknytning till Stockholm. Det finns tillräckligt många personer som skulle kunna vara värda att hedras med gatu- eller platsnamn för att det ändå skall vara tillräckligt.

I Stockholm finns sedan några år en Gösta Bohmans plats.

Märkligt att Sverige skulle vara en DDR-stat med tanke på att det är just moderater som styrt en hel massa år nu. Så att Gösta Boman skulle nekas är ju bara en våt dröm för dig.

Vi tar och besvarar det här långt post festum, när jag nu råkade drälla på tråden igen. Vägar med ett inledande bestämning, av typen Långhundra byväg, tar generellt obestämd form.

Kom att tänka på en sak: har du någon aning om varför vissa öar och vattendrag har bestämda namn och andra obestämda? Det verkar vara uppsvenskt att små öar har obestämda namn men götaländskt eller ännu mer specfikt västsvenskt att de har bestämda namn men eventuellt också norrländskt. Med vatten är det tvärtom. Stora sjöar och älvar har bestämd form, i detta fall oavsett dialekt, utom Göta älv. Vissa vacklar: Torne älv/en, Lule älv/en, Ume älv/en etc. Vid bestämd form hopskrivs -älv för övrigt med resten av namnet. Göta älv har förresten tidigare hetat Gautaelfven men tappat den bestämda formen, vad det nu kommer sig.

Första ledet i »Göta älv« har jag tolkat som en bestämning av typ genitiv. NE:

Göta älv ...
Namnet (1200-talet Gautelfr) har tolkats på olika sätt. Enligt en åsikt betyder det ’götarnas älv’ (till folknamnet götar).

Skulle Gautaelfven vara belagt någon gång mellan 1200- och 1600-talen?