Folk med höga kvartalsräkningar gnäller att de är fattig.

På vilket sätt ger det en bättre bild än att slänga in sin årskostnad för varje räkning i sin budget och dela med 12 ?

Jag sätter in samma summa varje månad på huskontot och bilkontot. På så sätt så finns det alltid pengar där som täcker månads, kvartal och årsutgifter. Det bästa är att när man har ett konto per utgiftstyp så ser man väldigt enkelt om man har råd med ett inköp eller inte. Finns det inte öronmärkta pengar så får man avstå eller låna av buffertkontot (mot återbetalning). Förut hade jag bara ett enda löne och räkningskonto, men jag tycker att det nya systemet är helt suveränt. En extra bonus är att jag får lite ränta på alla konton förutom lönekontot (som jag sällan har mer än en tusenlapp eller två på).

Lönekonto, fickpengar
Bilkonto, billån, försäkring, diesel, skatt, service
Resekonto, resor, biljetter till olika föreställningar
Nöjeskonto, elektronik, spel, böcker, filmer
Huskonto, huslån, driftkostnader, underhåll, mm
Pensionskonto, sätter av 10% av min inkomst (skattade pengar) varje månad till ett långsiktigt sparande, är dock en vanlig fond och aktiedepå på avanza och inte IPS eller dylikt
Buffertkonto, oförutsedda utgifter såsom vård, mediciner, IKEA, etc
Sparkonto, diverse högräntekonton på Hoist och Marginalen. Pengar som inte har något direkt syfte än finansiell trygghet. Så länge jag får en trygg avkastning som ger en blygsam men ändå slår inflationen är jag nöjd.

Mitt system passar säkert inte alla, men jag vill inte gå tillbaka till hur det var förr.