Varför har jag blivit en helt annan person?

Att söka hjälp på FB är en sak, det var derför JAG rådade honom att gå til en psykolog.
Man behöver inte vara psykiskt mongoloid og störd i huet för att prata med nån som har koll på sådana saker. När TS skriver om problem som överkonsumering av droger og alkohol, eskalerande fighter med famlj och dylikt så tror jag faktisk det er bättre att han pratar med nån som har koll enn vanliga folk som tycker og menar om allt och alla. Han har jo tidigare gått til psykolog, så tydligen kanske TS behövde lite bättre hjälp än ett spark i röven.

Jag känner igen mig jävligt mycket i de du skriver. Jag skiter nästan i allt faktiskt, lyssnar sällan på vad folk säger till mig osv.

Jag har "varit den personen" väldigt länge nu faktiskt och jag har inte orkat söka hjälp för de "lilla".

Du kanske har helt rätt i att det är en psykolog som behövs och ingen spark i röven.. Men jag testar med hjälp här hellre än hos en psykolog till å börja med iaf.. Mina tidigare vistelser hos psykologen har egentligen inte haft någonting med dessa problem alls att göra. Det jag gick på då var kbt behandling, då jag hade panikångest titt som tätt och inte kunde äta mat m.m.. så det är en annan story

Jag förstår bara inte riktigt hur man ska hitta gnistan till att leva igen? för som jag sagt tidigare, jag tycker det mesta är tråkigt och jag skiter i saker.. förutom det som jag håller på med nu? problemet här är ju att jag vet att det inte är jag och att det är helt fel så som jag gör.

Börja träna. Det skulle mycket väl kunna bli din räddning i det här. Gå in för det som fan. Du kommer börja må bra över dig själv när du ser resultatet av din träning. Jag lovar att detta kommer att fungera. Även om du inte gjort ett skit på hela dan så mår du bra för att du har "iaf byggt din kropp" (gjort framsteg i livet). Med bra fysik kommer välmående. Det är inte lätt, jag blir sjuk efter 3 månaders hård träning, tappar allt. Men jag börjar alltid om. Varje gång jag börjat om slås jag av hur otroligt bra jag mår. Ät bra, träna, sov bra. Gör detta i 2 månader, sen kommer du må mycket bättre. Ha mer energi och sova bättre. JAG LOVAR DIG ATT DETTA FUNGERAR.

Gör du detta i 2 månader prickfritt, utan att supa, utan resultat så lovar jag att skicka in film där jag tänder eld på mitt rövbarr.

Lycka till mannen och kom ihåg, det valet du gör NU kommer säkert ha en stor påverkan på din karaktär i framtida livet.

Hmm jeg forstår. Får jag fråga om du har många kompisar? Hur gammal er du ungefär? Har det hänt nåt liknande som att kompisar tex har kommit längre än dig i livet med jobb, familj och liknande? Henger du mycket på facebook? I så fall hur känner du då? Vad för tankar surrar ofta i ditt huvud? Trivs du med ditt jobb?

ja, det är ju något sådant man skulle ta och börja göra... men jag har svårt att se det roliga i det hela, men som sagt.. man får väl försöka tvinga sig in i nya banor här i livet och ge fan i allt det ohälsosamma..

jag är 22, har väldigt mycket kompisar.. det där med att kompisar kommit längre än mig i livet kan kanske stämma, fast ändå inte riktigt..... de som kommit "längre" än mig är vänner som är betydligt äldre än vad jag är.. klart sådant påverkar mig lite att folk lyckats skaffat familj hus och att de verkar trivas bra med sina liv.. men å andra sidan brukar jag också tänka att dom är äldre än mig och att jag inte har någon panik att komma någonstans för tillfället... Mitt jobb har jag trivts med super bra, jag är väldigt omtyckt och duktig på det jag gör, jag är den personen som gör sakerna som ingen annan klarar av typ. sådant har jag alltid strävat efter, saker som folk inte kan/tycker är svårt ska jag lära mig prickfritt i princip.. och just den typen utav jobb har jag fått där jag blivit en "viktig" person i det hela...

dock så känns jobbet väldigt motigt för tillfället... jag förstår inte riktigt hur jag ska klara av att jobba 43 till... då jag kan känna mig totalt slut stundtals.

Kanskje du behøver att få utvecklas lite mer? Har du funderat på utbildning? Gillar du att lära nya saker? Vad känner du när du blir irriterad på din famiilj? bor du ihop med din familj er det jo rätt vanligt att man lessnar när man blir äldre. saknar du närhet till nån? tex. en flickvän? Eller tenker du mycket på vad som "egentligen er meningen med livet"-typ. Har du framtidsvisjoner?

Du verkar ju inte trivas med det liv du lever nu, så någon ändring behöver du göra. Behöver ju inte vara gym, kan vara klättring, kampsport, kurs på universitet (osäker på ålder) osv.

Sen skulle jag snacka med brudar nykter på stan ist. Det är mycket mer energiladdat då. Alltså om du får tillfälle. Du vet ett sånt tillfälle man alltid förbannar precis efter det är över.

Du kan snacka med en psykolog, du kan prata med vem som helst. Det spelar ingen roll vem det är. Det är upp till DIG! Jag hoppas inte att jag är "för hård", men jag vet att det du känner nu är tillfälligt om du vill att det ska vara det!

Du är aboslut inte för hård, det du säger är nog absolut helt rätt. Det gäller bara att man ska lyckas intala sig själv det ... snacka med brudar nyktert gör jag dag ut som dag in i princip... är inte något som är speciellt likt mig det heller, utan det har börjat tillsammans med allt det andra. Min egentliga hobby som jag haft förut, har blivit lagd på hyllan helt. Och enligt min kbt terapeut som jag hade så var min hobby min flykt förut, och jag vet lixom inte riktigt vad man ska göra. Min hobby har alltid varit att skruva/bygga på bilar.. numera har min nybyggda bil stått helt isärskruvad under denna period som jag mått som jag gjort. har inte ens vistats ute i mitt garage..

självklart har jag funderat på utbildning. Men det är nog inget alternativ då jag tycker det är ganska tråkigt att sitta med böcker och läsa saker. Min uppfattning är att man lär sig oerhört lite vid en skolbänk än vad man gör när man verkligen jobbar med saken.. Lära mig nya saker gör jag mer än gärna, så länge det inte är i skolans vägar tror jag... tyvärr bor jag ju ihop med min familj nu igen, då jag och tjejen gick isär så flyttade jag tillbaka hem igen, vilket kanske tär på familjerelationen.

vad som är meningen med livet slår mig oerhört ofta, och det är lite irriterande då jag kan gå och grubbla över det lite titt som tätt, jag förstår inte riktigt varför man ska leva i säg 80år och slita arslet av sig.. det finns så mycket negativa saker med livet så det är galet, tyvärr är jag expert på att hitta det negativa när det gäller "meningen med livet" än vad jag är på att hitta det positiva.

Ut och jobba på bilen mannen!