Hur stora "stenar" för att synas som "stjärnfall"?

Hur stora behöver "kometgrus, rymdsand" mm vara för att synas som stjärnfall? Ett litet sandkorn som kommer i 50km i sekunden borde väl inte generera tillräckligt med värme för att det ska blir spår som vi med lätthet ser?

Tydligen ganska små:
Källa:http://www.amsmeteors.org/meteor-showers/meteor-faq/

Jag har alltid tänkt mig dem som att de bör vara från 3-5 cm och uppåt för att synas, men ack så fel.

Läste nån stans att alla meteroiter som väger mer än ungfär 50 kg klarar sig hela vägen ner till Jordens yta. Kan inte verifiera dock....

Med tanke på att hastigheten på en meteorit kan variera från 11,2 km/s till nånstans närmare 80 km/s så borde det kunna variera ganska mycket i vilken storlek som krävs för att nå marken.

Intressant fakta: De allra flesta meteoriter som når marken gör det i enbart sin egna maximala fallhastighet, bara ett fåtal slår ner med extra kraft och skapar kratrar.

Hade jag fakstiskt ingen koll på själv.

Jag undrar hur man avgjort det?
Det kräver ju att man vet hur storlekar, material och hastigheter är fördelade bland de föremål som träffar atmosfären.
På nåt sätt har det väl avgjorts för, beroende på var du fått din info ifrån, slutsatsen har ju presenterats.
Undrar dock hur fan de tog reda på fördelningen?

Man ju se enskilda subatomära partiklar lämna spår efter sig som strålning under vissa förhållanden, de flesta har sett det på fysiken, och ett sandkorn sett från några kilometers avstånd är fortfarande betydligt större än en Proton sedd från en meter.

Sen ska ju det stackars sandkornet via friktion avstannas från sisådär 100 000 km/h till sin fallhastighet (praktiskt taget noll) på nån tiondels sekund. Det är en ganska våldsam upplevelse för det.

Man får väl anta att de dragit den slutsatsen eftersom nedslaget inte bildat en krater...?

Sen om det är exakt maximala fallhastigheten eller kanske 50% snabbare är ju svår att avgöra. Poängen är väl just att de allra flesta meteoriter inte ger upphov till kratrar, eftersom de har saktats in till en bråkdel av den hastighet de hade från början.
Ändå ändå är det första som jag, och de flesta andra, tänker på när man hör ordet meteoritnedslag just KRATER.

Jo, men jag skulle tro att en absolut majoritet brinner upp helt och hållet innan det alls når sin fallhastighet. Sen finns det ju en band av storlekar, material och hastigheter som når fallhastighet och sen de större som inte hinner bromsas innan de träffar marken.
Man måste fördela ut det totala antalet i dessa grupper innan man kan dra någon slutsats. Iofs så kanske man antar att de som brinner upp ELLER når fallhastighet är betydligt större än den som slår i backen med verklig hastighet. Jag tror dock att de som brinner upp är i särklass flest men det är ju bara en kvalificerad gissning.

Edit.
Jag såg nu att det stod ~av de som når marken gör de flesta det i fallhastighet.
Sorry.