Citat:
Ursprungligen postat av Mangkulturen
Är man riktigt nere går man fan inte tikll gymmet. Jävla stolpskott alltså.
Lite aspergerångest över att man inte kan få linjerna att ligga rätt eller något annat typiskt för en aspie kanske inte är som riktig hård ångest.
aspieförtydligande: jag var ironisk.. i inlägget ovan dig (aspie).
Jag anar ett visst mått av hånande på min bekostnad.
Du anar inte hur ångest känns för en aspie, den är daglig 24h året runt. Men det är ju klart din ångest över skolprestationen måste ju vara värre. Brukar vara så med simulanter, sitter hellre hemma och gnäller över sina krämpor som en fibromy-kärring på 60 år.
Är man riktigt nere så går man alla gånger till gymmet för det känns alltid mycket bättre efteråt.
Att kämpa för något är något som veka fjuniga 20 åringar i dagens Sverige aldrig fått känna på.
Det är väl därför det här landet går åt helvete, för vi kan inte längre skilja männen från kvinnorna pga ert gnällande om påstådda sjukdomar.