[//Inlägg redigerat med hänvisning till regel 1.02. //mod]
”Injunctions” är omoraliska eftersom det i princip bara är rika människor som kan utnyttja detta kryphål i den brittiska tryckfriheten, föreläggandena är också rätt meningslösa eftersom uppgifterna ändå ofta sprids i sociala medier och till slut anses så kända att en domstol häver rapporteringsförbudet…
Det senare tror jag dock inte kommer att ske i det nu aktuella fallet, inget av det som omfattas in denna ”injunction” står ännu att läsa på Twitter eller Flashback, men jag vidhåller att det är fel med förhandscensur av allmänna nyhetsmedier
Det är ifrån expressen, så ni slipper att klicka in och läsa, tycker dock att dom borde kolla över sig själva först...
__________________
Senast redigerad av skunkensune 2012-08-04 kl. 09:54.
[//Inlägg redigerat med hänvisning till regel 1.02. //mod]
”Injunctions” är omoraliska eftersom det i princip bara är rika människor som kan utnyttja detta kryphål i den brittiska tryckfriheten, föreläggandena är också rätt meningslösa eftersom uppgifterna ändå ofta sprids i sociala medier och till slut anses så kända att en domstol häver rapporteringsförbudet…
Det senare tror jag dock inte kommer att ske i det nu aktuella fallet, inget av det som omfattas in denna ”injunction” står ännu att läsa på Twitter eller Flashback, men jag vidhåller att det är fel med förhandscensur av allmänna nyhetsmedier
Det är ifrån expressen, så ni slipper att klicka in och läsa, tycker dock att dom borde kolla över sig själva först...
Jag finner det mer skrämmande att Expressen låter sig hunsas av det engelska rättsystemet... Såvida Expressen inte publiceras i england, eller Expressen själva distribuerar sin undermåliga produkt där borde Matsson förhålla sig till svensk lag och inget annat !
Problemet är väl att det är relativt lätt att dra exempelvis Expressen inför rätta i en stämning och att det medför stora ekonomiska utgifter oavsett om man vinner eller inte. Dock skulle det ju knappast drabba någon fattig..
Oavsett, är det någon som har koll på vilket fall de syftar på?
Flashbackdetectives engage!
Problemet är väl att det är relativt lätt att dra exempelvis Expressen inför rätta i en stämning och att det medför stora ekonomiska utgifter oavsett om man vinner eller inte. Dock skulle det ju knappast drabba någon fattig..
Oavsett, är det någon som har koll på vilket fall de syftar på?
Flashbackdetectives engage!
Hur skulle de kunna dra en svensk tidning inför rätta i England? Det räcker ju med att Expressen ber dem sodomisera sig själva med en slö gammal skridsko, så blir det inget rättsfall!
Hur skulle de kunna dra en svensk tidning inför rätta i England? Det räcker ju med att Expressen ber dem sodomisera sig själva med en slö gammal skridsko, så blir det inget rättsfall!
Läs artikeln ordenligt, det framgår av den vad som kan tänkas hända.
Läs artikeln ordenligt, det framgår av den vad som kan tänkas hända.
Nej, det gör det inte. Det står bara: "Men hur påverkar då detta svenska redaktioner? Jo, engelska och walesiska domstolar har tidigare hävdat jurisdiktion över innehåll som producerats i andra länder men som funnits tillgängligt i England och Wales – till exempel via nätet"
Och då är det bara att svara: det här är Sverige. Och ge dem fingret.
Nej, det gör det inte. Det står bara: "Men hur påverkar då detta svenska redaktioner? Jo, engelska och walesiska domstolar har tidigare hävdat jurisdiktion över innehåll som producerats i andra länder men som funnits tillgängligt i England och Wales – till exempel via nätet"
Och då är det bara att svara: det här är Sverige. Och ge dem fingret.
Men hur påverkar då detta svenska redaktioner? Jo, engelska och walesiska domstolar har tidigare hävdat jurisdiktion över innehåll som producerats i andra länder men som funnits tillgängligt i England och Wales – till exempel via nätet. Därför har kapitalstarka intressen stämt utländska tidningar som man anser varit misshagliga, vilket på grund av dyra processkostnader och risken för enorma skadestånd tvingat flera tidningar till förlikningar. Det här kallas för ”förtalsturism” och har kritiserats av EU och den till och med av den nuvarande brittiska regeringen, men problemet gäller alltså också ”injunctions”.
Om man kan läsa Expressen.se på engelsk mark, eller finna en återförsäljare som säljer den fysiska tidningen, så kan man i teorin hävda att Expressen har tillgängliggjorts i England. Det är visserligen inte säkert att så verkligen är fallet, rent juridiskt, åtminstone inte om man också ska påvisa att artikeln i fråga fått en stor spridning i England och orsakat skada där. Då måste man kanske också påvisa räckvidd och antal klick på en sajt… och så vidare.
Men ändå. Ni förstår. Om man ska processa om såna här förhållanden blir det ganska lätt ganska rörigt, och dyrt, vilket den som sprider ”injunctions” ju vet. Dessutom vet dessa censuradvokater också att etablerade medieföretag försöker efterleva lagar och regler, och att Expressen förstås inte medvetet skulle bryta mot engelsk lag – om vi nu ansåg att den omfattade oss. (Vilket inte alls är säkert, ska jag kanske tillägga.)
Jag kan i nuläget inte se att de uppgifter som uppfattas av domstolsföreläggandet från 2008 är relevanta att publicera för Expressen, men det är svårt att förutse vad vi vill rapportera i framtiden och därför är förhandscensur ett oskick.
”Injunctions” är omoraliska eftersom det i princip bara är rika människor som kan utnyttja detta kryphål i den brittiska tryckfriheten, föreläggandena är också rätt meningslösa eftersom uppgifterna ändå ofta sprids i sociala medier och till slut anses så kända att en domstol häver rapporteringsförbudet…
Det senare tror jag dock inte kommer att ske i det nu aktuella fallet, inget av det som omfattas in denna ”injunction” står ännu att läsa på Twitter eller Flashback, men jag vidhåller att det är fel med förhandscensur av allmänna nyhetsmedier.
Detta är sista delarna av texten. Läser du det förstår du snart att anledningen till att man inte vill publicera detaljer är rädsla för att dras in i en dyr och omständig rättsprocess även om man kanske aldrig blir fälld.
Men hur påverkar då detta svenska redaktioner? Jo, engelska och walesiska domstolar har tidigare hävdat jurisdiktion över innehåll som producerats i andra länder men som funnits tillgängligt i England och Wales – till exempel via nätet. Därför har kapitalstarka intressen stämt utländska tidningar som man anser varit misshagliga, vilket på grund av dyra processkostnader och risken för enorma skadestånd tvingat flera tidningar till förlikningar. Det här kallas för ”förtalsturism” och har kritiserats av EU och den till och med av den nuvarande brittiska regeringen, men problemet gäller alltså också ”injunctions”.
Om man kan läsa Expressen.se på engelsk mark, eller finna en återförsäljare som säljer den fysiska tidningen, så kan man i teorin hävda att Expressen har tillgängliggjorts i England. Det är visserligen inte säkert att så verkligen är fallet, rent juridiskt, åtminstone inte om man också ska påvisa att artikeln i fråga fått en stor spridning i England och orsakat skada där. Då måste man kanske också påvisa räckvidd och antal klick på en sajt… och så vidare.
Men ändå. Ni förstår. Om man ska processa om såna här förhållanden blir det ganska lätt ganska rörigt, och dyrt, vilket den som sprider ”injunctions” ju vet. Dessutom vet dessa censuradvokater också att etablerade medieföretag försöker efterleva lagar och regler, och att Expressen förstås inte medvetet skulle bryta mot engelsk lag – om vi nu ansåg att den omfattade oss. (Vilket inte alls är säkert, ska jag kanske tillägga.)
Jag kan i nuläget inte se att de uppgifter som uppfattas av domstolsföreläggandet från 2008 är relevanta att publicera för Expressen, men det är svårt att förutse vad vi vill rapportera i framtiden och därför är förhandscensur ett oskick.
”Injunctions” är omoraliska eftersom det i princip bara är rika människor som kan utnyttja detta kryphål i den brittiska tryckfriheten, föreläggandena är också rätt meningslösa eftersom uppgifterna ändå ofta sprids i sociala medier och till slut anses så kända att en domstol häver rapporteringsförbudet…
Det senare tror jag dock inte kommer att ske i det nu aktuella fallet, inget av det som omfattas in denna ”injunction” står ännu att läsa på Twitter eller Flashback, men jag vidhåller att det är fel med förhandscensur av allmänna nyhetsmedier.
Detta är sista delarna av texten. Läser du det förstår du snart att anledningen till att man inte vill publicera detaljer är rädsla för att dras in i en dyr och omständig rättsprocess även om man kanske aldrig blir fälld.
Nej, det förstår jag inte. Det är rent nonsens! Expressen är en svensk tidning. De kan fullständigt ignorera stämning, rättegångskostnader och dylikt i ett annat land.
Jämför med hur TV3 sänder för en svensk publik men under brittisk lagstiftning. De kringår på detta sätt svensk lagstiftning.
__________________
Senast redigerad av BaalZeBub 2012-08-07 kl. 11:31.
"När en annan fotbollsspelare, John Terry, drev igenom ett censurbeslut för att stoppa en tidning från att avslöja att han varit otrogen med en lagkamrats hustru"
- Alltså så förhindrar dom media ifrån att hänga ut dom för allmänheten..
Det är olagligt för media att hänga ut privatpersoner och individers privatliv, har alltid varit så.
Inte så konstigt varför även kända människor vill ha ett privatliv utan att varenda sak de gör blir publik information.
Oavsett om de är kända, de är fortfarande skyddade av lagarna, och kan därför hindra media ifrån att hänga ut dom..
Nej, det förstår jag inte. Det är rent nonsens! Expressen är en svensk tidning. De kan fullständigt ignorera stämning, rättegångskostnader och dylikt i ett annat land.
Jämför med hur TV3 sänder för en svensk publik men under brittisk lagstiftning. De kringår på detta sätt svensk lagstiftning.
Men.. alltså.. Läser man texten ordentligt förstår man att vad skribenten faktiskt menar. Det är ju för fan självklart att de inte ens vågar ta reda på huruvida de kan eller inte kan dras inför rätta eftersom att de är rädda för eventuella kostnader etc.
Hur juridiken ser ut är irrelevant eftersom denna "injuction" spelar på rädslan för repressalier.