Min ringa upplevelse av debatten kring invandringen är att den oftast saknar ett rejält avstamp i begrepp som Kapitalism, Klass och ett djupare/längre historiskt perspektiv. Nu har jag ifos inte följt debatten så noga och jag vill inte påstå att jag är bättre eller sämre på att analysera samhällsfenomen än någon annan. Det är faktiskt därför lägger upp min "analys" på Flashback för att jag vill att den skall bli bättre genom att dela ut den till er och låta (embryot) möta motstånd och utvecklas. Jag har diskuterat den på min arbetsplats men eftersom ämnet är så känsligt (galenskap!) orkar och vill jag inte utveckla den vidare i det forumet...
Okej.
Som jag ser det är Invandrarna vår nya underklass eller kanske till och med Proletarii, dvs de som bara duger till att avla barn. Det finns ju de som arbetar och det är väl så att det är de som lyfter upp klassen in i underklassen. Än så länge lyfter även välfärdssamhället upp en hel del av Proletarii till underklassen och även till viss del in i arbetarklassen genom utbildning. Det finns ju även vissa enstaka individer som genom välfärdssamhället eller som genom livets lotteri lyckas ta sig förbi arbetarklassen och in i medelklassen (som ju är väldigt stor).
Som ovanstående resonemang antyder så är Invandrarnas situation en spegling av det kapitalistiska pyramidsamhället. En stor underklass bär upp mellan- och överklass.
Socialdemokraterna har alltid varit det statsbärande partiet i Sverige och deras mål har varit att lyfta den klassiska underklassen/arbetarklassen till mellanklassens nivå. Vilket de tillsammans med facket har lyckats med. Se de klassiska "arbetar"yrkena; industri och hantverkare: deras livslöner är idag på samma nivå och i vissa fall förbi klassiska medelklassyrken som lärare. Deras arbetsförhållanden har blivit ofantligt mycket bättre än vad de var på, säg, 50-60-talen. För att inte tala om deras levnadsförhållanden....
Detta var Socialdemokratins stora projekt och som de till stora delar rodde i land (jämför en snickares status och livsförhållanden med en snickare i USA eller i Frankrike).
Allt eftersom åren gick sammanföll två faktum med varandra. Socialdemokratin hade förlorat sitt mål (grunden till dagens identitetskris) och började så sakeliga även förlora stora delar av sin väljarbas. Det andra faktumet var att alla kapitalistiska samhällen måste ha en underklass eller rent av Proletarii. Underklassen/Proletarii fyller flera funktioner i ett kapitalistiskt samhälle, bland annat är funktionen att medelklassen/arbetarklassen måste ha något skrämmande under sig för att hålla igång motivationen att lönearbeta.
Det är mycket möjligt att Olof Palme faktiskt drevs av ett genuint humanistiskt/solidariskt engagemang när han möjliggjorde invandringen. Annars är det lätt att tänka att han insåg att socialdemokratin behövde en ny väljarbas när arbetarklassen började få det för bra i det nya samhället de hade skapat. Så länge den generation fanns kvar som mindes och själva arbetade i det pre-Socialdemokratiska samhället fortfarande fanns kvar i livet var det ingen ko på isen, men allt efter att de dog ut blev Socialdemokraternas problem uppenbara.
Det kapitalistiska samhället behöver sin arbetarklass. När arbetarklassen blev mindre (eller rättare sagt blev bättre bemedlad) fick det konsekvenser för ekonomin. Visst det är bra att alla kan köpa platt-tv men det är inte bra att arbetarna får det för bra och kanske förlorar kopplingen/motivationen att lönearbeta i den grand som det kapitalistiska samhället behöver för att göda kapitalisterna.
Ett välfärdssamhälle är inte heller det bästa i ett kapitalistiskt samhälle eftersom, återigen, underklassen måste finnas för att motivera lönearbetaren att fortsätta arbeta (well det är en av motiviatorna i alla fall). Här kommer Moderaterna in med sin invandringspolitik, de förstår att samhället behöver Proletarii.
Välfärdsamhället kan fungera i ett kapitalistiskt samhälle om det finns en koppling mellan underklassen/proletarii och de som betalar för deras välfärd. Det är frånvaron av den kopplingen som göder SD.
Socialdemokraterna importerade sin väljarkår och det kapitalistiska samhället "såg till" att det fick sin underklass/proletarii.
Okej.
Som jag ser det är Invandrarna vår nya underklass eller kanske till och med Proletarii, dvs de som bara duger till att avla barn. Det finns ju de som arbetar och det är väl så att det är de som lyfter upp klassen in i underklassen. Än så länge lyfter även välfärdssamhället upp en hel del av Proletarii till underklassen och även till viss del in i arbetarklassen genom utbildning. Det finns ju även vissa enstaka individer som genom välfärdssamhället eller som genom livets lotteri lyckas ta sig förbi arbetarklassen och in i medelklassen (som ju är väldigt stor).
Som ovanstående resonemang antyder så är Invandrarnas situation en spegling av det kapitalistiska pyramidsamhället. En stor underklass bär upp mellan- och överklass.
Socialdemokraterna har alltid varit det statsbärande partiet i Sverige och deras mål har varit att lyfta den klassiska underklassen/arbetarklassen till mellanklassens nivå. Vilket de tillsammans med facket har lyckats med. Se de klassiska "arbetar"yrkena; industri och hantverkare: deras livslöner är idag på samma nivå och i vissa fall förbi klassiska medelklassyrken som lärare. Deras arbetsförhållanden har blivit ofantligt mycket bättre än vad de var på, säg, 50-60-talen. För att inte tala om deras levnadsförhållanden....
Detta var Socialdemokratins stora projekt och som de till stora delar rodde i land (jämför en snickares status och livsförhållanden med en snickare i USA eller i Frankrike).
Allt eftersom åren gick sammanföll två faktum med varandra. Socialdemokratin hade förlorat sitt mål (grunden till dagens identitetskris) och började så sakeliga även förlora stora delar av sin väljarbas. Det andra faktumet var att alla kapitalistiska samhällen måste ha en underklass eller rent av Proletarii. Underklassen/Proletarii fyller flera funktioner i ett kapitalistiskt samhälle, bland annat är funktionen att medelklassen/arbetarklassen måste ha något skrämmande under sig för att hålla igång motivationen att lönearbeta.
Det är mycket möjligt att Olof Palme faktiskt drevs av ett genuint humanistiskt/solidariskt engagemang när han möjliggjorde invandringen. Annars är det lätt att tänka att han insåg att socialdemokratin behövde en ny väljarbas när arbetarklassen började få det för bra i det nya samhället de hade skapat. Så länge den generation fanns kvar som mindes och själva arbetade i det pre-Socialdemokratiska samhället fortfarande fanns kvar i livet var det ingen ko på isen, men allt efter att de dog ut blev Socialdemokraternas problem uppenbara.
Det kapitalistiska samhället behöver sin arbetarklass. När arbetarklassen blev mindre (eller rättare sagt blev bättre bemedlad) fick det konsekvenser för ekonomin. Visst det är bra att alla kan köpa platt-tv men det är inte bra att arbetarna får det för bra och kanske förlorar kopplingen/motivationen att lönearbeta i den grand som det kapitalistiska samhället behöver för att göda kapitalisterna.
Ett välfärdssamhälle är inte heller det bästa i ett kapitalistiskt samhälle eftersom, återigen, underklassen måste finnas för att motivera lönearbetaren att fortsätta arbeta (well det är en av motiviatorna i alla fall). Här kommer Moderaterna in med sin invandringspolitik, de förstår att samhället behöver Proletarii.
Välfärdsamhället kan fungera i ett kapitalistiskt samhälle om det finns en koppling mellan underklassen/proletarii och de som betalar för deras välfärd. Det är frånvaron av den kopplingen som göder SD.
Socialdemokraterna importerade sin väljarkår och det kapitalistiska samhället "såg till" att det fick sin underklass/proletarii.