Livet är så kort..

Imorgon börjar Sommar-OS i London, det har gått fyra år trots att det känns som någon månad. Jag kan se alla händelser från det föregående OS:et i huvudet men jag kan inte minnas vad för tröja jag hade på mig igår. Tiden går helt enkelt så fort att det känns som att våra liv på denna jord är obetydliga, vi har kanske 100 år på oss att åstadkomma nåhot. Det är runt 25 OS som hinner passera innan vi skall möta vår död och på denna tid ska vi åstadkomma något. Frågan är vad. Oavsett vad vi åstadkommer kommer det att vara obetydligt för universum i sig. Vad är meningen med livet på jorden? Vi är små korn i kosmos, vår levnadstid är en sekund i kosmos år, men vi betraktar fortfarande oss själva som det bästa som skapats. Vi vill betyda någotfr våra medmänniskor, men, vad är egentligen meningen med det? Varför finns vi överhuvudtaget? Det känns som att universum skapat allt enbart för lidande. Varför ska människor behöva dö? Varför finns vi? Varför har vi fått en så avancerad hjärna som gör dessa tankar möjliga? Allt i världen är bara lidande. Även de rika lider på något sätt. Att alltid behöva oroa sig för att nägon ska ta dina pengar att något ska hända dina aktier. Att det finns mördare som kan fånta någon derad korta liv. Det är som om en moderator väljer att avsluta någons konto utan grund. Du stängs helt enkelt ut ur livet. Du kanske tror att du dog för en sak, men gjorde du det? Du är snabbt bortglömd ändå. Sorgen kommer att dö ut med dina nära, det du har gjort kommer att dö ut inom några generationer..

Jag förstår ibland att personer väljer att fly till religionen, för att få en enkel förklaring till det hela så att de kan fortsätta med sina liv präglade av mönster som upprepas. Varför jobbar du varje dag? För att ge dig och din familj ett drägligt liv. Men det bästa med livet kanske vore att bli ett djur. Det kanske är meningen med livet . Vi har fått en avancerad hjärna och andra funktioner, precis som gadgets, för att komma fram till slutsatsen att vi måste bli djur, glömma bort allt med tankegång att göra och gå på instinkter för att slippa lidandet, för att helt enkelt bli ett djur som jagar och sover. et ellDet eller att vi måste avsluta våra liv. Dinosaurierna kanske var intelligenta reptiler som en dag förstod att all denna död och all denna emotionella delen kan inte är meningsfull. Att den enda lösningen till allt kanske var en utrotning. Kanske är vi alla en del utav ett filosofiskt experiment?


En gång till in i kampen, in i den sista bra kampen jag känner till, leva och dö på denna dag, leva och dö på denna dag.
http://youtube.com/watch?v=UvZTPfPMYNA


--var tvungen att skriva av mig allt detta mumbojumbo.

Det finns ingen mening med livet. Det är upp till dig att göra saker du tycker är meningsfulla.

Kunde inte sagt det bättre själv!

Det finns tyvarr ingen atergang till det vi ar, darfor ar vi domda till olycka. Retratten ar avskuren. Vill du radda det som raddas kan laser du riktig litteratur. Dom sager att inget betydelsefullt har hant inom filosofin under 1900-talet efter Nietzsche. Men da bor jag paminna min herre om att en filosof som har nagot varde aldrig erkanns av sina samtida utom av en liten skara.

Vem bor man da lasa idag. Jag hatar att upprepa mig men det finns tva personer: en man kan lyssna pa och en man kan lasa: bada ar i fangelse. Sa allvarligt ar det stallt idag.

Du måste sluta se på universum som om den skapade allting med en mening bakom det.

Big Bang --> stjärnor bildas --> stjärnor sprängs --> bildar saker --> större stjärnor sprängs --> bildar större saker --> kör på så där i en 9.5 miljarder år tills vårt solsystem börjar bildas (stjärnor dör uppenbarligen fortfarande och bildar både svarta hål och en massa andra saker) --> vår planet blir skapad av asterioder som slår mot varandra med gravitation --> solen skapas och slår därmed ut en massa överflödiga stenar ut till vårt yttre solystem och gör vårt solsystem renare --> det regnar en massa medan solen värmer upp den --> någonstans här händer någonting otroligt och liv skapas ur all denna imperfektion --> livet utvecklas via evolution under en jävligt lång tid --> dinosaurierna utrotas tack vare en asteroid (så som teorin lyder, men det finns tydliga tecken på att så är fallet) och ger därmed plats för däggdjuren att fortsätta sin bana --> 10- 8 miljoner bakåt i tiden är apornas planet med träd överallt (bekräftas via geologiska undersökningar), men träden minskas något så fruktansvärt, vilket resulterar i att aporna måste ta det stora steget: hoppa ned från trädet --> Lucy, också australopithecus afarensis, finner vi 3,7- 2,9 miljoner år bakåt i tiden; betraktas som en förmänniska från Afrika --> evolution fortsätter; våra förfäder lär sig utnyttja eld, de börjar äta andra djurs byten och får därmed i sig proteiner; till slut blir de jägare själva --> för en 40'000 år sedan hamnar Homo Sapiens i Europa och konkurrerar ut Neandertalarna och blir därmed den enda kvarstående förfadern till människan (det finns nämligen starka indikationer på att det var ett flertal olika sorters ättlingar till apan som vandrade runt ett tag) --> stenåldern, bronsåldern, järnåldern; Antikens Grekland, Antikens Rom, Alexander den Store, Kina, Sparta, etc, etc; människan blir kulturell och ärver planeten --> en snubbe som heter Jesus går runt och säger att folk kanske borde vara snäll mot varandra som omväxling, men han blir korsfäst av romarna och spottad på av judarna --> 1200-talet; Birger Jarl --> 1400-talet; man hittar och börjar intresserad sig för romarriket; renässansen uppstår i Florens, Italien --> --> 1500-talet; Gustav Vasa --> 1600-talet; renässansen når Sverige --> 1800-talet; nationalismens århundrande, men även borgarnas; vid denna tid finner vi även demokrati lite här och var runt omkring Europa - och kvinnofrågan samt liberalismen och socialismen är på agendan; kapitalet tar över --> 1900-talet; två världskrig med en sådan fruktansvärt förstörelse att den har behållit freden i Väst i cirka 70 år --> 2012: kille startar en tråd på Flashback och klagar på att livet är så kort.

Jag tror jag fick med det mesta av relevans här! Nåväl, det stämmer att livet saknar mening, men jag råder dig till att låta det vara bäst du kan. De flesta människor är väldigt underlägsna de väldigt få, vilket gör att de klarar sig med att bara leva livet som det är, och de ska hyllas för det, för alternativet är att inse vad du har insett, vad Sartre insåg och vad Nietzsche insåg: det finns inga objektiva värden, vi är dömda till frihet och Gud är död.

Självklart leder det här till ångest och kanske även till depression. Vad för sorts grymhet och ondska är det inte att få leva för att sedan behöva dö? Men döden är ett måste, helt enkelt, eftersom att det gör att nästa generation kan utvecklas; de har gjort tester på bakterier, om jag inte missminner mig, som visar att de bakterier som kan dö har ett starkt övertag mot dem som inte dör.

Det är som det är, helt enkelt. Vi får njuta av vår vackra sol som en dag kommer dö, och av den planet som en dag kommer försvinna. Vi får finna oss i tanken att vi har fötts in i den mest tråkigaste av perioder i mänsklighetens historia; ty, vi har inget stort krig eller några ideal att dö och döda för, och vi tvingas veta att det lär finnas Mars-kolonier och kanske även resor till andra solsystem, men att det här är ett par hundra år efter att vi har dött; efter att vårt medvetande har slocknat för alltid och alla minnen vi en gång hade är intet annat än aska.

Du kanske dock blir någonting. Vem vet? Vi kommer ihåg de grekiska filosoferna, samt Caesar och Cicero, liksom Newton och Einstein; för att inte glömma Galileo - och den där lilla rackaren Jesus vars vänliga lilla budskap ledde till en religion som hindrade vetenskaplig utveckling i en cirka 1000 år. Om inte det jävla aset hade fått judarna att starta en ny religion så hade vi kanske redan haft kolonier på Mars.

Aja, jag måste göra kaffe. Det här tänket gör mig deprimerad, men det fyller mig samtidigt med värme att veta att jag inte bara andligt är en del av universum, utan att jag även fysiskt är en del av det; ty, universum är i mig och en del av mig. Är det inte fantastiskt, TS? Kanske är det, trots allt, bättre att ha levat och dö än att inte ha levat alls.