Polis sköt ihjäl hund i trädgård.

Noterar med förvåning påståendet. Ur ett etiskt perspektiv är det synnerligen anmärkningsvärt att man utan vidare ansvar skulle kunna skjuta ihjäl andras djur/familjemedlemmar, eller hur?

När jag frågade en jurist om detta, fick jag inte alls svaret att det var glasklart ur ett juridiskt perspektiv. Snarare handlade det om att våldsmannen måste kunna göra trovärdigt att hen var hotad.

Ursäkta om det redan behandlats, men tråden är 995 sidor lång och det är svårt att hitta i den: är du personligen jurist, och på vilket sätt menar du att det skulle vara juridiskt glasklart?

Vilket juridiskt stöd har du för din ståndpunkt?

Nej, jag är inte jurist i den bemärkelsen att jag jobbar med det, men jag har läst en del på universitet, jag har varit inblandad i påfallande många rättegångar och jag har ett genuint intresse för det.

Det enklaste juridiska stödet är att ärendet blivit prövat av åklagare tre gånger, varav en gång var av riksåklagaren, samtliga har lagt ner ärendet. Det torde gör att man med gott samvete kan säga att saken är utagerad juridiskt. För att ge ett längre resonemang dock.

I alla brottmål så gäller oskyldighetspresumption, dvs att man antar att den som är misstänkt är oskyldig. I alla brottmål så ligger därför den misstänktes berättelse till grund för bedömningen om det inte kan ställas bortom rimligt tvivel att den inte är sann. Detta är en av grunderna för rättssäkerheten att man inte skall bli dömd för ett brott man inte begått.

Vad vet vi då i målet?

Vi vet:

att hundföraren i fråga skjutit Brutus
att Brutus inte dog på plats utan avlivades av veterinär senare
att Brutus gick lös och oövervakad på tomten. Ägaren till hunden hade inte sådan kontroll över Brutus att hon direkt kunde ingripa om något hände (detta vet vi genom att hon befann sig inne i huset två trappor upp)
att Brutus var gammal och hade problem med höften
Hundägaren påstår:

att hundägaren vaknade av två röster som skrek åt varandra utanför.
att det var ljudet av två hundar som "rök ihop" som fick henne att gå till fönstret och titta ut.
att hon såg hundföraren stå med sin hund hårt hållen vid sidan och avlossa ett skott som träffade Brutus
att Brutus vid skottögonblicket inte utgjorde ett hot

Hundföraren påstår:

att Brutus attackerade honom/hans hund
att han försökte ställa sig emellan Brutus och sin egen hund samt dra Brutus i nackskinent för att få bort honom
att han kände smärta i benet och upplevde det då som att han blev biten (vilket han de facto inte blev)
att han inte hade något annat val än att skjuta Brutus för att skydda sig själv och sin egendom.

Detta är vad vi juridiskt har att ta ställning till.

Nöd är en ansvarsfrihetsgrund som innebär att en person som begår en handling som normalt sett är brottslig skall gå fri från ansvar om det föreligger fara för liv, hälsa eller egendom.

Kan vi då ställa det bortom rimligt tvivel att hundföraren agerat brottsligt, dvs kan vi ställa det bortom rimligt tvivel att Brutus inte attackerade hundföraren?

Vi måste utgå ifrån att hundföraren talar sanning eftersom det är den misstänkte och den misstänktes utsaga skall alltid ligga till grund för bedömningen. Kan då Brutus ha attackerat hundföraren?

Brutus var förvisso gammal och hade en dålig höft, men vad jag kan förstå så har inget framkommit som säger att han inte var kapabel att anfalla. Att hundägaren gick till fönstret på grund av att hon hör två hundar som "rök ihop" styrker hundförarens berättelse att Brutus gått till angrepp.

Att hundföraren inte blev biten är till viss del försvårande för hans berättelse, men det finns inget som säger att man inte kan klara sig undan ett hundangrepp utan att bli biten.

Vad vi kan sluta oss till är att Brutus var kapabel att gå till angrepp och att två hundar har rykt ihop, vilket medförde att hundägaren gick bort till fönstret. Detta är tillräckligt för att göra att hundförarens berättelse kan vara sann (observera kan, inte är) och det är vad som krävs för att det inte skall gå att döma honom för brott. För om det är så att hundföraren har blivit attackerad av en arg Brutus så har det varit fråga om en situation där nöd föreligger eftersom både hundföraren och hans hund skulle kunna bli allvarligt skadade av ett sådant angrepp. I ett sådant läge har hundföraren rätt att skjuta.

Så ja, jag anser att den juridiska delen av det hela är väldigt klar, och uppenbarligen håller tre åklagarprövningar, varav en gjord av riksåklagaren med mig om det.

Jättebra inlägg MEN var i förhöret läser du att hon går till fönstret för att hon hör att två hundar rök ihop?

Detta ÄR vad som står i förhöret som Linda A Bondesson höll i:
"H hörde hur någon skrek utanför "vilken sida av busken sprang han på". Hon tittade då ut genom ett fönster på ovanvåningen och fick se en polis med hund i trädgården. Där hennes egen hund B också var."
"B sprang fram mot dem och fick någon kontakt med polishunden men valde sedan att gå iväg - visade att han inte ville göra något"

Jag har skrivit ut H och B för det vet vi ju att det gäller nu men dessa är överstrukna i själva förhörsdokumentet.

Tack för ditt långa svar, det uppskattas.

Dock håller jag inte med om det fetade, och det är en avgörande punkt anser jag. Jag är f.ö. inte heller jurist, men jag har också läst juridik på universitet, utöver flerårig annan inriktning.

För att göra ett sådant bedömande måste man vara sakkunnig. Jag har själv mycket erfarenhet av stora hundar själv och påstår att det INTE var hundföraren som var hotad, utan hans hund. Alla som har erfarenhet av större hundar vet hur de fungerar normalt - som vakt - de kommer ge sig på hunden - INTE föraren!

Inte ens när stora hundar ryker ihop är det farligt, inte om hundarna är normala. Det låter som f-sen, men det är normalt sett inte farligt, och lätt att hantera för någon med erfarenhet och endast en liten gnutta mod.

Jag tycker därför att det är vidrigt ynkligt om han påstår sig själv ha varit hotad. Han vet bättre, försöker bara slippa ansvar. Och är därför en äcklig ynkrygg, en SKAM för poliskåren rent ut sagt!

Att du inte håller med om att den misstänktes berättelse måste ligga till grund för bedömningen spelar ingen roll. Det är, tack och lov, så som rättssystemet fungerar. Oskuldspresumption är den viktigaste delen för att ha ett rättssäkert samhälle.

Så du menar att det är FULLSTÄNDIGT omöjligt att Brutus attackerade hundföraren/hans hund? (Nöd gäller även för att skydda egendom)

Jag utgick ifrån vad jag läst i referat av det första förhöret som hölls med hundägaren. Det är möjligt att hon ändrat sin berättelse efteråt eller att det referatet jag läste bara var lögn. Är det det första, att hon ändrat sin berättelse så påverkar inte det den juridiska bedömningen i sak, är referatet bara lögn så är det naturligtvis en annan sak (och därmed kommer, enligt mig, den juridiska bedömningen också i en annan dager (utifrån vad jag vet om fallet)).

Är inte första förhöret som hålls med Linda B? Och det andra förhöret är kompletteringen med tjatiga Peter Hägerbrand.
Så vad är det du har läst? Vem höll i det förhöret?

Som sagt, jag utgår från det jag har läst i media (det var därför jag skrev att det var ett referat av förhöret). Jag har ingen aning om vem som hållit i förhöret utan utgår från vad media rapporterat om fallet.

Jaha... du bygger hela ditt juridiska resonemang på vad som framkommer i media. Aftonbladet och Expressen möjligtvis? Lärde du dig det på Jöken?

Ändrar du din åsikt nu eller?

Jag ändrar min åsikt i att fallet inte är självklart om det är så att hundägaren aldrig sagt att hon hörde två hundar som rök ihop. Är det så? Har hundägaren aldrig någonsin i något förhör sagt att hon hörde två hundar som rök ihop?

Självklart är det bättre att utgå ifrån förhör etc men med tanke på att den här uppgiften förekom väldigt tidigt i den här tråden och har diskuterats tidigare i tråden så har jag varit av övertygelsen att den uppgiften stämmer. Är det fel? Har hon aldrig i något förhör sagt att hon hört två hundar som rök ihop?

Jag har bara sett två förhörsprotokoll och några andra papper kring händelsen som polisen/veterinär/åklagarmyndigheten skrivit så jag utgår från det materialet när jag diskuterar här. Det står ingenstans att H sagt att några hundar "rök ihop". Att du utgår från vad tidningar skriver, personer på bloggar och andra här i tråden får stå för din dåliga källkritik. Man kan inte lita på allt som skrivs och inte heller på att alla är dem de utger sig för att vara

Som sagt, med tanke på att det finns folk här som, enligt egen uppgift, läst hela FUP och att uppgiften att hundägaren gick till fönstret för att hon hörde två hundar som rök ihop aldrig under hela tråden blivit ifrågasatt gjorde att jag inte ansåg att det förelåg något behov av att ifrågasätta den uppgiften. Detta med tanke på att i stort sett ALLT annat blivit ifrågasatt.