2012-07-20, 14:06
#1
Hej Flashback!
Jag har en tid utforskat det spirituella mer och mer. Jag läser om det, samt försöker öppna upp mig själv för detta. Intresset kommer ända ifrån det jag var liten, eftersom jag varit med om en del förut. Men det är först nu i det unga-vuxenlivet som jag utforskar detta på riktigt.
I och med att mitt tredje öga öppnar sig mer och mer blir jag mera känslig för "energier" i min vardag. Jag flyttade in i denna lägenheten för ungefär 5 månader sedan - det är min första lägenhet. Jag kände ingenting här först, allting var lugnt och jag var aldrig orolig. Alla ljud som knäppte hittade jag alltid en naturlig förklaring till - och jag var inte nämnvärt mörkrädd på något vis. Dock har jag på den senaste tiden i takt med att jag känner av att jag öppnar upp mig själv, även känt av andra energier här hemma. Jag och några vänner var ut till Engsö slott - ett av de slott som det sägs spöka mest i hela Sverige. Efter vi var där känns det som att allting eskalerat här hemma.
Det knäpper flerfaldigt mycket mer i lägenheten - märkbart mycket mer. Jag ser rörelser i ögonvrån, men försöker avfärda det som flugor, eller ljusreflektioner i mina glasögon som jag har ibland. När jag låg i soffan och tittade på tv, slungades jag plötsligt ut ur något tillstånd och blev påmind om att jag är själv i lägenheten. Det var inte så att jag medvetet kände mig iaktagen - men jag blev påmind om "just ja, jag är ensam här". Men trots allt detta försöker jag intala mig själv att inte överreagera - utan det finns naturliga förklaringar.
Men nu i natt innan jag somnade, runt 02:00. Innan jag slumrar in rycker någon tag i min fot och skakar den upp en liten bit upp i luften. Jag blir ju naturligtvis klarvaken och rädd, men samtidigt lite irriterad över att om det är någon så ska de lämna mig ifred. Så jag försöker övertyga mig själv om att inte vara rädd.
De gånger när jag mediterar eller försöker frigöra min själ ifrån kroppen (astralprojicering) får jag ofta fram en dimma, som formar sig som en person. Ibland kan jag nästan se ansiktskonturerna, men jag är inte alls förmögen att urskilja detaljer. Känslan jag får av denna energi (om det nu är någon) känns neutral. Varken kärleksfylld, eller negativ. Det känns som den bara finns, och det är jag som väljer om jag vill vara rädd för det okända eller ej.
Återigen försöker jag ha ett logiskt förhållningssätt till detta, för jag vill inte utmåla mig själv som mörkrädd för t.ex temperatur-förändringar om det knäpper. Men jag vill samtidigt tro på mig själv, att det jag känner är sant - speciellt nu när jag är sådan nybörjare inom den spirituella världen.
Frågeställning
- Är det en ande som jag bjudit in på något vis iom mina försök att utforska den spirituella världen? (Jag har ej försökt mig på något ockult).
- Om det nu är en ande jag har hemma hos mig - hur bör jag förhålla mig? Kan jag ta reda på om det är en negativ eller positiv ande?
- Eller är det bara hjärnspöken? Något jag inbillar mig iom min iver att utforska detta.
Jag har en tid utforskat det spirituella mer och mer. Jag läser om det, samt försöker öppna upp mig själv för detta. Intresset kommer ända ifrån det jag var liten, eftersom jag varit med om en del förut. Men det är först nu i det unga-vuxenlivet som jag utforskar detta på riktigt.
I och med att mitt tredje öga öppnar sig mer och mer blir jag mera känslig för "energier" i min vardag. Jag flyttade in i denna lägenheten för ungefär 5 månader sedan - det är min första lägenhet. Jag kände ingenting här först, allting var lugnt och jag var aldrig orolig. Alla ljud som knäppte hittade jag alltid en naturlig förklaring till - och jag var inte nämnvärt mörkrädd på något vis. Dock har jag på den senaste tiden i takt med att jag känner av att jag öppnar upp mig själv, även känt av andra energier här hemma. Jag och några vänner var ut till Engsö slott - ett av de slott som det sägs spöka mest i hela Sverige. Efter vi var där känns det som att allting eskalerat här hemma.
Det knäpper flerfaldigt mycket mer i lägenheten - märkbart mycket mer. Jag ser rörelser i ögonvrån, men försöker avfärda det som flugor, eller ljusreflektioner i mina glasögon som jag har ibland. När jag låg i soffan och tittade på tv, slungades jag plötsligt ut ur något tillstånd och blev påmind om att jag är själv i lägenheten. Det var inte så att jag medvetet kände mig iaktagen - men jag blev påmind om "just ja, jag är ensam här". Men trots allt detta försöker jag intala mig själv att inte överreagera - utan det finns naturliga förklaringar.
Men nu i natt innan jag somnade, runt 02:00. Innan jag slumrar in rycker någon tag i min fot och skakar den upp en liten bit upp i luften. Jag blir ju naturligtvis klarvaken och rädd, men samtidigt lite irriterad över att om det är någon så ska de lämna mig ifred. Så jag försöker övertyga mig själv om att inte vara rädd.
De gånger när jag mediterar eller försöker frigöra min själ ifrån kroppen (astralprojicering) får jag ofta fram en dimma, som formar sig som en person. Ibland kan jag nästan se ansiktskonturerna, men jag är inte alls förmögen att urskilja detaljer. Känslan jag får av denna energi (om det nu är någon) känns neutral. Varken kärleksfylld, eller negativ. Det känns som den bara finns, och det är jag som väljer om jag vill vara rädd för det okända eller ej.
Återigen försöker jag ha ett logiskt förhållningssätt till detta, för jag vill inte utmåla mig själv som mörkrädd för t.ex temperatur-förändringar om det knäpper. Men jag vill samtidigt tro på mig själv, att det jag känner är sant - speciellt nu när jag är sådan nybörjare inom den spirituella världen.
Frågeställning
- Är det en ande som jag bjudit in på något vis iom mina försök att utforska den spirituella världen? (Jag har ej försökt mig på något ockult).
- Om det nu är en ande jag har hemma hos mig - hur bör jag förhålla mig? Kan jag ta reda på om det är en negativ eller positiv ande?
- Eller är det bara hjärnspöken? Något jag inbillar mig iom min iver att utforska detta.
