Hej
Jag har ett problem med min sexualitet. Och det är inte att jag eventuellt är kär i en tjej (för er som sett tråden i Relationsakuten).
Jag har ofta blivit väldigt äcklad av tanken på att vara naken och intim med en annan person. Egentligen gillar jag inte omklädningsrum och försöker bara vara där så kort tid som möjligt. Blir korthuggen och om möjligen ännu mer dominant när jag är naken med andra, för att skydda mig själv och inte behöva dela av mig själv.
Jag hatar tanken att bli penetrerad. Det skulle vara den ultimata förlusten av kontroll.
Sedan en kort tid efter jag gick in i puberteten fick jag istället sexuell upphetsning av tanken på att dominera andra, exempelvis av att förnedra och få andra att gråta offentligt. Exempelvis berätta pinsamma hemligheter öppet och sen se reaktionen på den som jag tjallar på. Även att bestämma över folk har varit en sexuellt triggande tanke. Jag tänder inte på tanken att själv bli förnedrad, istället uppkommer en bubbla av panik i mitt hjärta.
Jag har även upptäckt att jag fått lätt sexuell upphetsning när jag legat vaken på nätterna och tänkt på självkritik eller på att förnedra borgare eller reaktionärer offentligt. Jag har rentav fantiserat om att skjuta folk i bakhuvudet med en revolver. Jag har inte blivit k-t när jag är glad, utan tvärtom nästan alltid då jag är förbannad, stressad eller irriterad, och jag associerar inte k-tkänslorna till bra saker utan tvärtom till ökad frustration och död.
Samtidigt har jag skämts över det sexuella uttrycket. Jag vill inte vara ett (a)sexuellt monstrum. Jag skulle inte skrivit här om det inte vore så att jag dels avskydde min egen sexualitet, och jag dels insett att jag älskar en människa och (om hon tillåter) vill göra henne lycklig.
Hur ska jag göra för att kunna lära mig uppskatta ömhet och närhet?
Jag har ett problem med min sexualitet. Och det är inte att jag eventuellt är kär i en tjej (för er som sett tråden i Relationsakuten).
Jag har ofta blivit väldigt äcklad av tanken på att vara naken och intim med en annan person. Egentligen gillar jag inte omklädningsrum och försöker bara vara där så kort tid som möjligt. Blir korthuggen och om möjligen ännu mer dominant när jag är naken med andra, för att skydda mig själv och inte behöva dela av mig själv.
Jag hatar tanken att bli penetrerad. Det skulle vara den ultimata förlusten av kontroll.
Sedan en kort tid efter jag gick in i puberteten fick jag istället sexuell upphetsning av tanken på att dominera andra, exempelvis av att förnedra och få andra att gråta offentligt. Exempelvis berätta pinsamma hemligheter öppet och sen se reaktionen på den som jag tjallar på. Även att bestämma över folk har varit en sexuellt triggande tanke. Jag tänder inte på tanken att själv bli förnedrad, istället uppkommer en bubbla av panik i mitt hjärta.
Jag har även upptäckt att jag fått lätt sexuell upphetsning när jag legat vaken på nätterna och tänkt på självkritik eller på att förnedra borgare eller reaktionärer offentligt. Jag har rentav fantiserat om att skjuta folk i bakhuvudet med en revolver. Jag har inte blivit k-t när jag är glad, utan tvärtom nästan alltid då jag är förbannad, stressad eller irriterad, och jag associerar inte k-tkänslorna till bra saker utan tvärtom till ökad frustration och död.
Samtidigt har jag skämts över det sexuella uttrycket. Jag vill inte vara ett (a)sexuellt monstrum. Jag skulle inte skrivit här om det inte vore så att jag dels avskydde min egen sexualitet, och jag dels insett att jag älskar en människa och (om hon tillåter) vill göra henne lycklig.
Hur ska jag göra för att kunna lära mig uppskatta ömhet och närhet?
