Vill hitta tillbaka, komplicerat.

Hej. Det här får bli mitt första inlägg på flashback.
Mitt problem är att jag var tillsammans med en kille i ca 5 månader och vi var jättekära i varandra till en början (det är jag fortfarande) men att han mot slutet verkade avståndstagande och till slut berättade att han att han inte kände likadant som mig och att han inte kunde ha någon relation med någon just nu. Han sa att han kände sig "tom" och inte kunde känna några känslor, vilket han sa dels beror pga av en gammal relation som han hade i flera år och som tog slut. I samband med att vi gjorde slut så sa han även att han inte stänger några dörrar för mig men att han inte kan lova mig någonting.

Han sa att han fortfarande vill umgås med mig, vilket jag har plågat mig igenom. Känns som jag har dansat efter hans pipa, men samtidigt säger han att om det blir för jobbigt för mig att umgås så rättar han sig efter det. Men hur lätt är det när man är kär i någon? Jag har heller inte så många vänner i den här staden då jag är ganska nyinflyttad. Han är liksom allt jag har och det bästa jag vet.

Samtidigt har han sagt att han inte söker efter någon relation med någon annan, men när jag var utanför stan så såg jag av en slump att han hade bjudit hem en tjej till honom som han pratat med på internet, och dom hade kollat på film och umgåtts. Det ljög han om och sa istället att han skulle träffa en kompis till honom. Jag blev ledsen men har förlåtit honom (eftersom jag är dum och kär?)
Han har ett väldigt bekräftelsebehov och pratar med 98 % med tjejer på alla sociala medier, och verkar ofta väldigt flörtig. Nämner jag det så blir han bara irriterad och det känns om han drar till med vita lögner. Jag vill absolut inte snoka och vara kontrollerande, men det är så svårt att inte uppmärksamma sånt och få en klump i magen.

Vi började prata på en dejtingsida och efter att vi blev tillsammans så pausade vi vårt medlemskap. Såg nu att han var aktiv igen och uppdaterat sin sida. Frågade om det förut (med tanke på att han sagt att han inte söker någon relation öht) men då anklagar han mig och säger att han känner att jag övervakar honom. Jag loggade in för att se våran första konversation och har fortsatt logga in lite då och då och han är oftast online då. Allt känns bara skit och jag vågar inte ställa frågor eller berätta vad jag känner för han blir alltid så defensiv så jag får dåligt samvete. Samt att det känns som att han ljuger för mig.

Även om vi inte är tillsammans och inte har lovat varandra något, så känns detta inte okej. Jag älskar honom och vill bara vara med honom. Ibland känns det som att han äter kakan och har kakan kvar, med tanke på att vi egentligen umgås precis som förut, förutom att vi inte har det där intima etc.

Vad fan ska jag göra? Det enda rätta känns väl att bryta helt med honom, men det är så jävla svårt då jag fortfarande har så starka känslor för honom. Jag hoppas ju fortfarande att det ska bli vi till slut. Hjälp.

Vi gjorde slut pga att han inte kunde ha någon relation just nu. Vi träffas fortfarande regelbundet men han söker kontakt med andra tjejer vilket gör mig ledsen, samtidigt som han säger att han tycker om mig väldigt mycket. Kortfattat.

Gå vidare, förstår din sorg och sitter själv smått nere även om mitt förhållande var längre.

Gå vidare och hitta andra, du tjänar inget på att sitta och grubbla över någon efter så lite tid.

Hur gamla är ni?

Tack för ditt svar. (och för citeraknappen, som sagt så är jag lite ny här. )

Jag känner att det bästa vore att gå vidare, men det är så svårt. Jag tänker väldigt mycket och analyserar allt och allting. Har nyligen tagit kontakt med en pyskolog för att jag nog inte mår helt hundra utöver det här heller.

Det som är så jobbigt är att jag mår jättebra tillsammans med honom, men så fort jag är ifrån honom så börjar jag grubbla igen. Vi har haft en del tid ifrån varandra då jag inte varit i samma stad och då har jag saknat honom men samtidigt varit nervös över att han söker efter någon annan. Det blir väldigt påfrestande för mig, det märker jag. Jag är väldigt känslosam och ibland önskar jag också att jag vore sådär "tom" inte kände någonting, även om det såklart är ett helvete det med.
Jag är 24 och han är 31. Vi är på ungefär samma stadie i livet så vi studerar båda två.

Jag vet precis, jag kan sitta än idag och grubbla över mitt ex även det gått snart 7 månader men jag är tråkigt nog tvungen, jag tänker inte gå igenom samma skit igen för det sliter endast på en i längden och ju längre du håller honom nära dig och låter honom "bossa" dig desto mer kommer du att fastna, desto ondare kommer det göra.

Ta chansen och spring ut, ta chansen att studera och sysselsätt dig med någon hobby istället för att lägga tid på någon som ändå inte uppskattar dig.

Har du problem med självförtroendet? Eller haft dåliga relationer innan? Det är inte hälsosamt att oroa sig hela tiden utan man måste få vara själv ibland.

Skönt att vara på samma stadie men jag kan lova dig att det finns tusentals som är på samma stadie som dig och jag tvivlar inte på att du kommer hitta någon som du sen kan känna dig trygg med

Hej!
Kan börja med att det är hos honom felet ligger i och med att han inte är förmögen att ha känslor för dig. Så sluta känn skuld för det, om du gjorde det

Ska trösta dig med att jag har själv varit i sitsen Två gånger... Lika förkrossad båda gångerna.
Man själv ger HELA sitt hjärta i händerna på en man. Medan mannen avvaktar, leker, tröttnar och sedan kastar en i skräpet (i princip).
Säger så här: Ge inte HELA ditt hjärta till honom, speciellt honom - för han förtjänar det inte!!!
Se så han gör! Han springer rätt i armarna på nästa tjej. Han bara leker?!?

Jag misstänker att du varit snällast på jorden och foglig och aldrig ställt några krav. Jo det blir ganska förutsägbart i längden... Och det är för att han är starkare och utnyttjar sin position. Du matar hans ego och det utnyttjar han.
Säger det igen: Det är inte av kärlek.... Kärlek är när BÅDA vill och vill kämpa. Förhoppningsvis har han känt det och insett så han har räddat dig, men har velat vara snäll och umgås med dig så du slipper vara helt ensam.

Dags att inse nu, du förtjänar någon som trånar efter dig, kämpar, vill ha.
INSE! Du är värd det!!! Kämpa inte mer för honom!

Jag var sådan att när jag var i en olycklig tillvaro (inget jobb, tråkigt på den sociala fronten) så tänkte jag på mina ex. Tyckte synd om mig själv: buhuhu, grät och åmade.
(som tur var så ringde jag dem aldrig).
De hade tappat respekten för mig. Jag var för lätt. Jag hade inget av status.
Då talade min dåliga självkänsla. Men så fort jag blev glad igen och lycklig!! Ja då plötsligt var jag över dem? Då betydde de Ingenting för mig heller. Då var de svin. Gissa vilka som ringde igen och sa att de fortfarande var lite småkära i mig? Jo.. De där "svinen" såklart

Det betyder att det var inte särskilt själsligt utan mer behovsförhållande (om man nu ska kategorisera förhållandetyper). Akta dig för att hamna i ett sådant. Ett sådant förhållande kan aldrig bli lyckligt, utan består av berg- och dalbana nr 1. Han kommer tillbaka när han behöver det du kan ge honom (bekräftelse av något slag, sex) och efter det betyder du ingenting. Oftast stannar man på grund av samma anledningar som psykiskt/fysiskt misshandlade : Men det är ju bra ibland??
Man är svältfödd på kärlek och tror inte att man förtjänar bättre.
Ack så fel. Klart alla är värda kärlek! Visa dig stark nu och säg att du behöver inte honom, han ger dig inte det DU behöver. Du behöver stöd, värme och omsorg. Respekt och humor såklart!
Du ska inte bara behöva Ge... Du ska få också

Haha nu har jag malt på här.. Lika bra att säga det..: PEACE!

Jag försöker hitta någon hobby som gör att jag kommer på andra tankar, just nu känns det som att jag bara sitter hemma och väntar på att han ska höra av sig till mig. Tänker på honom hela tiden och drömmer om honom på nätterna t.om. Har märkt att när jag sysselsätter mig med annat så fokuserar jag mer på mig själv och inte så mycket på honom. Kanske är inne på rätt spår.

Jag har haft dåliga relationer innan där jag har blivit lämnad och sviken. Jag antar att det har satt ganska djupa spår. I början av vår relation som jag haft nu så hade jag svårt att "släppa efter" och var rädd för att ingå en relation igen, med tanke på vad som hänt förut. Men till slut så fann jag trygghet i honom och, ja, jag gav hela mitt hjärta. Jag har väldigt dåligt självförtroende och självbild, det är mycket därför som jag har varit i kontakt med vården för att få prata med en psykolog. Jag hoppas innerligt att det ska hjälpa, för jag vill kunna må bra på egen hand.

Tack för dina positiva ord, det där är saker som jag behöver påminna mig om lite då och då. Det finns såklart andra killar, även om jag just nu inte har något intresse för någon annan. Det är väl bara det att vi hade planerat så mkt, både kortsiktigt och längre fram i tiden, som gjorde att jag såg oss vara tillsammans länge.

Tack för ett peppande inlägg och du beskriver verkligen vår situation utifrån dina erfaranheter. Jag är dålig på att ställa krav och jag ser mig själv ofta komma i andra hand. Jag antar att det är det han utnyttjar, även om det är undermedvetet från hans sida. Så fort han t.ex vill att jag ska sova där så gör jag det, men när jag känner ett behov av det så säger han att det inte är någon bra idé. Det känns som att det enda jag kan styra över, är att bryta med honom helt. Jag får känslan av att han tar mig för givet, att jag jämt finns där när han har lust och han vet att jag aldrig säger nej. Det är bara så svårt när det enda jag vill är att vara nära honom.

Jag har mått väldigt dåligt de senaste två månaderna, med dålig aptit, dålig sömn, varit ledsen och helt under isen. När jag är med honom brukar allt kännas bra igen, men det är ju för att vi umgås på samma sätt som när vi var tillsammans. Som du sa, "Det är ju bra ibland.". I längden märker jag att detta verkligen sliter på mig..

Jag vet att han inte är någon svin och har tidigare haft längre relationer där han fortfarande är god vän med sina ex. Som sagt så är det väl antagligen dessa som gjort att det inte funkar för oss nu, men ja.. En annan tidpunkt så kanske det hade blivit en bättre utväg av det här.

Jag ska försöka att fokusera på mig själv och sluta vara så naiv och mesig, som jag varit i denna situation. Jag känner mer och mer att jag inte duger och det är ju pga av honom. Jag ska verkligen försöka vara stark och bryta med honom, för det här funkar inte.

Fan vad svårt. Önskar bara att jag kunde stänga av alla känslor i samband med detta.

Tack för ett vettigt svar. Egentligen är det ju dom där råden jag skulle ge ifall det gällde någon annan i samma situation, men det blir på något vis annorlunda när man själv hamnar där.

Avbryt all kontakt med honom för all framtid.
Han vet var han rad dig och att du kommer att komma springande om han vill ha något från dig.
För din egna skull så måste du inse att han är 31 och en vuxen människa, han är väl medveten om att hans lögner och beteende sårar dig.
Han bryr sig inte om dig.
Du måste ha integritet och inte låta folk utnyttja dig.

Förstår dig och det är jobbigt! Jag har känt detsamma och alla dom där drömmarna men som du själv kommit på, att sysselsätta dig underlättar bra mycket! Även om det inte är hela vägen, det kommer vara kämpigt men det släpper ska du se!


Om det nu tar slut och ni är över rekommenderar jag dig att ta ett "vit-år" från killar, dvs att du tar tid att ta vara på dig själv och lär känna dig själv. Om man ska bygga en bra relation måste båda vara trygga i sig själva eller det underlättar kan jag lova.

Vitt år är inte bokstavligt ett år utan mer en lång period där du bara tar dig själv i första hand och ser till att känna dig själv


Planer kan en dag skapas för att nästa förstöras.. Livet blir inte alltid som man vill

Jättesvår situation. Det bästa är nog att du fokuserar mer på dig själv nu och tar ett steg tillbaka ifrån honom? Eftersom han ändå säger att han inte vill ha en relation just nu.
Han är även aktiv på en dejtingsajt? Han säger en sak men gör ngt helt annat.
Bli aktiv du också och se om han reagerar på det? Om du nu vill försöka få ngn sorts reaktion från honom?

Det är starkt av dig att inse dessa punkter. Och vad allt grundar sig i.
Du har mycket rätt när du säger att det inte är rätt "tid".
Han kanske känner så också? Det är inte lätt att som partner ingå ett nytt förhållande
med någon som redan är på väg utför.. Det handlar om att finna sig själv och må bra
i sig själv. Det är inte han som ska få dig att må bra. Du ska kunna må bra utan honom!
Du ska inte Behöva honom på det sättet, för att känna dig lycklig.

Tänk så! När du älskar det du gör, och ditt liv, inte förrän då kommer du vara redo för kärlek utifrån och den som verkligen älskar dig på riktigt.
Jag menar känner du dig som starkast nu? Är du den du vill vara för stunden? Vill du att det är den personen han ska älska?
Det kan vara så enkelt att han vill visst, Men att ni står i obalans.
Känner man sig olycklig så utstrålar det osäkerhet och människor känner av när någon
inte mår bra...
Se till att må bra först, fokusera på dig och ditt liv, så kommer kärlek per automatik!
Det är SÅ bra att du själv VILL må bra. Det kommer tillslut leda dig dit.
Inget negativt, utan gör sådant som får dig att må bra och bli glad
Jag tror på dig jättemycket!!! Du kämpar! Tiden kommer bara susa förbi sen
Kram!