Fråga om servitut och hävdvunnen rätt till väg

Från två fastigheter går en enskild väg över en tredje grannes fastighet och ut till vägsamfällighetens gemensamma väg. Ett litet problem är att vi inte vet om det finns servitut på vägen som går över grannens fastighet. Vad är det som gäller egentligen? Finns det servitut är det inga problem, men finns det inte så blir det problem eller kan man få hävdvunnen rätt till väg? Vägen har väl varit där i alla fall 70-80 år och är den enda möjliga lösningen in till fastigheten..

gå in på Lantmäterivrket och logga in på tjänsten "Min fastighet", här ser du alla servitut som är knutna till fastigheten.

Jag har en liknande situation, men jag vet att det inte finns något servitut. Till saken hör att i mitt fall att markägaren inte har någon som helst nytta av den plätt vi använder.

Vi har talat med byggnadsnämnden om detta i ett annat ärende. Beskedet var att vi förmodligen kan få lantmäteriet att mäta om och tilldela oss den mark vi använder. MEN, det kommer att bli dyrt. lantmätarna jobbar sannerligen inte gratis, och förmodligen tvingas vi betala normalt villatomtspris för den mark som den egentlige fastighetsägaren inte kan använda. Så vi föredrar att simma lugnt och inte göra något just nu.

Tack för tipset. Hade tänkt ringa dit men missat möjligheten att logga in. Ena fallet är löst; det finns ett Officialservitut med rätt till väg över grannens tomt. Dennes tomt är stamfastighet och de andra tomtena avstyckade, och det är inskrivet detta servitut.


Det andra problemet vilket jag inte förklarat, liknar ditt faktiskt. Hur länge har vägen funnits där den går nu för er? I vårt fall går vägföreningens väg över två tomter och dessa tomtägare klagar nu på att de inte vill ha vägen där. Och den har funnits sedan kanske 1920-talet

Också 1920-talet.

Jo, det skulle jag också gjort. Någonstans i tiden måste väl vägen bilvägen bli till hävdvunnen rätt!?

DÅ är det ju tal om en fastighetsbildning samt avstyckning och hopslagning, vilket kostar pengar. Att ni "tvingas" betala normalt villatomtspris är väl inte heller förvånande?

Vill även tillägga att om det är en "vägförening", eg samfällighetsförening som förvaltar en gemensamhetsanläggning (vägen) så ska det ju finnas ett servitut för detta, tänker särskilt på den relativt nya lagstiftningen vi har inom området.

Lantmäteriet godkänner inte avstyckning av villa/fritidstomter om det inte finns servitut för väg till dem (såvida det inte är mitt ute i skogen). Det betyder att om man styckat av tomter från en större tomt så skall det alltid finnas vägservitut om tomterna inte vetter mot en väg eller dyl.

Dock kan det vara så att servitutet gäller en annan tomt än den där vägen går idag, eller på allmän mark. Man får därför kolla omgivningen vilka eventuella servitut som finns där.

I vårt fall finns det inget servitut på att vi får använda det som framstår son del av vår tomt men inte är det. ingen vet väl vad man tänkte på för snart 100 år sedan.

Men Megaforces inlägg ger ett uppslag. Det kan ju faktiskt finnas ett servitut, eller överenskommelse om det, som inte blev registrerat. Lite försiktiga efterforskningar i arkiven kan kanske vara värda att göra.

100 år sedan? det finns något som heter "gammal hävd"

Ja, det gör det i vissa fall. Jag kan inte klara ut de reglerna. Det är ganska viktigt vilka år som saker och ting hände. Det kan vara väldigt lönsamt att boka in en halvtimme (ca 1600 kr/tim, dyrt) med lantmäteriet som kan förklara allt.

Jag hade alltså en snarlik situation. Vi använde en väg som vi självklart borde ha servitut på, men inte hade. Det visade sig att i ett ursprungligt köpeavtal, ca 100 år gammalt, fick vår fastighet den rätten. Men något servitut blev aldrig registrerat, däremot står det om rätten i ett köpeavtal som det finns en bestykt kopia av hos lantmäteriet (egentligen landsarkivet).

Detta avtal gäller faktiskt, men eftersom vi inte kan visa originaldokumentet kan det inte skrivas in som servitut. Hade vi kunnat få fram detta hundraåriga kontrakt så hade vi idag kunnat registrera servitutet. Vi har varit i kontakt med alla släktingar till de första ägarna, men ingen känner till något familjearkiv där originalet skulle kunna finnas. Den kopia som dock finns är bestyrkt av lantmäteriet, och den kan inte gärna sättas ifråga. Vi har alltså en servitutsliknande rättighet, nästan lika bra som servitut. Problemet är väl att vi måste övertyga nästa köpare av fastigheten att "nästan servitut" är lika bra som "riktigt servitut". Om vår granne, som plötsligt vill oss illa, skulle sälja kommer vi att meddela mäklaren att detta avtal finns. På så sätt stärker vi vår position, köparen är informerad om vårt anspråk.

Lärdomen: Rekvirera SAMTLIGA gamla kontrakt som gäller din fastighet. Lusläs paragraferna. Kostar bara 4 kr/sida.
Lärdom 2: Kolla de gamla avstyckningskartorna. De kan skilja sig ganska mycket från de som lantmäteriet översiktligt tillhandahåller, och i vårt fall väldigt mycket från de som kommunen har.