Hur vet man man när man känner och älskar sig själv tillräckligt?

Ja, hur vet man att man har tillräckligt bra självkänsla och trygghet i sig själv för att vara mogen för ett fungerande förhållande? Det pratas mycket om detta i media, att "man inte kan älska någon annan förrän man älskar sig själv". Det låter väldigt vettigt som koncept, frågan är hur man VET att man älskar sig själv. Är det när man sätter sig själv i främsta rummet i alla lägen? Är det när man känner sig säker nog att hjälpa människor som inte kommit lika långt i sin egen personliga utveckling?

Ingen kommer ju direkt fram efter några års singelliv och utforskande av sina intressen och ger en ett diplom och säger att man klarat av att komma upp i den nivån av självkänsla att man är redo att ingå ett förhållande. Ändå är detta så otroligt ofta på tapeten att man undrar hur dessa självutnämnda relationsexperter menar. Menar de att de känner sig själva utan och innan? Som jag ser det så är självutforskandet en process som pågår hela livet, och ändrar form i olika stadier av livet.

Jag undrar också om det finns någon risk att om man, som jag varit singel nästan hela livet (24 år), blir alldeles för bekväm i det för att klara av att hela tiden behöva ta en annan människa med i beräkningen?

Knappast detta iallafall, lär bli ett knasigt förhållande.

du kommer ha mycket roligare om du inser att du är värdelös och bara ett naturfenomen som kommer och går relativt fort - om du 'älskar' dig själv kommer du bara gå runt och va rädd och osäker när du värderar dig själv för mycket.

sen 'moget förhållande' och detta jävla självkänsla - vi är djur som förökar oss och levde som par för att ynglen skulle överleva förut, nu är det som ett jävla dockhus där man har så mycket tid över att man vill ha en partner precis som en möbel i lägenheten bara för att alla andra har det - utan att man egentligen behöver det.

När man inte håller på och ifrågasätter sitt eget värde, förstorar de egna bristerna och nojar över dem. När man inte ser sig själv som en lägre stående varelse, som ingen vettig människa kan vilja älska. När man inte tror det värsta om andra människor.

Men då snackar vi ju om ett "fungerande" förhållande, i bemärkelsen "sunt". Det finns bra många osunda förhållanden därute, där de inblandade trots detta ändå fortsätter med förhållandet.

Det där är ju bara bullshit som de kommer med, de vet inte ens vad de pratar om när de snackar om att man måste älska sig själv och blabla.

Det är väl först när eventuell problematik börjar visa sig som man ens bör fundera över om man "älskar sig själv" tillräckligt mycket.

Om man lever harmoniskt och trivs med tillvaron som den är så finns det ingen direkt poäng i att börja ifrågasätta sitt självvärde som jag ser det.

Jag känner att jag har det problemet nu. Skulle bra gärna vilja veta också men jag antar att det är något man känner på sig att nu är jag redo. Finns det ingen oro inför skaffa ett förhållande med någon så är man förmodligen tillräckligt säker på sig själv.

Jag minns att senaste gången jag träffade en kille som jag tyckte om så var det inga problem alls, det var lite nervöst som alltid men vi blev kära i varandra rätt snabbt och allting var jättebra. Vi sa inte att vi hade ett förhållande men det var som ett, det var kärlek iaf. Det tog slut sen hur som och jag har inte kommit över det än. Jag har fortfarande svårt att lita på andra nu.

Jag har nyligen träffat en ny kille, vi har bara setts några dagar. Men han säger redan att han tycker om mig mer än bara som en vän och jag blev osäker och sa att jag vet inte riktigt eftersom det inte gått så lång tid. Då blev han rädd och försökte tvinga tillbaka sina känslor för att slippa bli sårad av mig. Det är ju smart av honom. Men jag tror inte det beror bara på att vi inte setts så många ggr än. Jag brukar vanligtvis också veta rätt snabbt om jag är intresserad eller inte. Grejen är den att han är så seriös bara det att han aldrig skulle kunna ligga med tjej om han inte var tillsammans eller på g med och vi har haft sex så.. Enligt honom är vi på g. Jag känner en enorm ångest över det nu. Fördmodligen för att jag är jätterädd för att sårad igen.

Att han säger att han känner såhär nu är ingenting jag kan lita på att det kommer hålla, för det gjorde det ju inte förut? Och bara genom att tänka så så hindrar jag mig själv ju. Jag drar mig tillbaka och han blir rädd att jag ska såra honom eftersom jag är osäker och då blir han också osäker. Det kommer förmodligen inte funka mellan oss om inte båda är säkra. Men jag vill ge honom en chans iaf eftersom det gått så kort tid.

Dessutom har jag låg självkänsla, jag kan inte ta åt mig av hans komplimanger vilket gör honom lite ledsen att han inte kan hjälpa mig när jag mår dåligt. Det kan börja med en liten sak bara och han vill säga nåt tröstande och jag får för mig att han bara ljuger för att göra mig glad. Han blir ledsen för det och jag skäms över att jag gjort honom ledsen, att jag är ledsen för en sån liten grej och att det nu har blivit en sån stor grej. Och då mår jag ännu sämre.

Så sammanfattat kan jag tycka att man älskar sig själv tillräckligt för att ha ett bra förhållande om man kan undvika onda cirklar. Alla kan m dåligt ibland eller gräla om något frågan är om man kan prata och ta sig vidare i det där eller om man gräver ner sig och gör problemet allt större. Hängde du med? Jag tror inte jag hade något särskilt att säga eller någon sammanfattning när jag började skriva. Kom på lite vartefter hand, utvärderar min egen situation just nu och funderar på om jag kanske borde försöka lära mig klara mig på egen hand först innan jag försöker gå in i ett förhållande. Hur ska jag kunna ta hand om ett förhållande om jag inte kan ta hand om mig själv?

Kvinnor som letade fel och klankade ner på min kropp, talade om för mig hur jag ska vara som man för att kvinnor ska vilja mig, dom hade förhållanden.

Jag har aldrig sagt sånt till kvinnor och jag har aldrig haft ett förhållande.

Så jag antar att man blir mer attraktiv när man letar fel på andra och talar om för andra hur dom ska vara.

Kanske när man inte tänker denna tanke (att ställa denna fråga)?