Att ha stora lån, hur pallar jag "psykologiskt"?

När räntorna är höga kan man avstå från att amortera för att istället amortera när räntorna är låga, vi har ett extremt lågränteläge sedan några år. Amortering är alltså det som gäller.

Man "tjänar" inte genom inflationen då man betalar mer i räntekostnad istället om man avstår från att amortera, finns inte en ekonom som skulle hålla med om att man tjänar på att inte amortera...

För att göra det enkelt:

Bundet bolån: ränta 3.65%, avdrag 30% = 2.55%
Bundet bankspar med insättningsgaranti: ränta 4.40%, avdrag 30% = 3.08%
Vinst på att sätta in pengarna varje år på bank istället för amortering = 0.53%

Dessutom har man pengarna i hand till skillnad från att amortera, om något akut skulle uppstå. Givet dagens ränteläge anser jag definitivt att man ska spara en buffert men absolut inte amortera.

Nu kanske någon ekonom kommer in och total-sågar mitt resonemang... men....

Varför amotera på ett bostadslån? För antar att man inte köper en bostad för att man tänkt bo där i 2-3 år? Personligen så kommer jag inte köpa varesig hus eller lägenhet förens jag bestämt mig för att "här vill jag bo tills jag dör..." och varför ska man då amotera? 2 millar idag kommer inte vara något om 50 år...

Som referens kan jag ta mina egna föräldrar. Dom byggde sin villa för nästan exakt 30 år sedan. Den kostade (inklusive tomt och allt sånt) 500 000. Idag har den ett uppskattat värde på knappt 3 miljoner, och då har varesig badrum eller kök renoverats (vitvaror har så klart bytts), och det ända dom "byggt till" är lite altan och pool.

Var hittar man denna ebberöds bank? (Klassisk svensk film som visar problematiken med det du skriver).

Ush vilket rikemansproblem. Det är meningen att du ska betala av lånet tills du blir typ pensionär.
Dessutom ökar antagligen din lön.
Sen dör väl dina föräldrar så du får ärva. Om du mår för dåligt av lånet så kan du alltid skaffa dig en hyresrätt.