Deprimerad / Självmords tankar

Jadu, påminner om mig lite, först började jag Bygg, men lat som man är så tyckte jag det var för mycket plugg och så vidare..., så for och fåga syon om jag fick byta till IT ( hade en kompis som gick där som senare skulle komma att hoppa av ) + hela klassen var riktiga nördar, då menar jag väldigt extrema, varje rast satt dom och spelade datorspel och kompisen hoppade av och då orkade jag inte stanna kvar.. men den klassen/lärarna var de nått fel på, tror vi va 10 st i en klass på 30 som hoppade av! hoppade då av helt ( detta var kring jul tror jag och var bara hemma, slappade typ 1 månad men blev trött på det, dels för jag inte fick studiebidrag och mina föräldrar klagade som satan! började då praktisera på ett dagis, var rätt kräsen i början men hade korta dagar ( ledig fredagar också ) så jag fick för mig att jag trivdes... började då BF till hösten men neeeej! sket sig dirrekt, gjorde inte så mycket sen, planerade inte ens börja om gymnasiet, hade sen en kompis som är två år yngre än mig som skulle börja industri, därav sökte också jag dit... skit schysst klass även m hälfften är halvkriminella, men jag hatar att svetsa....... jag värderade också att vara ledig väldigt högt och gör fortfarande det menmen gick som de gick

Edit: för och beskrva hur irriterande IT klassen var, det var en snubbe i wow som jag tyckte såg lite halv gay ut, sade då det och det första jag hör från en av dem som sitter brevid mig är "visa lite respekt förfan han är faktiskt son av blablabla" helt seriös var han också!

Är nu om 1 månad exakt 21 år gammal, utan utbildning utan framtidsplaner, har sökt in till komvux för höstterminen för att läsa klart och få mina "gymnasie behörigheter" kommer få runt 13.x i snitt vilket är ren skit. Har sån djup ångest just nu och vill bara kunna vrida tillbaks tiden och göra rätt för mig, sket i skolan fullständigt ville bara leva, var inte orolig för framtiden, men nu kom det som ett nackskott, känns som att jag inte har har någon framtid längre. Sitter här med gråten i ögat och har vaga självmords tankar, det ända som stoppar mig är tanken på att min familj kommer få lida. Jag är extremt aktiv av mig, älskar att träna, dvs lyfta vikter och springa som en dåre, är i ganska bra form, men den ger mig inte bättre lycka till en framtid. Vill flytta från Sverige men vet ej vart, med mina ynka 13.x i snitt lär jag inte bli antagen till ett universitet någonstans. Har ganska mycket släkt i Australien och har sedan länge varit en dröm att flytta dit. Om jag bara skött mig som alla andra normala jävla människor hade jag förmodligen snart varit klar med en universitets utbildning och redo att börja leva.

Vad kan jag göra ? känner mig hopplös

Känner igen mig, kände precis likadant i estet som du gjorde på IT, hela klassen var konstiga och umgicks bara med varandra hela tiden, blev fly förbannad på matte lektionen en gång och utbrast i ett " håll käften för helvete" då dom började sjunga på nån jävla skit låt, vilket sluta i att alla blev tysta och kolla ner i borden, tror dock detta berodde på att jag var/är 196 lång och ganska vältränad.

praktiserade också för att få studiebidrag, då på en restaurang efter att jag hoppat estet, dock blev jag sne för dom behandla mig som en arbetare och jag fick slita precis som dom anställda och en dag när han sa att dom behöver all hjälp dom kan få till helgen och att jag skulle få 100 spänn om jag hjälpte till, kände jag hur ilskan steg inom mig och log bara lite lätt åt ägaren och sa glöm det jag slutar idag.

Hahahaha blev ett irl garv där på wow biten,

Jo men själva grejen är att jag vill till ett nytt land, är trött på Sverige ( no offence ) tycker det är trist och grått, vill studera i Australien då jag har släkt där och det värkar som ett land som skulle passa mig bättre, men jag lär ju aldrig komma in på mina skit betyg