Livet till sin ände

Jag tänkte dra en wall of text för de som orkar.

Har alltid känt att det har varit något fel på mig och med detta sagt vill jag understryka att det verkligen var det. På senare år har jag fått ord på felen, som bestod av ADD, bipoläritet, social fobi, OCD osv. Det har varit orsaken till att jag har känt att något varit fel.

Jag var ett mycket ledset barn, fick aldrig bra kompisar och mobbade/mobbades under skoltiden. Detta satte djupa spår i mig. Men på något sätt fick jag kraft att ta itu med skolan och ordna den, så att jag helt plötsligt kände mig stark. Skolan gick bra, jag fick flickvän under gymnasiet och livet var verkligen på topp. Det var det som var grejen också, där och då förstod jag att "this is it", det blir inte bättre. Jag kände det verkligen på mig, jag är mycket smart och insiktsfull och fattade det.

När förhållandet tog slut gjorde även jag det. Jag hade intalat mig om att självmordet var ofrånkomligt och här sitter jag 5 år senare och är fortfarande besluten om det. Jag gjorde två seriösa försök med mediciner men hamnade bara på sjukan med krämpor och empati från nära o kära.

Sitter nu här helt utan vänner, inte en, 0. Missbrukar opiater, sömntabletter och cannabis, opiaterna har jag varit slav under i 5 år och också anledningen till att det tog slut med min ÄLSKADE FLICKVÄN. Jag förlåter aldrig mig för det, det är en stark drivkraft till mitt beslut. På senare år har jag studerat på universitet men enbart pluggat mig ut i arbetslöshet. Mina anhöriga orkar inte med mig, de tycker att jag överdriver men blir alltid häpnade över hur rätt jag har, men de är lätt för de att bara skylla på att jag överdriver, en försvarsmekanism. Jag har svår tinnitus som förvärras varje år på grund av ångest som jag försöker dämpa med hög musik. Fått diverse sjukdomar och kroppsligt förfall som gör att jag inte bara blir mer beslutsam men även hamnar längre ifrån ett liv. Eftersom mitt självförtroende sitter i kropp och utseende som jag alltid varit mån om är det svårt för mig att leva utan att se bra ut och vara vältränad. Nu blir jag tunnhårig och jag ser jävligt ful ut i rakat. Jag går inte med på det ALLS.

Jag har ett par försök på halsen där jag svalt stora mängder narkotika men bara för att vakna upp hemma eller på sjukhus. Jag har förstått att bomba knark för att dö gör man bara tillsammans med en annan metod. Hängning och knark, knark och hopp från hög höjd etc.

I vinter ska jag åka utomlands under en längre tid för att njuta av mina besparingar. Unna mig allt gott man kan tänka sig i utlandet och när pengarna är slut så är även jag slut. Numera har jag ingenting att välja på, som jag en gång tyckte att jag hade. Visst kan jag ordna upp allt, allt är ju möjligt. Men jag väljer inte den vägen, jag har svikit mig själv och andra som gör detta till den bästa lösningen för mig. Livet går och jag står still. Jag vill inte underrätta nära och kära men de kommer få reda på det på något sätt. Helst av allt vill jag bara stendö snabbt och enkelt i hemmet. Men nu åker jag utomlands och gör detta.

Vad tycker ni om det här? Jag behöver inte övertalas. Jag kan säkert hålla med om nåt argument men det kan aldrig vinna över de jag har. Varför jag då skrev blir då lite klurigt. Då frågar jag om någon annan är i samma sits istället. Har ni planerat länge och kommer begå självmord inom kort?

Vad tycker ni om det här?
Du bör sluta klandra dig själv för flickvänshistorien, det var länge sen nu och du kan få en ny tjej. Du bör definitivt sluta med drogerna då de påverkar dig enormt mycket. Lyckas du med det kan du använda en del av nyvunna energin till att träna, vilket kommer få dig att må bättre och se bättre ut. Du kan välja att plugga till något nytt och få jobb inom det, ta nåt där du kan hjälpa andra typ brandman.

Den kombination av dåliga faktorer i ditt liv som du beskriver låter onekligen inte alls rolig, men jag tycker du bör försöka göra förändingar i ditt liv och därefter återkomma till självmordsalternativet, lite onödigt att köra exit om du inte styr upp allt först.