Barndomsmat ni äcklades av men saknar nu.

kåldolmar. ha!

värsta jag visste när jag var liten, nu är det sällsynt att man äter. men gott är det!

Hönsgryta i currysås var ju de absolut bästa man fick i bamba!

Mannagrynsgröt var väl inget jag direkt älskade, nu har jag inte ätit det på väldigt länge och saknar det lite. Det är ju rätt okej ändå trots lite menlös och mild smak. Min pappa brukade laga det åt mig när jag var småbarn, fick det med "kamel med sockor", alltså kanel med socker, han sa så för jag skulle tycka det var roligare äta gröten, och barnslig som jag var funkade skämtet och gröten gick ner.

Kåldolmar avskydde jag verkligen, nu skulle jag nog kunna äta det utan större besvär. Saknar det på så vis jag knappt kommer ihåg hur det smakar. Vill äta det så jag vet hur det är.

Stekt torskrom! Ingen höjdare då, kunde äta det men så himla gott var det inte. Men nu saknar jag det och skulle vilja äta det igen , tror jag minns det som oaptitligare än det var.

Små gråa limpor min mamma bakade...tyckte de var så fula och syrliga... men egentligen var de rätt goda, och nyttiga oxå! Det var nån sorts surdegsbröd tror jag, på rågmjöl. Saknar de! De skulle vara så goda ihop med nån mustig vegetarisk gryta. Försökt luska fram receptet, men min mamma minns knappt hon ofta bakade de där bröden, än mindre hur.