Upphetsad av att döda

"trollar" inte, vill inte söka hjälp, behöver ingen hjälp.



Känner du likadant? Vad var ditt första "riktiga möte" med döden/någons död?

Nja, jag njuter av att skada/plåga människor både fysiskt och psykiskt.
Kan inte säga att jag älskar vapen men knivar kan vara kul
Försökte döda mina föräldrar när jag var liten, åkte in på psyk men var inga diagnoser förutom depression.
Du kan pm:a mig om du har lust att snacka nån gång

Berätta mer! Hur gick du till väga? Hur reagerade de? Hur kändes det för diG? Pm:a om du inte vill ta det öppet!

Jag har också varit på psyk, var nära att mörda en av sjukskötarna där, hon var redigt efterbliven och kaxig. Stod utanför mitt rum med en vässad blyertspenna och väntade på att hon skulle komma fast en kille jag lärde känna där hann före och pratade mig ur det, haha.

Sommarlovstrådarna ploppar upp hela tiden nu..

OnT: Finns nog fler som du fast de flesta är inlåsta på mentalsjukhus eller på kåken. Idiot

Jag blir upphetsad av att kolla på gore, blod, slakt, uppslitna inälvor, sprängda kroppsdelar osv.
Speciellt om jag ser mycket blod på en gång så får jag någon sorts euforisk kick.

börjar ditt hjärta slå djupare? tar du mycket mer djupa och långsamma andetag? Jag älskar pistolmord

Jag vet inte varför, har alldrig känt att jag älskar dem fast dom inte gjort något ont.
Jag bara kände för det. Det var på kvällen när jag var typ 12. Var ändå ganska liten för min ålder. Min mamma komm alltid upp på kvällen för att kolla att jag sov. Stod bakom dörren med en kökskniv i handen och när hon kom upp hoppade jag på henne och försökte hugga henne men skar henne bara på armen. Brottades typ med henne tills pappa kom upp och då försökte jag strypa honom men misslyckades då min pappa är stor och jag var en liten plutt. Sedan höll min pappa fast mig och mamma ringde typ psyket eller nåt.

Detta verkar helsjukt men jag blir liksom lycklig när jag tänker på blodet som rinner på mammas arm

Sedan har jag försökt döda en klasskompis och min pojkvän men det orkar jag inte skriva om nu.

Det är ganska sjukt att jag kommit undan både polis och diagnos för detta.

Intressant! Jo det är ganska sjukt