God afton. Jag sitter och är arbetslös igen efter att ha avslutat en kortare anställning. Jag är i yngre 20-årsåldern och har en kandidatexamen i bagaget tillsammans med lite strökurser som motsvarar ett års extra studier. Mitt stora problem är min brist på erfarenhet i jobbsammanhang och det är ofta där som det skiter sig vid jobbansökningar. Jag får komma på intervjuer då och då, men jobben går alltid till någon som är mer erfaren.
Jag har en utbildningskombination som är rätt unik/ovanlig och det är svårt att hitta tjänster med den kombinationen som inte kräver över 5 års erfarenhet. Jag var inte överdrivet engagerad under min studietid på grund av sömnproblem och depression, så resultatet av detta blev att man bara pluggade inför tentorna för att "klara sig". Det är lätt att vara efterklok, men jag ska väl bara vara nöjd med tanke på vilka omständigheter som rådde då.
Hur som helst. Jag börjar inse att jag är rätt tunn kompetensmässigt för att landa någon optimal roll och jag börjar inse det bittra faktumet att jag måste hora runt på underbetalda skitjobb under en längre tid för att få någon erfarenhet som kan ta mig någonstans. Snart får jag reda på om jag kommer in på en masterutbildning som jag sökte som plan B i våras ifall det skulle skita sig helt med jobben. Då får jag chansen att ta studierna på allvar och samtidigt göra min profil mycket mer attraktiv.
Ett problem här är att jag fortfarande bor hemma och vill inget hellre än att sticka. Jag känner att jag trampar vatten i livet. Alternativ A skulle vara att jobba på och bygga upp en stash med pengar som jag kan använda för att sticka. Alternativ B skulle vara att flytta till en studentlägenhet och bo där i 2 år under tiden som jag pluggar mastern (och eventuellt jobbar deltid samtidigt).
Jag är rätt kluven kring vad som gynnar mig mest. Om jag hoppar på en 2-årig masterutbildning kommer jag kännas som den "evige studenten". Jag vet inte heller om jag är redo för att ge mig på något sådant. En annan del av mig vill bara jobba och håva in pengar så att jag för en gångs skull inte är en fattig jävla tattare. Jag är fortfarande ung, men det känns som att jag vill åt olika håll samtidigt.
Sammanfattning: Är en ung akademiker med bristande erfarenhet och kluven kring framtiden. Svårt att hitta jobb som inte kräver mångårig erfarenhet. Tjänar jag något på att bygga på med en master eller ska jag satsa på att tålmodigt hitta ett bra jobb nu och jobba mig uppåt i pyramiden? Jag vill inget hellre än att flytta hemifrån och detta gör valprocessen svårare. A: Jobba upp pengar och flytta inom ett år. B: Plugga mastern och flytta till studentlägenhet med min kötid från bostadsförmedlingen.
Tips och råd till en osäker påg?
Tack på förhand.
Jag har en utbildningskombination som är rätt unik/ovanlig och det är svårt att hitta tjänster med den kombinationen som inte kräver över 5 års erfarenhet. Jag var inte överdrivet engagerad under min studietid på grund av sömnproblem och depression, så resultatet av detta blev att man bara pluggade inför tentorna för att "klara sig". Det är lätt att vara efterklok, men jag ska väl bara vara nöjd med tanke på vilka omständigheter som rådde då.
Hur som helst. Jag börjar inse att jag är rätt tunn kompetensmässigt för att landa någon optimal roll och jag börjar inse det bittra faktumet att jag måste hora runt på underbetalda skitjobb under en längre tid för att få någon erfarenhet som kan ta mig någonstans. Snart får jag reda på om jag kommer in på en masterutbildning som jag sökte som plan B i våras ifall det skulle skita sig helt med jobben. Då får jag chansen att ta studierna på allvar och samtidigt göra min profil mycket mer attraktiv.
Ett problem här är att jag fortfarande bor hemma och vill inget hellre än att sticka. Jag känner att jag trampar vatten i livet. Alternativ A skulle vara att jobba på och bygga upp en stash med pengar som jag kan använda för att sticka. Alternativ B skulle vara att flytta till en studentlägenhet och bo där i 2 år under tiden som jag pluggar mastern (och eventuellt jobbar deltid samtidigt).
Jag är rätt kluven kring vad som gynnar mig mest. Om jag hoppar på en 2-årig masterutbildning kommer jag kännas som den "evige studenten". Jag vet inte heller om jag är redo för att ge mig på något sådant. En annan del av mig vill bara jobba och håva in pengar så att jag för en gångs skull inte är en fattig jävla tattare. Jag är fortfarande ung, men det känns som att jag vill åt olika håll samtidigt.
Sammanfattning: Är en ung akademiker med bristande erfarenhet och kluven kring framtiden. Svårt att hitta jobb som inte kräver mångårig erfarenhet. Tjänar jag något på att bygga på med en master eller ska jag satsa på att tålmodigt hitta ett bra jobb nu och jobba mig uppåt i pyramiden? Jag vill inget hellre än att flytta hemifrån och detta gör valprocessen svårare. A: Jobba upp pengar och flytta inom ett år. B: Plugga mastern och flytta till studentlägenhet med min kötid från bostadsförmedlingen.
Tips och råd till en osäker påg?
Tack på förhand.
__________________
Senast redigerad av Husvagnen 2012-07-02 kl. 00:46.
Senast redigerad av Husvagnen 2012-07-02 kl. 00:46.