rebell på senare dagar?

Jag har alltid följt lagar och regler, och konventioner. I 50 år. För att jag tyckte att det var rätt. Varit artig och förekommande. Empatisk och medkännande. Brytt mig om, och tagit hand om andra. Skickat pengar varje månad till välgörande ändamål. Gått som "vuxen på stan".

Men nu funderar jag på att göra som alla andra, och bara bry mig om mig själv. Jag känner en trötthet, en tomhet, i brist på "belöning" för det jag har gjort. Är det kanske bättre att vara egoist och triumfera över de egna vinsterna?

Nu kommer väl halva FB-mobben att förnedra mig, men det bryr jag mig inte om.

Gör det som du mår bra av, oavsett.

Gör som du själv vill, gå din egen väg och var lite "egoist". Men utplåna inte din empatiska förmåga, även en "egoist" mår bra av att ha "mjuka" sidor.

Belöna dig själv. Ingen annan kommer någonsin göra det

Jag tycker att du kan ta en mediumväg. Börja bry dig mer om dig själv, men bry dig om andra också

Då frågan främst rör hur TS bör bete sig så handlar det om en etisk fråga och då har den inte mycket med psykiska problem att göra.

Psykiska problem → Filosofi

/mod

Jag vill inte missförstå dig och märka ord men alla (männsikor) är egoister.

Din fråga är lite spretig tycker jag, att du följt lagar och regler passar inte riktigt in.

Är du trött på att hjälpa andra tycker jag du ska skita i det. Kom bara ihåg att andra hjälper dig hela tiden.

Vissa saker får man väl göra av principiella skäl eller gå på känslan.
Jag har alltid hjälp till och frågat hur det står till om jag sett någon ligga och skräpa ensam i portuppgångar etc nattetid(Vilket sker en del i den här staden).
Men den gången när jag själv var väck och låg till synes medvetslös(var vid medvetande men kunde inte röra på mig) i -10 väder under en bro på natten, så var det inte en jävel som brydde sig ett skvatt.
-"eyy mannen, titta på honom", "eyy, vi skiter i honom". Kom någon nybliven mamma och frågade hur det var fatt till slut.
Verbala avsugningar är den mest använda och mest värdelösa valutan som folk betalar en med idag. Även om man gjort något konkret för dem själv.

Kan du vara lite konkret när det kommer till vilken slags belöning du gått miste om? Och vad du menar med att triumfera över de egna vinsterna?
Menar du strikt ekonomiskt... att du ska sätta hela lönen på bankkontot istället för att skänka bort lite som tidigare? Det gör du kanske rätt i, jag gav en ganska saftig månadspeng till bistånd när min lön även var ganska saftig - och det gjorde mig inte ett piss lyckligare.

Du borde inte se det så svart och vitt.

Nietzsche talade mycket om det här. Han förutspådde en framtid där Gud var död, och således också en framtid med avsaknad av en objektiv moral desto mer kyrkan förlorade makten. Det visade sig att han hade rätt och vi har sedan början av 1900-talet utvecklats mot darwinister i sann anda, men vad hände när Gud dog? Var tog vår moralkompass vägen? Moral är ett kulturellt begrepp, liksom detta överanvända ord "empati"; du behöver inte vara egoistisk för att du inte delar med dig av dig själv - det gör dig mänsklig. Mitt tips till dig är således att analysera ditt liv och dina dåtida och nutida handlingar ur ett nytt perspektiv snarare än att springa till det du definierar som "egoism".

Tänk själv! Analysera varför du tycker som du gör och varför du anser att du har ett ansvar - eller saknar ett ansvar. Fråga dig själv hur och varför andras handlingar (eller en frånvaro av dessa) bör påverka dig.

Du kan vara lugn, som du säger så har du redan gjort allt du gör av egoskäl, du gjorde det för att få dig själv att må bättre och nu gör du inte det så hitta på något nytt.

Jag förstår inte helt och hållet vad det är du söker men jag tolkar det som att du vill vara en god människa men vet inte inte riktigt varför.

Att vara god, enligt samhälle och ordning är något som kan uppnås men som ofta inte händer. Det är orimliga krav, förutfattningar och förväntningar som bara enligt regelboken är riktiga.

Du känner lusten att gå emot enbart därför du har följt med strömmen hela ditt liv. Den rebellism du känner grundar sig i ett behov av att demonstrera ditt jag! Och detta behov grundar sig i ett förnekande och undanhållande.

Jag som person strävar efter maximal personlighet och demonstration. Du är den du är, inget annat. Oavsett ålder, social status eller klasstillhörighet har du alltid möjligheten att uttrycka dig och det du tycker, känner och vill göra! Normer och ursprung är påfund, du är vad du är, du gör vad du gör och så länge det inte skadar någon annan är du fri att göra det hjärtat ditt säger!

Det jag vill komma till är att lusten att rebellera kommer från lusten att följa DIG! Kämpa emot rädslan att vara annorlunda. Rannsaka normerna och kommer inse att mycket av det som sägs vara det rätta bara är rätt för vissa.

Rebellera!

I princip alla människor vill det bästa för sig själva. Alla är egoister på ett sätt eller annat.
Ta hand om dig själv, gör det du vill. Det är bara dig själv du har att vända till om något redigt illa händer.