Varför finns hat?

Hat finns för att man har lekt med tanken med personen i fråga så pass mycket att det bildas en motsatt effekt från kärlek. Tänk dig då man är nykär ungefär, då slutar man inte tänka på personens fina egenskaper och det föder kärlek. Samma sak gäller hat, då man tillexempel tänker på vad en viss människa har gjort en då kan man som egga upp sig och då föder man hat.
I grund och botten så tror jag att en lycklig människa inte kan bilda hat så lätt, för denne ser andra möjligheter, alltså har en annan syn på saker och ting.
Och vi blir inte speciellt utbildade i fråga om att veta hur vi ska va lyckliga, utan vi bildar stress genom att sätta stor press på oss och då får vi inte vara människor som det är tänkt vi ska va. Och därmed försvinner empati och kärlek som gör att vi blir hårda på ytan och väldigt destruktiva på insidan.

Hat är något helt naturlig som finns som inom alla människor mer eller mindre! Det är en instinkt. Precis som kärlek och lust. Så enkelt är det!

Tänk om hat har med lathet att göra?
När man inte orkar ge förståelse och acceptans, när hjärnan inte finner ett svar. Tar hatet över som en försvarsmekanism (lösning). Kanske ett sätt att spara tankekraft.

Hat finns för att kärlek finns. Hade det inte funnits motsatsen hade man inte vetat vad det ena eller det andra är. Som exempelvis Plus och minus, Jing & Jang, upp och ner, dag och natt osv.. (och allt där emellan)
Enkelt uttryckt

Jag håller med om att de sistnämnda ordgrupperna som slutar på 'fobi' är hittepå till en viss gräns. Det är likaväl baserad på en kedja, men den är omringad av usel lingvistisk struktur/svag innebörd. Det är inte fallet med ordet 'hat', ordet har annorlunda natur/starkare kedja och relation inom oss.

Handlar väl i så fall mer om att inte kunna ge acceptans och förståelse? Inte pga lathet utan för att det helt enkelt inte finns några andra alternativ kvar. Inga förmildrande omständigheter.