Tror ni man nånsin kommer kunna förena alla människor?

Det behöver man inte, men det är inte förbjudet. Men var och en är ansvarig för en själv och för ens egna sinnestillvaro.

Det finns ondska och godhet. Antingen tror man på godheten o gör goda gärningar, eller så tror man på ondskan o gör därför onda gärningar. Det kan inte finnas ngt däremellan som man bekvämt kommer undan med genom att t ex säga:

"Det enda som det behöver vara konsensus i är att vad du än gör gör inget ont mot någon annan, lev ditt liv som du vill utöver det här."

Det blir synonymt med att motsägelsefullt, ansvarslöst o okunnigt säga "Gör inget ont mot ngn annan, utöver det kan du pissa godheten i ansiktet". -Sådant är behagligt för liberaler, politiker, höga akademiker o alla andra upphöjda stora egon som gör karriär på, och bär det yttersta ansvaret för vår genomruttna misslyckade och ondskefulla värld som kanske omsider kommer att stå inför total kollaps.

En god värld kommer inte som manna från himlen, den kan endast åstadkommas genom människors goda gärningar. Gör man inte goda gärningar, så gör man, oavsett vad man kallar det, onda gärningar.

Kanske börjar allt ansvar med att hissa ner snoken från vädret och våga ställa frågan vad ondska och - därmed - godhet egentligen är, och svaret - insikten - kring vad ondska egentligen är, kanske är så otrevlig att ingen av alla "oskyldiga" Svenssons, som sitter "oskyldigt" i sina miljonvillor och gör sina "oskyldiga" trevliga gärningar som etablissemanget lärt dem, ens vågar tänka tanken.

...men dagen kanske kommer då det är dags att börja betala för det oskyldigt livsnjutande konkurrenskraftigt tolerant o fördomsfritt själviska omättliga konsumerande plundrande skövlande kalaset på moder jord och trevligt oskyldiga exploaterandet av medmänniskan i det oskyldigt fritt härjande älskade egots o Statens namn....

Vem kan veta? - Ingen, men den som har förstånd kan förstå och måhända lönas därefter.

Människor måste inse hur befängda de är. Planeten har funnits i 13 miljarder år, du lever i 75... Vi har verkligen en förmåga att överskatta våran betydelse, enligt mig. En människa kan ,på fullaste allvar, få för sig att gå i krig och riskera sitt liv för en flagga - en jävla tygbit nån Kung eller Drottning bestämt sig för att härska under för 500 år sen. Fattar ni hur befängt det är?! Hur ska vi någonsin få fred när vi uppfinner orsaker att döda varann? Jag tycker alla som rikserar sitt liv för tex sin nation eller sin religion är dumma i huvudet. De låter Politiker och osynligt folk i himlen få dom att känna skyldighet till något så verklöst. De är indoktrinerade slavar med storhetsvansinne - som glömt bort sin egen betydelse som individ på planeten. Jag förstår om mitt inlägg ser konstigt ut, mina tankar är nog för konstiga för att utrycka i text, tror jag.

Jag blir bara enormt frustrerad på vad mänskligheten sysslar med trots våran enorma intelligens. Funderingar som dessa fick jag av att röka CB. Det var också därför jag slutade. Därmed är jag kanske också en slav.

Tror inte att det överhuvudtaget är möjligt. Folk ser saker och ting på olika sätt, folk bär med sig olika värderingar och erfarenheter. Det är självklart att i vissa fall går det inte att förena detta, kommer alltid leda till att det finns konflikter, mellan individer, mellan makar, mellan grannar, mellan familjemedlemmar, mellan kollegor. På ett djupare plan kommer det alltid finnas konflikter mellan ideologier, mellan folkgrupper, mellan religioner, mellan nationer. Därför är trådstarten möjligtvis en god tanke, men omöjlig att realisera i praktiken.

Det ligger ej i människans natur, dock tror jag att man kommer och bli mer enade som länder, vem vet kanske Europeiska unionen en dag blir ett land?

Vilka är de? Är du inte en del av mänskligheten? Förändringar börjar med varje enskild individ och, eftersom vi alla är kopplade till varandra (vi är ETT energifält), kommer din förändring - befrielse från Egot (allt negativt), vänligheten och hjälpsamheten mot andra, tolerans mm - att sprida sig till andra.
"Be the change you wish to see in the world" - Mahatma Gandhi

En stor fördel är att hitta en grupp, där alla jobbar gemensamt mot detta mål, det underlättar din egen förändring.
Du tror inte, att det är möjligt? Det finns dock ingen annan väg att gå. "Vi" är olika och har olika åsikter och värderingar, har konflikter mm. Men detta är inte "vi", detta är vårt Ego, vår miljö, vår uppfostran, vår omgivning som har präglat vårt Ego. "På ett djupare plan" är "vi" inte kroppen, hjärnan och inte Egot, vi är själar, som är en gnista av Gud, vår Skapare. Och Skaparens natur är villkorslös kärlek. Det är meningen med livet, att vi skall hitta tillbaka till vår egentliga kärna och bli lik Gud.

Du tycker inte det krävs ett oerhört stort ego för att släppa förnuftet och blint börja tro på en inneboende odödlig själ i kroppen, trots att inget tyder på detta?

Är du utan ego behöver du ingen själ eller liv efter döden. Ditt gigantiska ego har vilselett dig att helt övertygat och utan tvivel börja tro på Gudar, själar och evigt liv.

Jag "tycker" inte, jag säger bara vad som gäller. Du kan inte "vilseledda" mig, vad du än skriver. Du vet ingenting om mitt Ego och ingenting om vad jag behöver. Tror du inte på det jag skriver, så är det din rätt att säga det, men kom inte med massa ogrundade påståendena. Eller var det kanske du som skapat universum och människan?

Jag vill bara förstå hur du resonerar.


Tror du inte vi lättare kan förena alla människor om vi är ärliga med att vi faktiskt inte vet "vad som gäller"? Om vi resonerar och drar slutsatser, ägnar oss åt vetenskap och medmänsklighet för att hela tiden upptäcka mer om existensen och universum - istället för att påstå oss redan veta.


Jag antar att du inte behöver någonting alls, eftersom du strävar efter att bli av med egot? Förutom evigt liv och en Gud att förenas med förstås...

En dag kanske vi får tillräckligt med kunskap för att få ett svar. Då lär jag dock vara död sedan länge och du ute på äventyr i ett själsligt tillstånd av evig kärlek.

Jag tror att ett måste för att uppnå utopin om världsfred är att man är öppen för nya resonemang och åsikter och inte håller fast vid sina värderingar om de inte längre har en vettig grund att stå på. Visst kan man vara troende, men om man skyr öppen debatt eller ifrågasättande kommer vi aldrig kunna förstå varandras tankegångar. Håller du inte med?

Det är fint, att du är ärlig att du inte vet. Men säg inte "vi", för att jag och många andra vet, "vad som gäller", därför att kunskapen finns redan tillgänglig för oss alla, dvs för alla som söker den. Läs "Samtal med Gud", en bästsäljare, översatt till 40 språk, eller läs i tråden "Ateister: det finns inget liv efter döden" på religionsforumet. Tror du, att TS har hittat på allt alldeles själv? Nej, han har hämtat kunskapen. Alltså, finns källor! Böcker av Eckhardt Tolle, Louise L Hay mm., eller kabbala är bara några få exempel. Och vilka "nya resonemang" har du själv att erbjuda?

Det är fundamentalt tänkande som är en stor bidragande orsak till väpnade konflikter och annat elände. Benägenheten att tro att andra människor vet vad som händer efter döden är rent ut sagt livsfarlig.

Tolle har jag faktiskt läst.

Människan har inte strävat efter fred i världen eller dylika trams. Det har aldrig blivit riktigt populär förrän tillkomsten av skönhetstävlingar. Är TS kvinna, tro?