Citat:
Ursprungligen postat av polyesterpam
Låter som depression. Jävligt segt att ta sig ur men det går. Det gäller att inte fastna i den mentala slöhet som depression medför - man orkar inte göra nåt kul, man har ingen lust med nånting och saker man tidigare uppskattade känns bara trista. Det hela blir lätt blir en ond cirkel; man hittar inte på något kul eller inspirerande eftersom man känner sig dassig och grå, och därmed blir allt ännu dassigare och gråare.
Det är lättare sagt än gjort, men man måste helt enkelt tvinga sig att göra saker som man normalt tycker är kul, även om man inte har nån lust (fake it til you make it, typ). Meditation kan funka, motion is the shit enligt min erfarenhet (man sover bättre, får mer energi, blir mer harmonisk etc).
Jag känner igen mig i detta samt även stora delar i det TS skriver. Upplever samma känsla gällande jobb och semester. Trivs inte jättebra på jobbet men är väldigt "inarbetad" i nuvarande tjänst vilket gör att man tvekar på att söka nytt. När jag väl är på jobbet så längtar jag efter semestern, men när man är ledig på kvällar och helger så är man rädd för att man inte kommer göra något vettigt av semestern ändå, och då får man ångest för det.
Uppskattar heller inte mina tidigare intressen på samma sätt som tidigare. Sverige-England borde varit en av årets höjdpunkter men nu brydde jag mig knappt. Gillar att läsa egentligen men lyckas knappt läsa 10 sidor nu. Oroar mig också för småsaker liksom TS. Helt obetydliga saker kan sätta ner humöret en hel dag så att man känner total uppgivenhet. Inser ju själv att detta är I-lands problem. Hur kan man klaga när man har bra jobb, ekonomi osv? Men ändå är det en ond cirkel som är svår att komma ur. Visar heller inte känslor i första taget så folk i min närhet vet ju inte om jag mår bra eller dåligt.
Har tidigare kombinerat heltidsjobb+övertid med idrottsutövning näst intill på elitnivå i flera år och har nog blivit mentalt sliten pga det. Hade heller ingen riktig semester förra året utan det var kortare, utspridda ledigheter. Tränar nu mest för skojs skull och det är väl efter ett träningspass man mår som bäst. Samtidigt saknar man det sociala från idrotten.
Hoppas dock att semestern ska leda till bättring och att man ska känna sig bättre när man är helt utvilad...
