Berättelser från verkligheten - hur går snacket bland vanligt folk?

Godkväll Flashback.

https://www.flashback.org/sp37842306
Jag råkade se det här inlägget på PI, och fick en idé:

I den här tråden skulle jag vilja att vi berättar om de vardagliga observationer vi har gjort som skvallrar om att opinionen i folkdjupet har ändrats och håller på att ändras i mer mångkulturkritisk/invandringskritisk riktning. Det kan alltså vara saker man hört på exempelvis bussen eller annorstädes, snappat upp i samtal med någon person som tidigare varit mångkulturextremist, eller vad helst ni vill. Jag tror ni förstås konceptet iallafall. Som god flashbacksed bjuder; så får jag förstås börja, även om jag hoppas att ni har bättre historier:

Satt och diskuterade med en tjej som är min kursare (klasskompis). Vi har en ytlig men god relation, i egenskap av kurskamrater. Notera här att detta är en universitetstjej; ofta en av de värst PK-infekterade grupperna i samhället.
Ibland diskuterar vi politik, och hon har alltid tidigare tagit invandring och mångkultur i försvar. Denna gång diskuterade vi vilka grupper som av etablissemanget betraktas som särskilt värdefulla, den "offerhierarki" som kännetecknar dessas relation till etablissemanget, och vilka konsekvenser detta eventuellt skulle få för oss ute på arbetsmarknaden.
När hon apropå detta sade "invandrare" så sade hon det på ett vis som gav sken av att hon hade ett avgrundsdjupt förakt för synsättet att det är synd om invandrare. Hon förvred ansiktet i en sarkastisk min, förställde rösten, och riktigt bräkte ut "invandrareeee".

Mycket roligt tyckte jag, som tills detta betraktade just denna snärta som ett hopplöst fall.

Jag skulle förstås gärna bjuda på något mer radikalt i stil med det länkade inlägget. Liknande historier är ju ögonblicksbilder, ljusglimtar som vittnar om att det händer något, att ett svenskt uppvaknande kanske står för dörren snart. Därtill är de ju ofta fantastiskt roliga, upplyftande, intressanta, och säkert moraliskt stärkande. För min del låter det sig dock inte göras, eftersom jag då skulle tvingas ta till lögnen. Samma princip gäller förstås för er; de historier som berättas här ska vara sanna.
Ordet är ert kära medsvenskar!

Träffade en gammal lärare för några månader sedan som alltid har haft ett mycket gott rykte om sig bland kollegor och elever. Nu på senare dagar har han börjat undervisa i vuxenutbildningen och där han jobbar går det många invandrare på SFI. När vi sågs så berättade han att Sverige har blivit helt uppåt väggarna, att man inte får prata om uppenbara problem. Att nysvenskar, vuxna människor, behandlas som barn och fråntas sitt ansvar för sina ogärningar. Denna insikt såg inte ut att göra honom bekväm även om han verkade lättad av att få slänga ur sig de tankar som nog har skapat lite kaos i huvudet den senaste tiden.

Lite OT: En intressant sak som bör nämnas här, och som jag har nämnt i andra trådar, är att många som har levt i villfarelsen att mångkultur endast bringar gott och att den invandringsrelaterade brottsligheten i grund och botten är svenskarnas egna fel nu håller på att vakna upp. Det kan vara en ganska plågsam process, ungefär som att vara kristen och sen inse att det inte finns något som talar för att Gud förutom att så många andra tror på honom. Dessa människor behöver ett nytt fundament att vila på, en ny identitet som inte gör livet för komplicerat. Att ersätta PK-ismen med nationalism är IMO den mest naturliga övergången. Det blir något av en regression från det abstrakta rollspelandet som du måste spela som PK:it till något jordfast, konkret som du kan ta på.

Jag menar att man inte får vara grym mot de som vaknar upp. De har trots allt lidit av en slags psykisk åkomma, smittade av social indoktrinering och normer som inte har sin förankring i logik.

Spännande! Lärarkåren är ju särskilt intressant i detta; dels eftersom denna verkar vara en av de mest vänsteranfrätta yrkeskårerna och reproducenter av och propagandister för det mångkulturella paradigmet, och dels eftersom det borde vara en av de yrkesgrupper som är mest exponerade för samma paradigms uppenbara misslyckande.

Vad gäller det andra så håller jag absolut med. Det skulle vara kontraproduktivt och inhumant att rikta förakt mot de som "vaknar".

Har inget konkret exempel nu men min erfarenhet är att det finns en liten rasist eller nazist inom alla svenskar och vita människor. Det gäller bara att få personen att känna sig bekväm och inte vara allt för allvarlig, så kommer det fram. Människor är formbara och föränderliga i sina åsikter. Det är till syvenes och sidst mer naturligt att beundra och värdesätta sina rötter och kultur till skillnad från vita kulturmarxister som uttrycker ett självhat som känns mycket onaturligt, konstlat och udda. Hur långlivad kan en ideologi bli som går ut på att förakta och hata sitt eget ursprung?

OT: Just så. Det är ungefär som att avprogrammera sektoffer. Man får ta det med lämpor, ett steg i taget.

Så sant. Det är helt enkelt inte naturligt.

Nu när du skriver detta kan jag faktiskt dra mig till minnes ett annat exempel, även detta med en bekant till mig och student, dock en manlig sådan. Personen ifråga är ganska vänstervriden rent ekonomiskt och fördelningspolitiskt, han verkar dock ha blivit mer och mer invandringsskeptisk under tiden jag känt honom.

Jag kommer tyvärr inte ihåg riktigt vad som ledde fram till uttalandet, men vi diskuterade iallafall principer för medborgarskapet och liknande frågor. Vid ett tillfälle påpekade han då att det vore "rimligt" och "egentligen ganska självklart" att offentliga ämbeten i Sverige endast ska få innehas av etniska svenskar. Denna sosse, som jag uppfattat honom, tog alltså klar ställning för en rent etnokratisk princip! Det var så vackert att jag nästan fick tårar i ögonen.

Det var som tusan! Det finns hopp trots allt!

Har inte tid att skriva något längre nu, men gillar trådens tema så jag tänkte bara glädja alla med att jag växt upp med idel anti-rasister, alltså inte bara obrydda utan uttalade anti-rasister.
Jag var sjäv en sådan.
Nu skulle jag vilja säga att opinionen svängt fullkomligt.
En efter en "faller dit" och i dagsläget så misstänker jag att kanske åtminstone 50% kommer rösta SD2014.

Detta har skett de senaste 2åren.

Väldigt spännande att höra! Du får förstås återkomma och berätta lite om hur det gått till, ge några ögonblicksbilder av hur snacket förändrats och sånt.

Jo det har verkligen skett en enorm förändring.
Pratar man mellan fyra ögon med folk från golvet ,alltså vanliga knegare och pensionärer så finns det få som har något gott att säga om denna massinvandring och dem enorma problem som uppstått på senare år. Så här var det inte för ca 10 år sedan ,men sedan problemen eskalerat utom kontroll och inte längre går att dölja och politiker idioternas ideér om att höja pensionsåldern ,samt sänkningen av pensionerna det har verkligen vänt vågen.

Däremot har knappt något skett någon förändring med vänsterfolk ,journalistkåren ,miljömupparna och batikhäxorna.

Visst har folk börjat prata som bara den efter det att SD gjorde sitt inträde på den stora arenan. Jag känner exempelvis en lärare som jobbar i en invandrartät skola och som man nästan måste sätta munkavle på för att diskussionen inte ska gå över till invandringspolitik efter tre öl eller så. Speciellt inte efter att h*n fick reda på att jag röstade SD i senaste valet då detta har gjort mig till någon sorts "förtrogen" i ämnet. Jag känner även en lärare i SFI som har vissa synpunkter på dagens system, samt ganska hårdnackade åsikter om vissa folkslag.
Invandringsämnet snurrar runt rent allmänt nu för tiden tycker jag, och de som har hållit långa PK-tal om tolerans ena dagen kan nästa dag plötsligt drypa av indignation när de inser att det plötsligt finns beslöjade muslimer där de bor, för "vad ska dessa bidra till i Sverige och varför har de inte valt ett land som passar deras kultur bättre? Det är HEMSKT!!" osv osv. Invandringsämnet dryftas lite överallt nu, och att den del av svenska folket som är exponerade av mångkultur är nöjd är långt ifrån verkligheten. Däremot är steget till att rösta på SD långt på grund av svartmålningen i media, så det verkliga missnöjet med invandringspolitiken kommer troligen inte att visa sig i valresultatet 2014. Tyvärr.

Har dock intrycket att just knegare alltid varit rätt öppna med att säga vad de tycker om vansinnet. Har alltid betraktat dessa som mer verklighetsförankrade eftersom de förmodligen är mindre mottagliga för akademiska skrivbordsteorier och -resonemang. De tror på vad de ser helt enkelt. Man kan kort notera att arbetare just pga detta idag utsätts för det mest motbjudande klassförakt, av inga mindre än akademiskt vänsterfolk i storstäderna, de som hävdar sig representera arbetarnas intressen.



Man noterar ofta att folk har ett uppdämt behov av att prata om det faktiskt. Har lagt märke till det både på universitetet och bland folk i allmänhet.