Känner mig helt jävla grå

Grå är ett bra begrepp för hur jag känner mig.

Jag är verkligen ensam nu, gör i princip ingenting på dagarna, inte många vänner jag umgås med, och de jag har står mig inte nära eller bor för långt bort för att umgås med de jag skulle vilja. Så jag är helt enkelt ensam på dagarna.

När jag t.ex ska vill trevlig mot någon tjej man möter i vardagen, låt säga i kassan på mataffären så känner jag mig grå och trist. Som att jag inte vill vara asocial men att vara social med folk är inte heller något alternativ.


Tror det är något liknande då jag träffar tjejer, att jag vill få upp någon syn om att jag är någon, men egentligen så går jag hem, sätter mig vid datorn och hänger på flashback liksom, en jävla loser. Med det sagt så har vill jag fortfarande påstå att jag har god självkänsla.

Det är så jävla svårt att förklara, men just ''grå'' är ett bra ord, någon som känner igen sig?

Ja, man fastnar ibland här i livet och blir ensam kvar på något sätt. Jag tycker själv att det är hur svårt som helst att knyta nya kontakter utanför skola, hobbyn eller arbete.

Du borde starta igång med något som gör dig gladare, själv rekommenderar jag träning. Sverige är en underbar löp miljö på sommaren, helt fantastiskt. Det hjälpte mig skitmycket förra året, jag blev en helt annat person.

Jag går i kampsport, där träffar jag också ytligt folk och kan lätt skaffa nytt ytligt folk om jag vill. Men det är svårt att hitta någon man verkligen connectar med.

Ja det är klart det är, jag vet precis hur du känner. Men du kanske kan göra något mer utöver det ändå, om du vill alltså för när du springer utomhus så har du verkligen din egna tid med dig själv på ett jävligt positivt sätt

Att knyta kontakter med helt främmande människor i vardagen kan vara svårt, då man inte har någon egentlig gemensam grund att stå på. Dessutom är miljön lite fel, eftersom de flesta förväntar sig inte att man spontant försöker lära känna någon man träffar på stan eller i butik av en slump. Enklast är kanske pub/bar-miljö, då ett sådant beteende är mer accepterat under de förutsättningarna, men gillar man inte den sortens miljö blir även det lite svårt.

Träningen var ett tips, testa umgås med dina träningskamrater. Möjligtvis känner de någon som du kanske får bättre kontakt med. Andra alternativ är att söka folk med andra gemensamma intressen, exempelvis litteraturcirklar (är det ens en grej i sverige?) eller kanske knyppling (nåja). Du förstår nog vad jag menar.

Ja men precis, det måste ju vara någonting man tycker är kul. Gå med i någon ointressant förening bara för att träffa folk får en enbart att känna sig ännu mer ensam.
Så jäkla svårt när man inte har några intressen som involverar andra människor
Å andra sidan finns det föreningar för de mest underliga grejor, så sök och fråga på nätet på dina intresseområden.