2012-06-10, 01:40
#1
Jag vet inte vad jag ska göra längre, hade en jätte jobbig barndom och har inte blivit ett dugg bättre nu, gick hos en psykolog i 2 år men inte hjälpte det! Så dum som jag är så fejkade jag att jag mådde bra så att jag fick sluta gå där.. min mamma har varit nära att dö i cancer och jag har mått så jävla dåligt och jag vet bara inte vad jag ska göra längre.
I början av året så började jag märka att min syn på mat blev helt förändrad och i ungefär två månader nu har jag försökt att äta så lite som möjligt och de senaste 2 veckorna har jag svultit mig själv.. har gått ner 12 kg men det känns mer som om jag har gått upp.. jag äter ungefär en smörgås per dag, om ens det..
För en månad sedan så började allt bara bli värre, jag vet inte riktigt varför men jag hade varit fri från att skada mig själv i 1 månad då men när jag fick det där bakslaget så gick allt åt helvete, jag har skadat mig mer och djupare än vad jag gjort förut.. jag tänker väldigt ofta, eller rättare sagt: hela tiden på att ta mitt egna liv, vilket jag försökte förra måndagen. Men något stoppade mig så jag tryckte ner fingrarna i halsen och spydde upp tabletterna igen.. ingen i min omgivning vet om det, jag sa att jag hade magsjuka så att jag fick vara hemma i lugn och ro.
Sedan dess så har mina tankar inte varit på något annat än hur jag ska ta mitt egna liv och jag har även skrivit 'brevet' men, det finns något i mig som gör att jag vill ha hjälp men samtidigt inte för jag orkar inte mer, jag orkar inte all denna psykiska och fysiska smärtan.
Jag funderar ofta på om jag ska åka till akuten på sjukhuset men jag vet inte vad man ska göra då, vad ska jag säga? vad händer då? tar de mig seriöst?, jag är bara så fruktansvärt rädd, rädd för de runtom mig, rädd för det förflutna, för framtiden och rädd för mig själv. Jag vill verkligen inte leva längre. Jag hör alla dessa röster i mitt huvud som aldrig försvinner... Hjälp.. jag vet inte vad jag ska göra längre...
I början av året så började jag märka att min syn på mat blev helt förändrad och i ungefär två månader nu har jag försökt att äta så lite som möjligt och de senaste 2 veckorna har jag svultit mig själv.. har gått ner 12 kg men det känns mer som om jag har gått upp.. jag äter ungefär en smörgås per dag, om ens det..
För en månad sedan så började allt bara bli värre, jag vet inte riktigt varför men jag hade varit fri från att skada mig själv i 1 månad då men när jag fick det där bakslaget så gick allt åt helvete, jag har skadat mig mer och djupare än vad jag gjort förut.. jag tänker väldigt ofta, eller rättare sagt: hela tiden på att ta mitt egna liv, vilket jag försökte förra måndagen. Men något stoppade mig så jag tryckte ner fingrarna i halsen och spydde upp tabletterna igen.. ingen i min omgivning vet om det, jag sa att jag hade magsjuka så att jag fick vara hemma i lugn och ro.
Sedan dess så har mina tankar inte varit på något annat än hur jag ska ta mitt egna liv och jag har även skrivit 'brevet' men, det finns något i mig som gör att jag vill ha hjälp men samtidigt inte för jag orkar inte mer, jag orkar inte all denna psykiska och fysiska smärtan.
Jag funderar ofta på om jag ska åka till akuten på sjukhuset men jag vet inte vad man ska göra då, vad ska jag säga? vad händer då? tar de mig seriöst?, jag är bara så fruktansvärt rädd, rädd för de runtom mig, rädd för det förflutna, för framtiden och rädd för mig själv. Jag vill verkligen inte leva längre. Jag hör alla dessa röster i mitt huvud som aldrig försvinner... Hjälp.. jag vet inte vad jag ska göra längre...
