Adhd barn i skolan

Vad säger ledningen när du säger att det är ohållbart? För det har du väl gjort?

Folk med bokstavskombinationer ö.h.t som ger uttryck för sig är en JÄVLA börda för "klasskamrater", så om du inte vill ha en fly förbannad skolklass och en mobbad neutronbomb om ett par år bör du nog göra något åt saken.

Och var är den vuxne som ska vara 1-2 steg före och agera hans samvete och spärr?
Han är ett barn! Du kan inte skylla på barnet för att skolan inte klarar av att se till att han får den stöd och hjälp han behöver.

Varför skulle han inte gå kvar i skolan? Enligt lag ska han vara i skolan då han knappast har en utvecklingsstörning.

Problemet ni har är att det inte finns någon på er skola som har kompetensen att jobba med elever som har NPF. Därför får både den enskilda eleven lida, samt hans kompisar.

Nej han är definitivt inte psykopat! Han struntar heller inte i skolans gränser!

I din frontallob sitter din vaktmästare och ditt samvete som ser till att hålla kvar de impulser som hjärnan vill skicka ut. Hans frontallob är inte likt din, han har nedsatta exekutiva funktioner och kan inte häva impulser som du kan.
Det betyder att får han en tanke så gör han tanken utan filter, utan gränser.

Saker som att sparka, slå, tända eld på skola och ha sönder saker görs ENBART när eleven känner att något är på tok. Oftast är det Du som pedagog som har triggat det här beteendet då du inte har visat förståelse för elevens egen utsatthet.

Fundera på hur det känns att ständigt bli utskälld för saker du inte kommer ihåg att du har gjort, för så är det. Elever med ADHD växlar snabbt mellan olika tidsrum och lämnar händelser snabbt bakom sig. Att det sedan kommer en pedagog (om du ens är det) 5 min efter och totalt skäller ut eleven, kan eleven inte göra något åt då denne inte vet vad pedagogen skäller på.

Ökar ni kompetensen om ADHD i personalgruppen och har någon som verkligen är där och ser till att eleven inte ens är i närheten att komma in i en besvärlig situation, så kommer eleven med tiden att må bättre och mindre saker kommer att hända.

Men skyll inte på barnet! Det är vi vuxna i skolan som ska ta ansvar för att ALLA barn går säkra på skolgården!

(men jag blir självklart inte förvånad att skolan inte har någon kompetent pedagog då högskokan har Eva Kärfves bok, Hjärnspöken- Damp, hotet mot folkhälsan, som den vitkigaste litteraturern )

Jag vet inte om det du säger stämmer. Men på min gamla skola gick det ett antal barn med diverse bokstavskombinationer. Dagens höjdpunkt var när dessa individer fick sina utbrott, hetsa X var favoritleken. Självklart fick dessa individer vara med oss i klassen på aktiviteter utanför skolan.

Also sprach flumvänstern.

Jag råder alla att ta sina barn ur skolan och inte låta dessa tomtar komma nära dem.

Man frågar sig vilken sorts liv en människa kan tänkas få om denne vid tio års ålder försöker bränna ner skolan och blir tillsagd att det egentligen vara "pedagogens" fel. Ser vi en värdig framtid med jobb, bostad och självständighet, eller ser vi snarare någon som måste tigga pengar hos en soctant som förklarar att "det är Reinfeldts fel att du inte kan försörja dig själv"?

Egentligen har jag mycket sympati för ADHD-barnen: de är i regel pojkar som är så urbota uttråkade av den genomfeminiserade skolan att de gör vad som helst för att bryta tristessen.

Måhända att så är, men alla andra barn då? Ska dom acceptera att bli utsatta och kanske också skadade? Man måste ju faktiskt någonstans se dom andra barnen också. Dom går också i skolan dom med, dom har också rätt att gå där och deras skolgång är väl också relevant?

Jag tycker gott att barn som svarar bra på mediciner och har pedagoger som är bra så dom faktiskt klarar av skolan tillsammans med dom andra barnen absolut ska få gå kvar. Men om det inte fungerar så bör något göras.
Även om man inte kan eller ens bör skylla på barnet så ska dom andra barnens väl och ve också vara viktiga.

Och det resonemanget gäller inte bara barn med diagnoser. Det gäller barn öht som utagerar i skolan, mobbare och andra också.

Överlag tycker jag faktiskt det är för mycket ansvar på skolan och för lite på föräldrarna hur barnen är och beter sig.

Samma filosofi genomsyrar skolan och samhället i övrigt. Det är helt rimligt att offra någon som vänstern anser har det för bra eller "är" för bra. Då existerar inga regler om rättvisa. En kulak är aldrig oskyldig.

Är du bäst i klassen ska du inte uppmuntras och få mer utmanande uppgifter; du ska agera obetald hjälplärare åt dina klasskamrater.

Går du i en bra skola ska det bussas in elever från dåligare skolor så att alla kan ha det lika dåligt.

Bor du i ett bra område kommer staten snart ge dig en ungdomsvårdsskola som granne.

Jag köper inte ditt argument. Ditt argument kan sökas hos lärare och skolpersonal som inte har kompetensen att undervisa barn med NPF. De brukar låta som du gör nu, att man ska tänka på andra barnen och de bättre barnen ska också få utrymme etc etc.

Argumentet är ett icke-argument då det står utförligt i lag och styrdokument att skolan ska ansvara för att alla barn har det bra i skolan. Poängtera, SKOLAN ska ansvara för att ALLA BARN har det bra i skolan.

Alltså är det skolpersonalen som ska se till att vara behjälpliga när en eller flera elever mår dåligt i skolan. Det är skolpersonalen som ska se till att vara stegen före om ett barn har bristande impulskontroll. Det är skolpersonalen som ska ansvara för att mobbning och kränkande behandling avstyrs och förhindras. Detta oavsett vad barnet har för bakgrund!

Medicin i all ära, men den är inte ett botemedel för NPF och definitivt inte ett alternativ istället för skickliga pedagogiska insatser. Pedagogen måste fortfarande vara där och hjälpa till att bygga en mental karta ut ur problemen. Detta görs med olika metoder som tyvärr inte undervisas om på LHS.



Som jag skrev ovan så har skolan ansvaret att se till att alla barn får det stöd de behöver. Det gäller även barn som är snabbtänkta. Självklart ska du få mer utmanande uppgifter som det är så att du klarar av det. Att agera hjälpare är faktiskt den del av inlärningen. Du förstår din kunskap bättre om du lär någon annan.

Du är bara fånig.

Både du och jag vet att [i]en skola för alla[i] är ett stort fiasko och massa flum.
Att det uppfattas som "kränkande" för Kalle 8 år att gå i en liten klass där han får
undervisning och hjälp på sin nivå samtidigt som han inte stör de andra barnen är bara
ett stort skämt.

Jag tror varken att han själv eller hans föräldrar vill att han ska vara i en vanlig klass. Men tack vare alla nedskärningar så finns inga resurser längre för sådana specialfall, därför tvingar skolan in honom i en vanlig klass.

Jag bryr mig inte om vad det står i lagen eller skolans styrdokument; jag bryr mig om verkligheten. Det spelar ingen roll vad som står i dina förbannade dokument om skolan inte lyckas leva upp till dem. Alla vet att snabbtänkta barn inte får mer utmanande uppgifter. För att citera lärarinnan i Pognols "La gloire de mon père", efter att det visat sig att lille Marcel redan kan alfabetet:

- Den som kan ska tiga!

Alla barn som någon gång blivit tvingade att agera hjälplärare vet att det är trams och inte fungerar. Bara de medelmåttor som gått några år på lärarhögskolan kan köpa en sån idiotisk idé. F.ö. gränsar det till slaveri att instifta lagar om att alla barn måste gå 9 år i skolan och sen använda en del av barnen som obetalda hjälplärare. (I själva verket är det värre än slaveri: riktiga slavar får åtminstone husrum betalt.)

Ja, skolan ska vara ett stöd och se till att det fungerar där, ja. Men i det fall det fallerar? Ska då resten av barnen behöva backa? Det anser inte jag.
Därmed inte sagt att man bara ska kasta ut det barnet som "stör". Men något måste göras. Att låta allt fortgå som det är fungerar knappast för någon, eller hur?

Och jo, jag tycker fortfarande för stort ansvar läggs på skolan och för lite på föräldrarna. Vad gör dom för att få sina barn att fungera i skolan då? Är dom med någon gång och ser hur det går till exempelvis? Eller är deras jobb viktigare och dom stänger av när personal och andra föräldrar säger till? Försvar och bara gap om deras barns rättigheter?

Jag har själv gått i skola, ja samma klass, med en som behövt stöd hela skolgången. Det var inte en enda lektion utan att han avbröt, bråkade och slogs. Ibland ivrigt påhejad av andra killar. 6 år tillsammans i samma klass. Inte en enda lugn lektion, om inte han var sjuk.
Så min rätt till lugna fina lektioner var mindre än hans rätt att gapa och skrika och bråka?