Överdriven dialekt med främlingar?

Hallå!

Jag är född i Göteborg och uppvuxen i en ort strax utanför staden. Den göteborgska dialekten tycker jag är trevlig och den är lätt topp 3 i landet (gillar även skånskan).

Jag använder mig av dialektala uttryck som bamba (men vem gör inte det?) och andra saker, t.ex. slått istället för slagit. Men förutom det har jag inte så mycket dialekt.

Ibland kan man dra till med lite extra rullande göteborgska R i skämtsammanhang med vänner eller så, men annars talar jag hyffsat rikssvenskt.

Men när jag pratar med folk jag inte träffat innan, eller folk jag inte känner bra, särskilt om de kommer från en annan plats i landet. Då märker jag att jag börjar låta mycket mer som en göteborgare. Det är inte någon som påpekar det eller så, men jag känner själv hur R:en börjar rulla fram och hur jag börjar "tjôta" om hur gött allt är. Jag använder också "väl" ganska ofta, även då en göteborgare bör säga "la", och det händer att "väl" byts ut mot "la" i dessa sammanhang.

Är detta bara för att jag hör kontrasten mellan de olika dialekterna eller är det något jag gör för att jag är nervös kanske?

Någon som har känt liknande "symptom"?

Jag reser runt i landet och möter många dialekter.
De flesta försöker faktiskt tala "rikssvenska", om de börjar tala med en kollega kan jag har svårt att förstå vad de säger inbördes!

Det är bara när såna som du möter någon du ogillar som du drar på lite extra!

tvärtom, pratar mer dialekt när jag är med människor från samma ställe som jag. Så när jag är hemma pratar jag mer dalmål, när jag är uppe hos mina sänkningar i Norrland blir de mindre dalmål, och mer norrlänska ord.

Och när jag träffar människor med andra dialekter går nog dalmålet tillbaka lite men är fortfarande där. typ lamper, ist för lampur.
och skit ist för bös

Jag tror att de flesta gör tvärtom faktiskt.

Mina föräldrar är födda och uppvuxna i Göteborg, men talar ingen utpräglad göteborgska, förutom de "vanliga" orden då som alla gör.

Men. Pappas släkt är från Halland och jag svär på att han börjar prata mer halländska när han pratar med dem. Mammas från Bohuslän och det är samma där. Pappa vräker dock på göteborgskan när han pratar med typ golfpolarna då, spelar väl tuff