Vad finns det att göra förutom att jaga status?

Hur lever man ett icke-ytligt liv som inte går ut på jakt efter pengar och ytlig bekräftelse? Jag blir ofta trött på detta sätt att leva och bestämmer mig för att fokusera på något annat. Det känns inte meningsfullt. Men jag hittar inget annat och överger idén efter bara några dagar. Kan säga att jag har rätt ont om vänner o.s.v. Är vänner något som kan ge mening? Men att umgås med vänner känns inte heller särskilt meningsfullt. Man gör ju aldrig något vettigt utan bara festar och hänger.

Det jag vill ha mest av allt är genuin uppskattning, att vara någon, i ett sammanhang, att vara viktig, att inte vara den där personen som jagar utan en person folk samlas runt. Nu när jag skriver kommer jag på att det är ju just vad status är. Jag vill ha status. Men jag kan inte få det. Därför känner jag mig tvungen att försöka flytta mitt fokus till något annat. Därför börjar jag jaga tillfällig njutning, eller sätter upp ett väldigt abstrakt mål att jobba mot, eller försöker bli religiös, eller försöker fly verkligheten med böcker. Men ingenting biter, jag vill bara ha en trygg plats i tillvaron, att inte vara utanför, att inte vara meningslös.

Jag känner att jag sitter på en båt (samhället) som går åt fel håll och jag kan inte komma fram till rodret, för ingen vill att jag ska ha rodret. För ingen förstår varför jag skulle styra båten bättre. Jag funderar på hur mycket makt man egentligen har över sitt liv. Det jag vill ha mest av allt är något som jag aldrig får men som många andra tar för givet. Jag är trött på att kämpa trots att jag knappt kämpar (för jag vet redan att om jag skulle uppnå något skulle jag ändå bara vara kortvarigt nöjd).

Jag hade en relativt kärlekslös uppväxt, mina föräldrar hade inte mycket tid eller ork för mig. Mina "vänrelationer" var kalla och hårda, det fanns för det mesta ingen riktig gemenskap. Jag är jätterädd för att bli sviken av någon jag tror är en vän, därför håller jag folk på avstånd. Jag är inte mig själv bland andra människor utan låtsas jag är en stark människa, det gör alla, det vet jag.

Du får hitta vad som ger dig mening helt enkelt. Och vet du inte det är så får du prova dig fram. När du hittat någon mening eller sysslar med något som du själv respekterar så kommer du inte känna dig meningslös.

Sedan tycker jag att viss statusjakt är helt ok då det ofta leder till en pengar, kvinnor, vänner och det goda livet. Och då menar jag statusjakt som i att kämpa för ditt eget företag, klara av en bra utbildning, lyckas med något etc. Att vara en stark person med drivkraft. Inte status som i att springa på stureplan eller hora sig i en dokusåpa.

Och angående "rodret": människor kommer aldrig att ge dig rodret utan prestation. Det är du som måste ta det, visa att du förtjänar det, sedan kommer människor följa dig av egen fri vilja och ge dig makt. Men det kräver en vision, uthållighet och en jävla massa slit. Är det din ambition att vara en ledare (någon som folk väljer att följa) och inte den som jagar så måste du slita för det. Du måste ha bygga upp ett värde och en vision och det kan ta halva livet att nå dit.

Ok du kanske hade en hård uppväxt, men skitsamma. Alla människor har hemska upplevelser i bagaget. Försök att långsiktigt lösa dina problem och acceptera din historia. Låt inte skit som hänt definiera dig som person idag. Självömkan suger kuk.

Ta risker, pröva dig fram, var uthållig så blir det bra till slut. Kanske vid 25, kanske vid 30, kanske vid 40. Med rätt driv och inställning så löser det sig.

Tack för ditt svar.

Få bukt på inre demoner. De har väl alla tänker du kanske, men ifall du nu hade en taskig uppväxt finns de nog i större utsträckning hos dig. Du är förmodligen i ett större behov av konstruktiv introspektion än många andra.

Jag tänker att vilsenheten inte drabbar andra lika hårt. De ställer samma frågor som du, men de har redan en momentum som hela tiden för dem framåt. Den har mer eller mindre noggrant byggt upp med hjälp av närvarande föräldrar, successivt under barndomen.

Har man inte det med sig finns det sorger som blockerar flödet från din fulla potential.

När du kan se dina sorger från det förgångna kommer du få en jäkla skjuts framåt. Eller snarare, livet kommer kännas spännande och meningsfullt endast för att du existerar. Externa föremål och sociala hierarkier bleknar i betydelse.

Det desperata jagandet efter ytlig, flytande validering kommer ses som en omväg och märkligt. Din nyfunna trygghet på insidan kommer spegla sig på ditt livs utsida. Fast utsidans roll har då minimerats i betydelse.

Tack för ditt svar.

för många människor erbjuder ju flick/pokjvän (och senare barn) en möjlighet att flytta fokus från sitt eget ego till omtanken om andra.
man ska naturligtvis inte leva sitt liv genom andra, men ett förskjutet fokus öppnar ofta upp ögonen för andra dimensioner i livet som man kan komma att värdesätta starkt.

Det är en talande poäng.
Fast TS verkar inte må exemplariskt psykiskt och då är det en dålig idé att leta förlösning genom andra. Då hittar man bara liknande pundhuven och tillsammans skapar man ingen vacker musik.

Så läxorna först höll jag på att säga.

Jag själv skiter fullständigt i status, vad är status? Att följa några normer samhället satt upp?
Nej jag ger blankt f*n i det där med status osv.
Jag har själv väldigt få vänner, å de vänner jag har bor jag inte i samma stad som så vi ses sällan.
Självklart är det jobbigt i mellan åt, men jag lever mitt liv.
Jag ska inte sitta å påstå att jag mår bra, mår väldigt dåligt, men det har sina orsaker och jag arbetar med dom.

Min mening i livet är mina växter, allt i från "vanliga" simpla växter till bonsaier mm
Riktigt roligt att pyssla med och väldigt lugnande

Ta hand om dig.

Fuck status. Mår bättre när jag har jämnlik socialstatus (nu) än när jag hade "hög" social status under skoltiden. Hur gammal är du?

Börja med något du tycker en kul. Träna, rita, rida, laga mat, vad som helst! Kanske droger? (passa dig dock om du ska börja med det, kan lätt gå överstyr)

Ut och träffa sköna människor. Gå ut med inställningen att du ska ha KUL, så kanske du träffar din livskamrat/partner på vägen!

Tack för era svar.

Detta måste du jobba mot. Enkelt. Du har svaret själv, du måste finna dig själv (låter flummigt) för att kunna bli den person du vill bli!