2012-06-03, 15:40
  #1
Medlem
Navyblazers avatar
Under ett par års tid har jag upplevt sommaren som väldigt depressiv. Ljuset, värmen och människors beteende får mig att må dåligt. Det depressiva tar sig framför allt i uttryck genom jag börjar leva destruktivt genom fler ytliga relationer, dricker mer och har lättare att försätta mig i problem.

Mitt beteende är inte unikt på något sätt men jag upplever hösten och vintern som beskyddande mot min lättja. Alla turister, barnfamiljer och det ständiga bruset som rör upp längs gatorna får mig att må dåligt. Jag har i skrivande stund försökt leva genom träning, mycket litteratur och promenader i naturen men känslan av obehag och ångest ligger latent över mitt psyke, gränsen mellan att tappa det och att bibehålla kontrollen är oroväckande tung.

Jag har tidigare ätit anti-depresiva men har övergått helt till KBT.

Det känns hemskt att på många sätt uppleva sommaren och våren på det här sättet som jag gör, eftersom jag bara vill isolera mig själv från alla upprymda sommarmänniskor vars liv spirar upp på. Jag mår illa när jag ser människor i parkerna, grilla, bli redlöst berusade och spy på gatorna.

Jag anser att sommaren tar fram en hel dåliga sidor av människor och jag upplever min människosyn i kast med Misantropi.

Är det fler som kan koppla mina tankar och känslor till sig själva? Kom gärna med synpunkter och tankegångar för att jag ska se tillvaron på ett annorlunda sätt. Jag vill så gärna känna glädjen av det alla andra känner men har så svårt att verkligen göra det - genuint.
Citera
2012-06-03, 17:08
  #2
Medlem
TheDenverGentlemans avatar
Jag fungerar exakt likadant. Mitt stämningsläge förvärras under sommaren/våren. Värst är nog våren faktiskt, mot sensommaren börjar det bli lite bättre. Men jag är nog inomhus mycket mer under dessa perioder faktiskt.

Å andra sidan har jag sällan någon anledning att gå ut alls. Inget förbestämt syfte, mer en fullkomligt planlös aktivitet som oftast slutar med att jag tänker för mycket.
Citera
2012-06-03, 17:33
  #3
Medlem
Zoms avatar
Psykologi och psykiatri → Psykiska problem

/mod
Citera
2012-06-03, 23:10
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Navyblazer
Under ett par års tid har jag upplevt sommaren som väldigt depressiv. Ljuset, värmen och människors beteende får mig att må dåligt. Det depressiva tar sig framför allt i uttryck genom jag börjar leva destruktivt genom fler ytliga relationer, dricker mer och har lättare att försätta mig i problem.

Mitt beteende är inte unikt på något sätt men jag upplever hösten och vintern som beskyddande mot min lättja. Alla turister, barnfamiljer och det ständiga bruset som rör upp längs gatorna får mig att må dåligt. Jag har i skrivande stund försökt leva genom träning, mycket litteratur och promenader i naturen men känslan av obehag och ångest ligger latent över mitt psyke, gränsen mellan att tappa det och att bibehålla kontrollen är oroväckande tung.

Jag har tidigare ätit anti-depresiva men har övergått helt till KBT.

Det känns hemskt att på många sätt uppleva sommaren och våren på det här sättet som jag gör, eftersom jag bara vill isolera mig själv från alla upprymda sommarmänniskor vars liv spirar upp på. Jag mår illa när jag ser människor i parkerna, grilla, bli redlöst berusade och spy på gatorna.

Jag anser att sommaren tar fram en hel dåliga sidor av människor och jag upplever min människosyn i kast med Misantropi.

Är det fler som kan koppla mina tankar och känslor till sig själva? Kom gärna med synpunkter och tankegångar för att jag ska se tillvaron på ett annorlunda sätt. Jag vill så gärna känna glädjen av det alla andra känner men har så svårt att verkligen göra det - genuint.
Detta känner jag igen till 100%. Får ofta en årlig depression runt denna från kanske mars april till mitten av juli nångång.

HATAR verkligen att se alla människor vara ute och röra på sig. Det är en speciell känsla asså, varmt och mycket människor utomhus på resturanger. Fylls av obehag, kan vara händelser från tidiga tonåren som gör detta. Eller så är det något annat, men mår INTE bra av detta som du beskriver, massa turister ute på stan. Dock när jag är full kan det va nice då man skiter i vilka människor man ser.

Sommaren tycker jag man ska spendera på landet med goda vänner. Nu när jag tänker på det, så har jag nog socialfobi. Avskyr folkmassor. Detta måste ju tyda lite på social fobi?
Citera
2012-06-03, 23:48
  #5
Medlem
Navyblazers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av blackcobra.
Detta känner jag igen till 100%. Får ofta en årlig depression runt denna från kanske mars april till mitten av juli nångång.

HATAR verkligen att se alla människor vara ute och röra på sig. Det är en speciell känsla asså, varmt och mycket människor utomhus på resturanger. Fylls av obehag, kan vara händelser från tidiga tonåren som gör detta. Eller så är det något annat, men mår INTE bra av detta som du beskriver, massa turister ute på stan. Dock när jag är full kan det va nice då man skiter i vilka människor man ser.

Sommaren tycker jag man ska spendera på landet med goda vänner. Nu när jag tänker på det, så har jag nog socialfobi. Avskyr folkmassor. Detta måste ju tyda lite på social fobi?


Det är inte helt omöjligt att det är så. Det har nu gått så långt att jag överväger att hyra ut min lägenhet över sommaren och bosätta mig på landet eller ute vid havet där jag får vara i fred i mina tankar och med mitt skrivande. I alla fall under sommartiden.

För mig personligen är det något av ett lidande därför att jag känner mig exkluderad och inte inräknad i det som alla andra kan känna glädje inför, såsom att dricka vin på uteserveringar, snacka i timtals på kaféer, grilla och annan dynga. Nu lägger jag större delen av min vakna tid på att läsa och skriva en hel del men isolationen blir mer och mer påtaglig.

Mina närmaste vänner är medvetna om mitt sinnestillstånd men har nog svårt att förstå omfattningen i mina tankar och hur jag mår illa och nästan får panikångest inför stora massor där det är varmt, kvavt och klaustrofobiskt.
__________________
Senast redigerad av Navyblazer 2012-06-03 kl. 23:51.
Citera
2012-06-06, 00:47
  #6
Medlem
borderlinepatrols avatar
För tillfället tycker jag det är jättejobbigt att alla är sa glada och ute hela tiden. Ingen är hemma, alla träffas nanstans och har kul, lever livet, är lyckliga. Men jag spenderar ar efter ar, sommar efter sommar, elendig. Psykiskt sjuk. Ensam inombords.

Jag förstar hur du känner dig. Det är fruktansvärt.
Citera
2024-09-07, 11:09
  #7
Ett rötägg till moderator har flyttat tråden från psykologi till psykisk hälsa och därmed förstärkt narrativet och oförståelsen för oss som mår dåligt pga vädret.
Det är vidrigt att behöva utstå en sommar som har varat i evigheter och som aldrig tycks sluta. Att man kan må bra i detta måste bero på defekta gener. Människor som gillar detta svineri är afrikaner i själ och hjärta. Vita negr-r mao.
Folk som gillar värme och sol ska bo i Afrika. Sverige och svenskar är till för eftertanke och kreativitet.
Kyla och mörker är Sveriges kultur som måste bevaras.
Citera
2024-09-07, 11:11
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av minprofil
Ett rötägg till moderator har flyttat tråden från psykologi till psykisk hälsa och därmed förstärkt narrativet och oförståelsen för oss som mår dåligt pga vädret.
Det är vidrigt att behöva utstå en sommar som har varat i evigheter och som aldrig tycks sluta. Att man kan må bra i detta måste bero på defekta gener. Människor som gillar detta svineri är afrikaner i hjärta och själ.
Folk som gillar värme och sol ska bo i Afrika. Sverige och svenskar är till för eftertanke och kreativitet.
Kyla och mörker är Sveriges kultur som måste bevaras.
😂
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in