Klippa sig hos frisör - det mest obehagliga som finns

Jag avskyr verkligen att gå och klippa mig. Jag vet inte varför, men det är någonting obehagligt med det hela. Kanske är det för att man ser så dum ut när man sitter där och blir klippt. Framförallt är det jobbigt om det är flera kunder som sitter och väntar på att bli klippta efter mig. Då sitter dom och stirrar och dömer mig känns det som. Jag tycker inte om mitt hår heller vilket gör det ännu mer jobbigt.

Har alltid tyckt att det är obehagligt med blött hår, så när de står där med sin jävla vattenflaska och sprutar här och där, och genast drar en kam igenom skiten efteråt kan fan vara den värsta känslan jag vet. Även detta att VARENDA jävel som klipper mitt hår ska påpeka "Guuu' va' tjockt hår du har!", JAG VET, HÅLL KÄFTEN!

Dessutom att det aldrig blir som man hade tänkt sig i slutändan är också jävligt ruttet.

Brukar antingen klippa mitt eget hår eller låta en kompis som är frisör klippa mig, delvis för att det annars väldigt sällan blir som jag tänkt mig och jag tycker inte om när främmande människor rör vid mig :/

de är fan de bästa som finns, iaf om de är en snygg frisör med schyssta tuttar osv :P

och sen är de skönt att klippa sig , gillar när dem håller på med mitt hår! , har nog aldrig blivit missnöjd faktiskt, så ...

Håller ej med. Kan tycka att det är skönt när någon kunnig fixar med mitt hår. Hittar man en bra frisör som man trivs med så kan man ju nästan bli lite småbekanta med varandra. Visst de kanske inte är enormt intresserade av svaren men blir man stamkund så kan det ju vara lite små intressant att fråga hur det går med dittan och dattan.

En trevlig frisör jag gick till när jag bodde i en annan del av landet var väldigt trevlig. Vi pratade t ex om filmer, politik och annat. Blev nästan så att vi var kompisar. Social frisör som var duktig som just frisör också. Tyckte det var tråkigt när hon slutade för att hon skulle resa därifrån.

Sedan finns det ju frisörer som är helt tysta eller som man kan känna bryr sig nada om en, dessa är det svårare att föra samtal med o dem blir man ju inte heller lika trogen.

Tycker det är mer jobbigt om man sitter i ett "utsatt" läge, t ex i ett köpcentrum precis vid dörren där folk ser en när de går förbi eller att man kommer ut direkt i smeten när man har klippt sig. Vill kunna "gömma mig" lite innan jag ska ut i verkligheten igen. Mest för att hinna vänja mig med min nya frisyr

Detta med att klippa sig är en börda.

Jag klipper alltid mig på de osexigaste av ställen då jag vill slippa vara exponerad (likt i gallerior), av kunder eller bli "bedömd" av hippa Björn Axén-frisörer. Därför har många av frisörerna varit tanter eller invandrare.

Det är då intimt med klippningen och just småprat är inget jag annars har problem för, bara det att det hos frisören är omöjligt för mig att styra (då jag av naturliga skäl sitter där i stolen tills det är klart).

Därtill känner jag mig pressad att anpassa mig så både innan och efter besöket. För det första vill jag ha ett bra och fräscht hår inför besöket; nyduschat och rent. Därför känns det stressigt att gå med håret ofixat utan vax o.dyl innan besöket. Men detta väger ju upp för när jag sedan är färdigklippt, för då jävlar är hela vaxburken på huvudet. Ju turkigare salong, desto turkigare stylat blir mitt hår ! Jag skäms ofta med att behöva ta mig från salongen hem.

Nu har jag typ bestämt mig för att byta frisör. Den tidigare var billig och rätt trevlig, men smålurades och så med klippkort och priser. Dessutom lät jag honom låna juridikböcker då han var intresserad. Trodde att han ville köpa eller byta mot klippning, så tog med tre st. Han ville bara låna en och jag tvingades därför ta hem de andra (och sedan bära hem den utlånade).

Frisören nu senast var dock ett stort undantag från mallen! Detta var efter en golgata genom förorten där jag sökte mig till en salong. Den med killen omnämnd ovan var på semester, varför jag ville ta första bästa. På denna salong var ägaren en svensk kvinna som tog kort (!) och där min frisör var en tjej i min ålder, ca 24-25 år och med opererad hylla och visserligen inte hipp, men ändå.

Om ca en månad tvingas jag klippa mig igen. Jag drömmer om dagen då en helautomatisk klipprobot finns.

Fasiken, jag känner igen mig. Och då klipper jag mig ändå hos en vän. Eller ja, hon verkar uppleva det som att vi är bästisar och jag är mer intresserad av hennes grymma skills och någon vinkväll någon gång ibland. Hon ringer mig och gråter när hon mår dåligt och jag vet aldrig hur jag ska hantera det. Har sjukt jobbigt (långt, spikrakt och tjockt) hår att klippa och hon gör det förbannat bra så jag vill inte byta..

Innan jag hittade den här tjejen klippte jag mig en gång på någon rätt hipp salong (värdelös klippning btw) hos en tjej några år äldre än mig. Jag hade precis flyttat ihop med min kille och vi kom väl in på det av någon anledning. Hon stod och försökte få medhåll på hur värdelösa killar är att bo med: "Plockar inte undan efter sig", "Det FINNS en diskmaskin", "De torkar ALDRIG av diskbänken", "Tvättar sönder ens kläder". Jag kände liksom inte igen mig alls i det här då min kille är ganska fantastisk, så hela konversationen blev asmärklig.

En annan tjej som jag klippte mig hos en gång dejtade min bror. Rätt trevlig, men herreGUD vilken dålig frisör. Till och med brorsan reagerade när jag kom hem på hur illa det såg ut. Och, egentligen, hur illa kan en axellång frisyr se ut? Ni anar inte..

Tillägg: Måste de ha så sjuk starka lampor? Det spelar ingen roll hur nöjd jag var med sminket på morgonen (i STARKT ljus i badrummet), ser fortfarande ut som en blandning av en ful tvättbjörn och en campande, kedjerökande, rynkig 50-åring i salongljuset.

Jag finner alla mina salongsbesök; naglar, hår och vax (ja faktiskt!) är på sitt sätt rogivande. Lite vardagslyx att få bli ompysslad. Just frisör är dessutom extra skönt med massage av hårbotten i samband med tvätt. Man bara sitter där med vetskap om att man blir snygg med superfräscht hår.

Jag är inte heller så mycket för småprat med frisören, men finner ändå de flesta vara duktiga på att läsa av huruvida jag som kund är sugen på att snacka eller inte. Sen är det lite personkemi också, vissa vill jag prata med medan hos andra vil jag bara kunna sitta och bli klippt. Punkt.

Men du är ju trots allt tjej .

Nej men det finns en anledning till varför jag har långt hår. Inte för att jag har så mycket alternativ, antingen rakat, afro eller så långt att man kan ha afrot bakåt. Detta har lett till de få få gångerna jag försökt mig på frisörer så har jag ändå blivit besviken över resultatet, själva upplevelsen i sig har jag inget emot.

Långt hår gör helt klart livet mycket lättare på många sätt och vis!

Kan vara ett helvete ibland när det blåser bara

Tycker det är väldigt trevligt när folk rör i håret, klipper till och sen skruvar runt med de där klämmorna! Pratar mer än gärna med frisören, hon är en sån där trevlig tjej som går att snacka om precis allt med.

Gillar inte stämningen alls och så, mest på grund av en något otrevlig frisör, misstänker att han har Aspergers syndrom samt problem med att prata och visa känslor med hjälp av ansiktsuttryck, då hans röst är det mest monotona jag någonsin hört, och hans ansikte oavbrutet har exakt samma min i 60 minuter. Hur som helst så rakar/småklipper jag mig helt enkelt hemma, går snabbare och blir precis som man vill ha det då man lärt sig det ordentligt.