Principiella problem med Nozicks rättviseteori

Hos Nozick är det ett axiom. Försvaret av axiomet brukar bestå i att man drar ut gräsliga konsekvenser av vad det innebär att inte erkänna självägande (dvs. att någon annan skulle äga individen eller delar av individen eller att individen skulle vara icke-ägd vilket betyder rättslös) - men visst, i grund och botten är det ett antagande. All politisk filosofi vilar med nödvändighet på antaganden.

Här får vi hålla isär två olika situationer. Du verkar tala om en situation där det finns ett högst begränsat antal kolfyndigheter och påpekar då att allmänheten får det sämre om dessa tas i bruk av en ineffektiv entreprenör. Det är förstås rätt och riktigt. Problemet med Nozicks resonemang är att det är tveksamt om någon skulle ha rätt att alls hävda äganderätt till sådana fyndigheter eftersom det alltid påverkar de andras situation, oavsett kvaliten på entreprenören - de berövas möjligheten att bryta kol och blir därmed fattigare. Nozicks resonemang fungerar på resurser som finns i extremt överflöd - vatten, sand, Sibiriens skogar och liknande. Ju större knapphet, desto svårare blir det att tillämpa argumentet, och i bakgrunden finns alltid blixlåsargumentet som torpederar hela modellen. Jag håller helt med om att det här är ett avgörande problem med Nozick.

Estetiska invändningar är lika giltiga som materiella. Då är den knappa resursen tillgången till vackert landskap (jfr ren luft, icke-försurad skog, tystnad). Om det fanns sköna dalgångar med schyssta kolfyndigheter så att det räckte till alla och envar skulle problemet kunna lösas genom att Maria bröt kolet i en dal och naturnjutarna höll till i en annan dal. Så ser inte världen ut, förstås, och där får mycket riktigt Nozick problem. En lösning skulle förstås kunna vara något slags auktionsförfarande där den som vill bryta kol, alternativt njuta av solnedgången, köper sig den rätten av motparten som därmed berövas möjligheten till andra användningsområden (dvs. en Coase-lösning). Problemet är att det förutsätter att den initiala äganderätten redan är bestämd, och vi vet inte hur det ska gå till. Återigen, jag håller med om att det är ett problem hos Nozick, vilket var poängen med mitt första inlägg.

Off topic: Är du en riktig utilitarist? Vore kul med någon tråd om hur en utilitaristisk politisk filosofi ser ut och fungerar. Vill du starta en?

Hos Nozick är det ett axiom. Försvaret av axiomet brukar bestå i att man drar ut gräsliga konsekvenser av vad det innebär att inte erkänna självägande (dvs. att någon annan skulle äga individen eller delar av individen eller att individen skulle vara icke-ägd vilket betyder rättslös) - men visst, i grund och botten är det ett antagande. All politisk filosofi vilar med nödvändighet på antaganden.

I sådana fall verkar det ju inte vara ett axiom, utan vila på antagandet att vissa konsekvenser (lidande, exempelvis) är moraliskt felaktiga (eller handlingarna som leder tilll dessa konsekvenser är moraliskt felaktiga), medan andra (lycka, exempelvis) är bra. Detta hävdar ju exempelvis utilitarismen, men olika utilitarister anser väl olika saker om vad man ska få göra med sin egen kropp - de flesta anser väl att det ska vara lagligt att dricka kaffe, medan klart färre anser att det ska vara lagligt att sälja heroin till sjuåringar.



Här får vi hålla isär två olika situationer. Du verkar tala om en situation där det finns ett högst begränsat antal kolfyndigheter och påpekar då att allmänheten får det sämre om dessa tas i bruk av en ineffektiv entreprenör. Det är förstås rätt och riktigt. Problemet med Nozicks resonemang är att det är tveksamt om någon skulle ha rätt att alls hävda äganderätt till sådana fyndigheter eftersom det alltid påverkar de andras situation, oavsett kvaliten på entreprenören - de berövas möjligheten att bryta kol och blir därmed fattigare. Nozicks resonemang fungerar på resurser som finns i extremt överflöd - vatten, sand, Sibiriens skogar och liknande. Ju större knapphet, desto svårare blir det att tillämpa argumentet, och i bakgrunden finns alltid blixlåsargumentet som torpederar hela modellen. Jag håller helt med om att det här är ett avgörande problem med Nozick.

Det är till och med tveksamt ifall det är tillämpbart på sibiriens skogar, det är inte alls otänkbart att vi kan hitta en individ som skulle få det sämre ifall något skulle komma och hävda äganderätten till dessa (eller en bit av dem).
Men hur anser du att det ska lösas? En korrekt moralisk(/politisk) teori kan väl inte innehålla några som helst svagheter? Eller har du så annorlunda åsikter jämfört med Nozick att du anser att hans teori inte alls kan räddas?



Estetiska invändningar är lika giltiga som materiella. Då är den knappa resursen tillgången till vackert landskap (jfr ren luft, icke-försurad skog, tystnad). Om det fanns sköna dalgångar med schyssta kolfyndigheter så att det räckte till alla och envar skulle problemet kunna lösas genom att Maria bröt kolet i en dal och naturnjutarna höll till i en annan dal. Så ser inte världen ut, förstås, och där får mycket riktigt Nozick problem. En lösning skulle förstås kunna vara något slags auktionsförfarande där den som vill bryta kol, alternativt njuta av solnedgången, köper sig den rätten av motparten som därmed berövas möjligheten till andra användningsområden (dvs. en Coase-lösning). Problemet är att det förutsätter att den initiala äganderätten redan är bestämd, och vi vet inte hur det ska gå till. Återigen, jag håller med om att det är ett problem hos Nozick, vilket var poängen med mitt första inlägg.

Det går nog inte ens att lösa genom att dela upp jorden i olika delar, där vissa bevaras och andra inte, då det finns (och har antagligen alltid funnits) människor som velat se hela jorden oindustrialiserad.
En auktionslösning är förstås något klart annorlunda, och hör väl inte hemma i den här tråden, men den verkar leda till många nya problem.



Off topic: Är du en riktig utilitarist? Vore kul med någon tråd om hur en utilitaristisk politisk filosofi ser ut och fungerar. Vill du starta en?

Jag har ingen filosofiexamen om det är det du menar (däremot läser jag praktisk filosofi), men jag är utilitarist. Jag vet inte om jag orkar starta en sådan tråd, kanske senare.

Eftersom detta är en av få trådar om nyliberalism som inte handlar om vad nyliberalismen säger i enskilda frågor, utan handlar om huruvida nyliberalismen (som moralteori) är riktig eller felaktig, så skulle det vara trevligt ifall den inte dog ut totalt. Eller är det helt enkelt så, att det nästan inte finns några nyliberaler på det här forumet som är intresserade av att diskutera om nyliberalism?

Jag är lite kluven i mitt förhållande till Nozick. Ibland är han lysande och knivskarp i sin logik, för att sedan sno in sig i kapitellånga resonemang där han använder algebra för att bevisa sina teser, och hänvisar till fotnoter som är flera sidor långa. Dessutom missuppfattade han grovt en av objektivismens grundtankar, vilket förvånar mig oerhört.

Ja, när han skriver om annat än varför nyliberalism skulle vara moraliskt rätt, exempelvis när han skriver om marxism, så argumenterar ofta han på ett väldigt bra sätt.

I övrigt bör den här tråden hållas fri från marxism, scientologi, objektivism, feng shui och annan pseudo- eller enkelt falsifierbar vetenskap.