Principiella problem med Nozicks rättviseteori

Det finns två knepigheter med Nozicks rättviseteori som jag gärna skulle vilja diskutera. Han är inte omedveten om dem själv, men eftersom boken bara är en skiss - inte en fullständig teori - så erbjuder han ingen ordentlig lösning.

1) Hur förvärvar man äganderätt till naturresurser? All varuproduktion handlar om att blanda arbete med naturresurser, och frågan är hur man kan äga dessa. Nozick nämner Lockes teori, men som bekant har den problem med blixtlåsargumentet. Någon lösning, eller alternativt förslag?

2) Hur hanterar man historiska orättvisor? Teorin förutsätter att alla orättfärdiga förvärv som tidigare ägt rum först återställs. Nozicks teori är ju bara rättvis om startpunkten är rättvis, och det är den inte om vissa kan begagna sig av förmögenheter som ursprungligen skrapats ihop med orättvisa förvärv. Problemet är att det ter sig praktiskt omöjligt att återställa historiska orättvisor. Hur ska de fastställas egentligen? Hur stor del av, exempelvis, Wallenbergs förmögenhet bygger på ett orättfärdigt användande av statliga tvångsmedel? Då får man problemet med vad som är rättvist i en näst-bästa-situation, och det är inte givet att Nozicks teori i ett sådant läge fortfarande skulle vara det lämpligaste.

Några synpunkter?

Man slår sig ner och försvarar sina resurser med vapen. Det är ju så det fungerar i verkligheten. Om vi någon gång får se en storskalig kolonisation av rymden kommer detta bli aktuellt. Vi kommer att se ett naturrättstillstånd där de inblandade har högteknologi. Det finns ju knäppgökar som nu mutar in mark på månen men detta är det så klart ingen som kommer att respektera. Det enda som gäller är att åka dit och försvara sin mark. Alla som respekterar naturrätten kommer respektera detta och sedan kommer en minimal stat uppstå bla bla bla...

Om offren lever kan man ju försöka reda ut det men annars är det ju hopplöst. Om man skall följa Nozicks läror strikt så borde väl staten gå in och konfiskera egendomen och förvandla den till icke-ägd egendom, sen kan folk gå in och köpa den på auktion eller nåt. Det går ju inte att kompensera några offer och efterlevare är inte berättigade till något skadestånd.

Nja, jag är nog inte nöjd med det svaret. Visst är det så det går till att förvärva naturresurser, men frågan gäller hur man rättfärdigar det. I verkligheten går t.ex. 98 % av alla och betalar sina skatter under hot om våld, men det betyder lite när man ska rättfärdiga skatteuttag.

Varför måste offren leva? Är det inte rimligt att kompensera de som skulle varit arvtagare för egendom som skulle varit deras om den inte konfiskerats orättfärdigt, och på samma sätt beskatta arvtagare till egendom som inte förvärvats rättvist från första början?

Problemet är att om det är praktiskt omöjligt att reda ut vem som kan göra rättfärdiga anspråk, så tycks därmed teorin vara praktiskt omöjlig att genomföra. För mig ter sig återbördande av rättfärdigt ägande som ett viktigt grundvillkor, och om inte det är uppfyllt är det inte givet att resten av teorin fortfarande är rättvis.

Precis, eller egentligen är det ju inte en fråga om vem som ska kompenseras. Enligt Nozick är rättmätigt innehav enbart möjligt om vi startar från noll(eller visst tidigare obrukad mark osv) men som du själv nämnde tidigare går i princip allt ägande idag att härleda till någon sorts orättvisa och på det sättet blir det icke-legitimt. Nozick är briljant på många sätt men just det med ägandet och att det är okränkbart ifall det är rättvist är problematiskt. Inte problematisk gällande logik utan snarare praktik.


Mvh Tincanman

På ett sätt får man väl förlåta honom - boken avsåg bara att vara en skiss, och fan vilken skiss det blev! Men ägandet är ofullständigt utvecklat, och det är inte direkt en liten detaljfråga som man kan hoppa över. Och nu är karlfan död dessutom, så det blir svårt att avtvinga honom en ordentlig redogörelse. Vad ska vi ta oss till!??

Som sagt, ta oss ut i rymden och skapa ett rättvist samhälle...

Det fundamentala misstaget är just att försöka skapa en teori om rättvisa för att applicera den på världen då en sådan teori blir lika ohållbar som de andra teorier den utmanar. Istället bör man se äganderätten som en social konvention, en institution som skapats för att generera önskvärda resultat och som en jämvikt mellan motstridiga intressen.

En mer fruktbar anstats är den som Israel Kirzner använder sig av när han beskriver den kapitalistiska skapandeprocessen som en upptäcktsprocess i vilken människor mer eller mindre "snubblar" över användbara applikationer. Ur ett sådant perspektiv blir då äganderätten till upptäckter, som vi definierar den här, något vi tilldelar upptäckare för att stimulera människor att a) vara uppmärksamma och upptäcka upptäckter och b) för att ge dem incitament att realisera sina innovationer. Det kan noteras att ett sådant synsätt inte på något vis medför en absolut äganderätt, tvärtemot så går det ypperligt att förena detta synsätt med en intensiv beskattning, det enda viktiga är att entreprenören/upptäckaren får behålla en tillräckligt stor del av överskottet. Dock så för Kirzner fram den eminenta observationen att storleken av den kaka som man har att "fördela" är i högsta grad beroende av hur den fördelas.

Institutioner av den typ som äganderätten exemplifierar, men även lagar och förordningar och sedvänjor i stort, bör ses ur det perspektiv som Randall Calvert ger uttryck för: Det finns i alla spel vissa stabila jämvikter, i vissa fall är de positiva och leder till en win-win situation, men i vissa fall leder de till det omvända, lose-lose situationer som den som vanligtvis exemplifieras genom spel av typen "fångarnas dilemma". En annan svaghet som många parter besitter är sin styrka, hur paradoxalt det än kan låta, vilken leder till att svagare parter inte vill samarbeta med dem då de fruktar att de kommer att behandlas illa när detta passar den starkare parten. Lösningen på dessa problem är att vi, t.ex. genom staten, skapar ett trovärdigt åtagande mellan parterna som, genom trovärdiga hot om sanktioner, förbinder dem till vissa gemensamt lönsamma strategier. Ur detta perspektiv kommer staten och äganderätten att vara de starkare parterna, i många fall folkflertalets, sätt att förbinda sig mot entreprenören/upptäckaren så att denna kan räkna med att få behålla frukterna av sitt arbete. Äganderätten kan även ses som en konvention som staten (och samhället) värnar och efterlever då det skulle vara förenat med en alltför stor kostnad att avvika från den.

Igenom att substituera det resonemang som jag skisserat ovan mot det som Nozick för fram kan man konstruera en teori om äganderätt och "rättvisa" som en pragmatisk och effektiv lösning på mänskliga problem. Det är enligt min mening ett betydligt mer fruktsamt arbete än att konstruera abstrakta teorier.


Not: Konceptet "äganderätt" är något otillfredsställande definierat då en av definitionerna, den som är att föredra, är att ägaren kontrollerar alla de rättigheter som inte disponerats genom lag, avtal eller på annat sätt (t.ex. genom sedvänja). Det som vi debatterar här är vilket innehåll som rättigheten skall ha, närmare bestämt exakt hur och i vilken omfattning som egendom skall regleras genom lagar och förordningar.

Det där låter bara som vanlig nihilism. Det låter som att du hävdar att varje teori om rättvisa är meningslös. Men då får jag problem att förstå vad du menar med de värdeladdade begrepp du själv använder. "Önskvärda" resultat enligt vem? "Fruktsamt" och "effektivt" enligt vilka kriterier?

Jag förstår uppriktigt sagt inte vart du vill komma med din spelteoretiska exposé. Kan du förklara vad det har med Nozicks rättviseteori att göra?

Min fråga gällde väl inte främst hur långtgående rättigheterna ska vara eller hur de ska implementeras rent lagstiftingstekniskt, utan hur äganderätt till naturresurser kan rättfärdigas principiellt inom ramen för Nozicks filosofi.

Varför funkar inte först till kvarnen-principen?
Ingen äger en naturresurs som inte är exploaterad eftersom ingen har angett anspråk på den, när någon hittar en naturresurs har denne rätt att göra anspråk på densamma.


Angående historiska orättvisor så tror jag inte att det finns någon praktiskt rättvis lösning här heller, om det inte går att bevisa brott och därmed tilldela skadestånd så får det helt enkelt bero.

Jag anser att Nozicks resonemang är logiskt och hållbart men jag funderar lite på hur det ligger till med grunden för våra rättigheter, vi har rätt till vårt liv och vad vi skapar osv. härleds ur detta men hur kan vi säga att vi har rätt till våra liv?
Att vi lever innebär inte att vi har rätt att leva, vart kommer den rätten ifrån? (om man tror på gud så är det ju givetvis inget problem men det funkar ju inte för alla).
Om vi inte kan härleda rätten till liv från något, faller inte resten av resonemanget då eftersom det bygger på att vi har rätt att leva?
Själv anser jag att det är omöjligt att härleda rätten till liv ur något, vi är istället tvungna att ta det som ett axiom och därmed kan vi härleda resten.

Sedan funderar jag lite på diskriminering på arbetsmarknaden i Nozicks teori, om jag har förstått det rätt så menar han att diskriminering inte är ett problem, eftersom om företag A inte anställer tex Kalle, den svarta killen så gör företag B det och om det är så att Kalle var en duktig arbetare så straffas företag A av sina fördomar iochmed de fick nöja sig med en (möjligtvis) sämre arbetare medans företag B tjänar på att de inte diskriminerade Kalle.
Vad anser ni? Bör företag A få välja bort Kalle för att han är svart eller borde det finnas kraftig antidiskriminerings lagar? (visst framhävs det ofta i debatter att USA har det?) Vad tror ni att Nozick ansåg?

Det är just det som är problemet med libertarianismen, dess premisser. De går inte att bevisa logiskt. Jag har tagit upp denna frågeställning i en tråd faktiskt, alltså detta med individens rättigheter som ett axiomatiskt påstående.

Slutsats: libertarianism är en religion, som alla andra.

Jag tycker företagen skall få anställa vem fan de vill.

Nozick menar, så som jag förstått det, att man kan förvärva ("absolut") äganderätt till till exempelvis mark (eller vad som helst annat som inte är en människas (och eventuellt inte heller något annat djus) kropp) bara genom att vara först med att säga "det där är mitt". Detta anser Nozick är okej, så länge som ingen person då kommer att få det värre än de skulle haft det om marken var oägd.
Denna idé bygger i sin tur på att människor "äger sina kroppar" och att allt utom människors (och kanske vissa andra djurs) kroppar är oägt från början.

Det finns många problem med det synsättet. Den första invändningen som kan göras är nog mot tanken om självägarskapet, ingen nyliberal verkar riktigt kunna förklara varifrån det kommer. Enda "argumentet" jag har hört är nog att "det är en självklarhet att så måste vara fallet", men det håller jag (och alla andra utilitarister) inte alls med om. Nästa tanke i Nozicks resonemang som man kan ifrågasätta är idén om att världen från början skulle vara oägd (varför ägs den t ex inte gemensamt av alla människor?).

Men även om man accepterar att världen är oägd från början och att människor äger sina kroppar så följer inte därav att människor har rätt att ta, exempelvis, mark i besittning (och därmed få närmast oinskränkt äganderätt till den). Nozick menar att det är moraliskt rätt ifall ingen (just då levande?) individ får det sämre genom ett sådant ägande jämfört med om marken skulle varit oägd. Men varför ska vi jämföra med ett sådant ägarlöst tillstånd? Det är möjligt att ingen får det sämre ifall Maria gör en tidigare kolgruva till sin ägodel, men Maria kanske är en usel organisatör av kolgruvor. Detta leder till att Peter visserligen inte får det sämre, men om istället han (eller en grupp andra personer, eller staten (som sedan kanske väljer att använda en del av pengarna som tjänas på kolgruvan till att bygga skolor eller sjukhus) - om vi nu anser att den existerar vid det här tillfället) skulle drivit kolgruvan så skulle alla fått det ännu bättre än om Maria skulle gjort det. Varför måste vi då acceptera att Maria gör kolgruvan till sin?

En annan invändning är att Nozicks resonemang om att ingen ska få det sämre handlar om att ingen materiellt sett ska få det sämre. Men vem är han att bestämma att det är materiell rikedom som andra individer vill ha? I andra fall skulle Nozick inte accepterat till exempel en inskränkning i yttrandefriheten för att skapa ekonomisk tillväxt - min yttrandefrihet ska inte få offras för att andra gillar ekonomisk tillväxt. Men i det här fallet tycks materiell rikedom vara det enda som räknas (eller har jag missat något? Om någon vet att jag har fel på den här punkten så säg till), och min önskan att se ett oindustrialiserat landskap tycks kunna offras, bara för att jag materiellt sett får det bättre om Maria (eller Peter) tar en kolgruva i sin ägo. Faktum är att det faktiskt inte känns helt konstigt, tycker jag, utifrån en nyliberal-liknande synvinkel, att hävda att varje individ borde ha vetorätt mot Marias kolgruveplaner. Om alla nu kommer få det bättre av att hon börjar utvinna kol därifrån så kommer väl alla att gå med på det (och om någon inte skulle inse det och därför kommer använda vetot så... tja, det ska väl inte vara förbjudet att handla korkat?).

Ett alternativ vore förstås att acceptera att personer när de tar saker i sin ägo faktiskt försämrar för andra, men då är vi väl inte längre kvar vid Nozick, och jag undrar ifall särskilt många nyliberaler skulle kunna acceptera de konsekvenser detta skulle få (för när det kommer till kritan brukar många nyliberaler vara mer konsekventialistiska än de först är villiga att medge).

Ingen nyliberal (eller annan person) som vill förklara varför mina invändningar inte håller?