Schrödingers katt

Det är väl egentligen så att fotoner (och andra partiklar) utbreder sig som vågor men observeras som partiklar. Youngs dubbelspaltexperiment kan ju även genomföras med t ex elektroner, neutroner eller C60 molekyler (Bucky-balls).

Våglängden för partiklar med massa ges ju av lambda = h/p, där h är plancks konstant och p rörelsemängden.

Egentligen uppvisar tex fotoner både partikel- och vågegenskaper. Att ljus är vågor känns ju ganska naturligt, finns flera experiment som visar detta. Att ljus också har partikelegenskaper är lite svårare att ta till sig. Men ett exempel är att det kan färdas genom vacuum. Ett annat roligt experiment som man kan göra hemma är att skjuta av en fotoblixt nära en symbal.

Men är inte det svåra att göra spalterna tillräckligt små? Jag har för mig att de ska ligga en halvvåglängd ifrån varandra av det ljus man använder?
Lite pilligt med kökskniven i en bit papper?

Tänk på att Schrödinger använde sitt kattexperiment för att försöka motbevisa kvantmekaniken (eg. den så kallade köpenhamnstolkningen av kvantmekaniken, den tolkning som är den idag härskande).
Det finns andra tolkningar än köpenhamnstolkningen, varav en del av dessa inte alls har några problem med katten i lådan. Fast då måste man för det mesta anta att det finns parallella universa.

OT:

Den mest fascinerande varianten av Youngs experiment kan man nog inte göra hemma, men den är mycket tänkvärd:
Man tar en ljuskälla som endast sänder en foton i taget genom försöksuppställningen. Om man stänger för den ena av spalterna efter att ljuset har utsänts från lasern men innan ljuset når spalterna så får man ändå ett interferensmönster.
Dessutom, om man monterar detektorer i bägge spalterna, för att se vilken spalt de gick igenom så upptäcker man att det går precis lika många fotoner genom varje spalt, men man får inget interferensmönster.
Visst lever vi i en konstig värld.

Ja, jag sa väl just att fotoner uppvisar båda egenskaperna. Vågorna (=beloppet av vågfunktionen) ger ju bara sannolikheten för att man ska kunna observera fotonen vid ett givet ställe, vid en given tidpunkt. Dessa vågor kan interferera och bete sig som vågor i allmänhet. Partikelegenskaperna är ju en stor del av grunden till hela kvantfysiken, Einstein fick sitt nobelpris för den fotoelektriska effekten där han visade att ljus är kvantiserat i fotoner. En idé som för övrigt Newton hade framfört långt tidigare, men som hamnade i skymundan när interferensexperiment visade att ljus betedde sig som vågor.

Det skulle ju inte vara något konstigt med Youngs experiment om det inte vore för att ljus faktiskt är kvantiserat.

Är det verkligen så? Länk till nån info?

En annan variant är att man stänger den ena spalten efter att fotonen borde ha passerat spalterna men ännu inte träffat skärmen. Då fås inget interferensmönster. Vilket ju ter sig ganska underligt. Detta är det sk. delayed choice-experimentet, där en stängning av en av spalterna "bakom" fotonen påverkar vågfunktionen och förstör interferensmönstret.

Anledningen till att "bakom" är citerat är att man helt enkelt inte kan säga att fotonen skulle ha passerat spalten eller inte, det går inte att säga var den befinner sig innan den träffar skärmen. Det är också fullkomligt omöjligt att säga vilken spalt fotonen skulle ha passerat genom.

Finns lite att läsa om delayed choice här:
http://www.bottomlayer.com/bottom/ba...yed_choice.htm

Joo, så är det men jag kan nog inte ge någon direkt källa...
En mycket bra bok i ämnet är "In search of Schrödingers cat" av J.Gribbin. Perfekt för alla oss som inte är så bra på matte. Jag tror att experimentet jag beskrev även är beskrivet i den boken.

det gå att göra en kvantdator med laser och spalter, eller?