Jag ska försöka att reda ut min syn på "Illuminati" och på de logiska grunder teorierna om den elitistiska konspirationen, i min mening, vilar. Delar upp det i två delar, en i natt och en i morgon:
För att vi ska förstå konceptet "Illuminati", oavsett dess verklighetsförankring, så måste vi först förstå två saker om människan. Ett par saker utgör nyckelfundament i vår utveckling:
* Människan är ett flockdjur där såväl individuell nischning som samarbete i grupp varit obligatoriska för dess överlevnad. Likt vargar har enstaka individer haft styrkan, modet och ett inre incitament att klara sig för egen maskin - med varierande resultat - men i grund och botten är människan ett flockdjur; vi klarar oss dåligt utan en grupp, och vi klarar oss dåligt i en civilisation.
Få djur lever i civilisationer och det de nästan alltid har gemensamt är ett kollektivt medvetande, något människan saknar. Vår historia av ond bråd död, falskhet, hjärntvätt och kontroll är i allra högsta grad kopplat till den för människan onaturliga konstruktionen "civilisation".
* Människan är en fysiskt svag art, så när som på vår uthållighet. I proportion till sin storlek är människan en av de fysiskt sett mest svaga och sköra arterna. Evolutionen gav därmed människan två unika företeelser: motställda tummar och förmågan till konsekvensanalys. Vår teknologisering är direkt kopplat till överlevnadsinstinkten, vår fruktan för det okända direkt kopplat till att vi en gång varit betydligt längre ner i näringskedjan, vår förkärlek för det livsupprätthållande; sex, kärlek, mat, hälsa och medmänsklighet; är direkt kopplat till vår vilja att överleva.
Ska man plocka ut tre ord som sammanfattar människans natur så skulle jag välja:
* Survivalism
* Nischning
* Konsekvensanalys
***
Hur mänskligheten övergick från att vara flockvarelser till att ingå i civilisationer har alltid varit ett omdebatterat ämne. Emellertid är det ganska lätt att förstå den underliggande logiken: i sin strävan efter överlevnad och genom sin förmåga att förstå (eller försöka förstå) för- och nackdelar drar människan gärna nytta av nischerna hos de individer eller flockar de stöter ihop med.
Ofta ledde det till konflikt: den förste mannen att ha uppfunnit ett föremål för att döda en björn, en varg eller ett lejon lär rimligtvis ha varit fruktad av den som stötte på honom. Men om den individen i sin tur hade ett redskap för att flå och stycka upp samma björn, så fanns möjligheten till kompromiss, ökat samarbete och ökad kommunikation.
Människan var varse om fördelarna med att kombinera olika former av kunskaper. Men den förstod också genom sin förmåga att betrakta framtiden att kunskap kunde förloras från en gemenskap till en annan. På så vis uppstod konsten, kulturen och det skrivna språket. Allt eftersom människans förmåga till överlevnad ökade, ökade också antalet människor och därmed också deras interaktion.
För det mesta ville människan ändå hålla sig till sin egen flock, där det fanns större omsorg för flockmedlemmens överlevnad och ett större utrymme att nischa sig; det är enklare att vara framstående inom en företeelse om man konkurrerar med 100 andra individer än om man gör det med 10 000. Ingen hade läst Björn Ranelid om han delat lägenhet med Sokrates.
Men i stunder av kriser som hotade flocken - sjukdomar, brist på mat eller interna konflikter - så tog survivalismen ändå överhanden och sammanförde flockarna. De som tidigare var flockledare upptäckte inte bara att de fortfarande var överst i hierarkin, utan också att en större, flitigare flock gav dem själva större möjligheter till överlevnad och, så småningom, vällevnad.
Däri ligger civilisationens, och därmed globaliseringens, grund.
***
Utvecklingen av civilisationer och behovet att kontrollera dessa - en flock på hundra personer var en naturlig företeelse att leda, en flock på många gånger fler än så betydligt svårare - ledde till vapen, religion och manipulation av kultur, konst och historia. Det kanske tydligaste exemplet på en sådan form av institutionaliserat maktbevarandet är kristendomen, där aristokratin i mer än tusen år kunde lura människor att slava för dem under hotet om att de annars skulle hamna i helvetet.
Imperierna detta ledde till föll på eget grepp; i sin utveckling av sofistikerade metoder att kontrollera människan, gav man också denne redskapen att kontrollera sig själv och varandra. Censuren nådde inte hela vägen fram. Rebeller straffades inte hårt och tidigt nog. Det totalitära maktväldet, hur mycket propaganda det än spred, skar i de människor som inte kände flockgemenskap med sina ledare.
I Europa, där imperialismen och civiliseringen gått mycket fort på grund av dess - till skillnad från exempelvis Afrika - ogynnsamma klimat som kunde leda till både torka och långa köldperioder, resulterade detta i folkuppror och maktkamper. Statsbildningskrigen och den efterföljande parlamentarismen kom att ersätta kyrkans makt - även om aristokratin, flockledarna, fanns kvar som underliggande struktur i det agrikulturella samhällets ofrånkomliga interdependens mellan herre och dräng.
***
Andra halvan av 1700-talet gav för första gången sedan de gamla grekernas tid människan utrymme för nischning, innovation och religionsbefriad konsekvensanalys. Detta gav upphov till en vilt spridd, varierad och intellektuell tankestorm som accelererade utvecklingen.
I dag är det mesta vi hör om ideologi, människans historia och världen vi lever i sprungna ur en slags gyllene, och till synes i modern tid unik, period för fritt tänkande. Den perioden inleddes så smått innan Franska revolutionen och ebbade ut under 1920- och 1930-talet då den ekonomiska krisen tvingade folk att lyssna mer till media, som berättade om hur det var, och mindre på filosoferna, som pratade om hur det borde eller kunde vara.
En av alla dessa förgreningar av frigjort tänkande passade den självgoda aristokratin som handen i handsken: darwinismen. Starkast vinner, svagast slås ut. De visste att det till viss del var sant, och intresserade sig för varför de var störst, bäst och vackrast; ur detta föddes rasbiologin och genetikforskningen. De visste att om de lyckades förmedla denna sanning till världen, så skulle en hel värld kunna bli deras flock.
Ur detta föddes Illuminati.
En samverkande aristokrati (eller elit; kärt barn har många namn) med gemensam agenda att behålla sin makt, och med en medvetenhet om hur detta skulle göras: storindustri istället för självförsörjning för att garantera att folket var beroende av sina härskare, kontroll av informationsflödet för att styra utvecklingen, forskning inom vapenteknologi, beteendevetenskap och genetik för att kunna kontrollera, läsa av och förstå människors reaktioner och resonemang.
För att vi ska förstå konceptet "Illuminati", oavsett dess verklighetsförankring, så måste vi först förstå två saker om människan. Ett par saker utgör nyckelfundament i vår utveckling:
* Människan är ett flockdjur där såväl individuell nischning som samarbete i grupp varit obligatoriska för dess överlevnad. Likt vargar har enstaka individer haft styrkan, modet och ett inre incitament att klara sig för egen maskin - med varierande resultat - men i grund och botten är människan ett flockdjur; vi klarar oss dåligt utan en grupp, och vi klarar oss dåligt i en civilisation.
Få djur lever i civilisationer och det de nästan alltid har gemensamt är ett kollektivt medvetande, något människan saknar. Vår historia av ond bråd död, falskhet, hjärntvätt och kontroll är i allra högsta grad kopplat till den för människan onaturliga konstruktionen "civilisation".
* Människan är en fysiskt svag art, så när som på vår uthållighet. I proportion till sin storlek är människan en av de fysiskt sett mest svaga och sköra arterna. Evolutionen gav därmed människan två unika företeelser: motställda tummar och förmågan till konsekvensanalys. Vår teknologisering är direkt kopplat till överlevnadsinstinkten, vår fruktan för det okända direkt kopplat till att vi en gång varit betydligt längre ner i näringskedjan, vår förkärlek för det livsupprätthållande; sex, kärlek, mat, hälsa och medmänsklighet; är direkt kopplat till vår vilja att överleva.
Ska man plocka ut tre ord som sammanfattar människans natur så skulle jag välja:
* Survivalism
* Nischning
* Konsekvensanalys
***
Hur mänskligheten övergick från att vara flockvarelser till att ingå i civilisationer har alltid varit ett omdebatterat ämne. Emellertid är det ganska lätt att förstå den underliggande logiken: i sin strävan efter överlevnad och genom sin förmåga att förstå (eller försöka förstå) för- och nackdelar drar människan gärna nytta av nischerna hos de individer eller flockar de stöter ihop med.
Ofta ledde det till konflikt: den förste mannen att ha uppfunnit ett föremål för att döda en björn, en varg eller ett lejon lär rimligtvis ha varit fruktad av den som stötte på honom. Men om den individen i sin tur hade ett redskap för att flå och stycka upp samma björn, så fanns möjligheten till kompromiss, ökat samarbete och ökad kommunikation.
Människan var varse om fördelarna med att kombinera olika former av kunskaper. Men den förstod också genom sin förmåga att betrakta framtiden att kunskap kunde förloras från en gemenskap till en annan. På så vis uppstod konsten, kulturen och det skrivna språket. Allt eftersom människans förmåga till överlevnad ökade, ökade också antalet människor och därmed också deras interaktion.
För det mesta ville människan ändå hålla sig till sin egen flock, där det fanns större omsorg för flockmedlemmens överlevnad och ett större utrymme att nischa sig; det är enklare att vara framstående inom en företeelse om man konkurrerar med 100 andra individer än om man gör det med 10 000. Ingen hade läst Björn Ranelid om han delat lägenhet med Sokrates.
Men i stunder av kriser som hotade flocken - sjukdomar, brist på mat eller interna konflikter - så tog survivalismen ändå överhanden och sammanförde flockarna. De som tidigare var flockledare upptäckte inte bara att de fortfarande var överst i hierarkin, utan också att en större, flitigare flock gav dem själva större möjligheter till överlevnad och, så småningom, vällevnad.
Däri ligger civilisationens, och därmed globaliseringens, grund.
***
Utvecklingen av civilisationer och behovet att kontrollera dessa - en flock på hundra personer var en naturlig företeelse att leda, en flock på många gånger fler än så betydligt svårare - ledde till vapen, religion och manipulation av kultur, konst och historia. Det kanske tydligaste exemplet på en sådan form av institutionaliserat maktbevarandet är kristendomen, där aristokratin i mer än tusen år kunde lura människor att slava för dem under hotet om att de annars skulle hamna i helvetet.
Imperierna detta ledde till föll på eget grepp; i sin utveckling av sofistikerade metoder att kontrollera människan, gav man också denne redskapen att kontrollera sig själv och varandra. Censuren nådde inte hela vägen fram. Rebeller straffades inte hårt och tidigt nog. Det totalitära maktväldet, hur mycket propaganda det än spred, skar i de människor som inte kände flockgemenskap med sina ledare.
I Europa, där imperialismen och civiliseringen gått mycket fort på grund av dess - till skillnad från exempelvis Afrika - ogynnsamma klimat som kunde leda till både torka och långa köldperioder, resulterade detta i folkuppror och maktkamper. Statsbildningskrigen och den efterföljande parlamentarismen kom att ersätta kyrkans makt - även om aristokratin, flockledarna, fanns kvar som underliggande struktur i det agrikulturella samhällets ofrånkomliga interdependens mellan herre och dräng.
***
Andra halvan av 1700-talet gav för första gången sedan de gamla grekernas tid människan utrymme för nischning, innovation och religionsbefriad konsekvensanalys. Detta gav upphov till en vilt spridd, varierad och intellektuell tankestorm som accelererade utvecklingen.
I dag är det mesta vi hör om ideologi, människans historia och världen vi lever i sprungna ur en slags gyllene, och till synes i modern tid unik, period för fritt tänkande. Den perioden inleddes så smått innan Franska revolutionen och ebbade ut under 1920- och 1930-talet då den ekonomiska krisen tvingade folk att lyssna mer till media, som berättade om hur det var, och mindre på filosoferna, som pratade om hur det borde eller kunde vara.
En av alla dessa förgreningar av frigjort tänkande passade den självgoda aristokratin som handen i handsken: darwinismen. Starkast vinner, svagast slås ut. De visste att det till viss del var sant, och intresserade sig för varför de var störst, bäst och vackrast; ur detta föddes rasbiologin och genetikforskningen. De visste att om de lyckades förmedla denna sanning till världen, så skulle en hel värld kunna bli deras flock.
Ur detta föddes Illuminati.
En samverkande aristokrati (eller elit; kärt barn har många namn) med gemensam agenda att behålla sin makt, och med en medvetenhet om hur detta skulle göras: storindustri istället för självförsörjning för att garantera att folket var beroende av sina härskare, kontroll av informationsflödet för att styra utvecklingen, forskning inom vapenteknologi, beteendevetenskap och genetik för att kunna kontrollera, läsa av och förstå människors reaktioner och resonemang.
