Alkohol och jungfrutrippen på LSD, i centrala London

OBS! Jag rekommenderar inte någon att göra om det här. Det gick bra för mig den här gången men det hade lika gärna kunnat gå käpprätt åt helvete. Läs på och förbered dig innan du ger dig på tunga hallucinogener.

Substanser: Öl och LSD

Dosering: Ca. 10 pints öl och 2 lappar LSD

Ålder: Kön: Vikt: 25-30år, Man, 75kg

Tidigare erfarenheter: Alkohol, cannabis samt olika syntetiska varianter, olika benso, olika opiater, svamp, ketamin, lustgas, 6-apb, amfetamin och en massa andra CS o.s.v.

Tid: Påbörjade öldrickandet omkring 14:30 en söndag och inmundigade syran omkring 19:30 samma dag. Blev människa igen någonstans runt 05:00 morgonen efter men hade fortfarande lite OEV:s fram tills kl: 10:00.

Beskrivning:
Nedan följer ett långt utlägg om alkoholdrickandet och om hur jag kom på att jag skulle knarka samt hur jag fick tag på knarket. En beskrivning av LSD-trippen finner du längre ner under rubriken ”19:30ish, dags för LSD”.

14:15
Det var en helt vanlig söndag, om man bortser från det att jag hade semester och befann mig i Soho i London. Jag hade nyligen checkat ut från hotellet och hade väl ingenting inplanerat annat än att jag snart skulle möta upp med en kompis som jag skulle hänga med i knappt en vecka framöver. Jag ringer upp honom och frågar om han har anlänt i London ännu och det har han. Vi bestämmer oss för att mötas om någon timme i en tunnelbanestation i närheten av där jag befinner mig. Jag knallar iväg mot denna tunnelbanestation och finner en elegant engelsk pub precis bredvid utgången. Fan det kanske skulle vara läge att passa på att käka lite frukost nu medans man väntar, tänker jag, så jag knallar in på puben och beställer en kycklingsallad och en pint Guinness. En Guinness blir snabbt två och sen tre och sen fyra. Min kompis sms:ar och säger att det är arbete på spåren så han måste ta bussen och det kommer dra ut lite på tiden. Jaja, det är väl bara att sitta här och pimpla bira tills han kommer tänker jag.

15:00ish
Någon eller några öl senare dyker min vän upp på puben. Han beställer en bit mat och en bira, jag beställer en bira jag med. Börjar känna mig lite rund om fötterna, kroppskontrollen är inte riktigt 100% och lite mer pratglad än normalt är man nog allt. Vi inleder som brukligt med att prata en massa politik men vi börjar även diskutera lite löst om vad vi ska hitta på ikväll. Vi beställer in några fler öl, min kompis menar att söndag är en ganska lame dag att gå ut och festa på, men vi bestämmer inget utan vi lämnar dörrarna öppna och ser vad som händer.

Jag har lämnat en väska på hotellet och min kompis föreslår att vi går och hämtar den för att sedan planera vidare. Väskan är nu hämtad och vi promenerar längs Sohos gator. Söndag är som sagt en rätt så lame dag att gå ut på enligt min kompis men jag påpekar att det ju i alla fall är fotbollsmatch idag så lite drag borde det väl kunna bli framåt kvällen. Min kompis tänder till lite när han får höra detta, men han föreslår att då ska vi åka till Camden. Det ska tydligen vara mer centrum och dessutom lite mer anpassat för vårt klientel. Ett fnask som jag träffade dagen innan sa också samma sak så nu blev jag ganska sugen på att besöka denna stadsdel. Det ska tydligen även vara där, om någonstans, som man kan scorea lite knark enligt min kompis och knark är ju aldrig fel. Sagt och gjort, vi tar tunnelbanan till Camden.

Framme i Camden går vi förbi ett gatukök, min polare säger att här kan man få gratis smakprover. En kinesgubbe som tydligen har en robot inopererad i halsen, för det är så det låter när han pratar, bjuder oss på var sin bit kyckling. Fan så gott, vi beställer var sin måltid. Vi sätter oss på stolar som är formade som någonting konstigt som skulle föreställa någonting som jag inte minns vad. Jag öppnar min ryggsäck och frågar min polare om han ska ha en starköl till maten. Självklart ska han det.

Maten är uppäten, snus är intryckt i käften och ölen är uppdrucken. Vi filosoferar litegrann om snus och om Sverige och om hur glad man blir när man ser snus utomlands, samt hur konstigt icke-svenskar måste tycka att det är att vi trycker upp någon slags svart lera i käften. Jag börjar känna mig i riktigt bra form, även fast jag vanligtvis inte uppskattar alkoholruset så värst mycket numera. Jag känner mig pigg och social och väldigt spontan. Vi börjar röra oss vidare. På gatan står en vit kille med full gangstautstyrsel och piercingar och hela köret och delar ut flygblad. Jag tänker inte mer på det utan vi bara går förbi honom, men då stannar min kompis till och säger, det kanske är såna där snubbar man ska fråga om vill ha lite droger? Ja kanske, säger jag, prova. Min kompis går fram till killen och tar ett flygblad och frågar om han kan fixa några droger? Nej det kan han inte säger han, inte här i Camden i varje fall. Vi går vidare och ser en tjej med hippieglasögon, vi hör henne säga till sina kompisar att ”I’m so spaced out right now”. Fan jag börjar bli sugen på att testa LSD eller något liknande känner jag, min kompis är också på på den idén, frågan är bara hur fan man ska få tag på det?

Vi knallar in på en bar som lockande ut, sväljer ett par bira och tittar på alla alternativa människor som går förbi utanför. Hippies, mc-knuttar, hårdrockare och allmänt flummiga människor. Jag har verkligen hamnat helt rätt tänker jag, det enda som fattas är lite jävla knark. Vi börjar röra på oss igen och går bl.a. in på en affär som verkar rikta sig till folk som är höga på mdma eller någonting. Självlysande kläder och självlysande sexleksaker och technomusik. Coola grejer men att köpa på sig en massa materiellt skräp är inte min grej så vi börjar gå tillbaks till dit vi kom ifrån. Bredvid gatan står en rastaneger och spelar musik och bakom honom står en thug life mulatt och bara står där. Min kompis säger att de där kanske har droger? Jag känner mig riktigt modig och spontan av alkoholen och går ensam fram till thug life killen och frågar om han kan fixa lite LSD eller nåt? ”Yes sure, I can get you anything. Let’s walk with me.” Jag går iväg med thug life killen och jag vinkar hit min kompis. Vi gör klart för varandra att ingen av oss är snutar och vi snackar om lite ditt och datt tills vi kommer fram till en bar.

Thug life killen verkar vara en ganska laidback, skön snubbe, men jag har ändå en ganska bad feeling av det hela och känner att det är stor risk för att det är en blåsning på gång, men det är väl bara att gå på sin intuition och se vad som händer tänker jag. Vi går in till baren och blir stoppade av vakten som säger att vi måste betala inträde. Thug life killen säger att det är lugnt, dom är med mig, vi ska bara vara här i två minuter. Så vi blir insläppta utan att betala inträde. Han känner alltså vakten, det måste vara ett gott tecken tänker jag, han brukar antagligen göra affärer här ofta. Vi går och sätter oss i ett avskilt område och börjar diskutera vad vi ska ha. Kokain låter lockande då jag aldrig testat det innan så jag bestämmer mig för att köpa en gubbe sånt för 70 pund. LSD vill jag också ha men det verkar vara lite svårare att få tag säger han, men han ringer runt och efter många om och men säger han det går att lösa. 30 pund för tre droppar. Han föreslår att vi går ner till barens trädgård och väntar tills syran levereras och det tycker vi låter som en bra idé. Min polare går och beställer ett par bira i baren som vi sedan dricker upp i trädgården, jag går sedan och beställer två till. När jag kommer tillbaks med ölen så har syran blivit levererad. Vi fick fyra lappar till priset av tre. Jag frågar min kompis om det ser ut att vara riktiga grejer? Han säger att det ser ut som kartong. Jag granskar lapparna och konstaterar att de i alla fall ser ut som de brukar göra på film, men tanken på att vi kan ha blivit blåsta finns fortfarande bakhuvudet. Jag har blivit blåst så många gånger så min tillit till människor är nästan lika med noll.

Thug life killen säger att vi måste gå iväg och hämta kolan och att vi kan ta med bärsen ut. Dessa två minuter som vi skulle stanna i baren har blivit närmare en timme, hehe, men att det hela går så långsamt gör att vårat förtroende för langaren ökar. Vi går ut och får kokainaffären överstökad. Nu befinner vi oss plötsligt på okänt territorium, thug life killen tar med oss ner i en fin liten kanal och visar vägen tillbaks till centrum varpå han själv går iväg åt det andra hållet.

19:30ish, dags för LSD
Jag och min polare stannar till vid en liten undanskymd skogsdunge och diskuterar vad vi ska göra härnäst. Alkoholen har slagit på ganska ordentligt nu och den har fuckat med mitt omdöme rejält. Allt som jag har läst om hur viktigt det är att vara väl förberedd och att ha en bra setting och att man inte ska blanda syra med alkohol och om hur åt helvete det kan gå med snedtrippar och psykoser om man gör fel, allt det är som bortblåst just nu. Det finns inte i mina tankar, jag vill bara trippa nu och det vill min polare med, så vi bestämmer oss helt enkelt för att ta syran här och nu. Jag börjar gräva i byxfickan efter påsen. Påsen är tom, vafan!? Lapparna måste ha ramlat ur. Jag gräver vidare i fickan och hittar två lappar. Utan att tveka trycker vi i oss var sin lapp. Jag letar vidare efter de två resterande lapparna, jag hittar dom. Ska vi ta dubbel dos? Ja det är väl lika. Utan tvekan trycker vi i oss var sin lapp till.

Sådär, nu har vi eventuellt LSD i systemen våra. Vi misstänker fortfarande att vi kan ha blivit blåsta, men jag skrattar och säger att fan tänk om det där var LSD på riktigt, vi kommer ju bli helt totalt jävla borta! Dubbel dos och en stadig mängd alkohol i blodet på det, haha. Hur länge ska det ta innan man känner något förresten? Ingen vet. Vi börjar leta efter vägen tillbaka vart vi kom ifrån i alla fall, min kompis tror att han har koll så jag följer efter honom. Efter ett tag hittar vi ännu en pub, vi bestämmer oss för att gå in och invänta det eventuella ruset. Vi beställer var sin bira. (Fan undra om det inte blev mer än tio öl sammanlagt?) Jag går på dass och lämnar min polare vid baren. När jag kommer tillbaks har det dykt upp tre sliddjur bredvid honom. Vi försöker snacka lite med dom men dom är helt ointresserade så vi går och sätter oss vid ett bord istället.

Någon gång mellan 20:00 och 20:30 kanske, syran börjar ta
Jag börjar få en konstig, obeskrivlig känsla i kroppen. Det känns som… konstigt, eller annorlunda bara och känslan intensifieras långsamt. Efterhand försämras motoriken och jag börjar få närmare till skrattet. Min kompis känner precis likadant och vi konstaterar snart att det definitivt var något i de där lapparna som käkade. Vi är inte alls sugna på att dricka bärs något mer så jag föreslår att vi antingen drar till någon klubb eller att vi går på massage. Massage låter som en bra idé tycker min kompis så vi bestämmer oss för att bege oss till mitt favoritmassageställe här i London. Det betyder att vi måste ta oss tillbaks till Soho, eller närmare bestämt Chinatown. Vi lämnar puben och börjar leta efter närmaste tunnelbanestation. Här sviker minnet mig en aning men jag minns att jag helt plötsligt sitter i en tunnelbanevagn och är så jävla lycklig. Jag börjar skratta högt åt ingenting, alla ljud känns konstiga och jag börjar mer och mer leva i min egen värld. Jag är sjukt taggad inför massagen. Det finns inga bekymmer som helst i hela världen och jag är inte rädd för någonting, min sociala fobi är som förintad. Vi går även förbi en bankomat och hämtar ut pengar, exakt var och när detta skedde minns jag inte riktigt.

21:00ish
Framme i Chinatown. Jag går raka vägen till massagestället tätt följd av min kompis. Vi gör en entré som bara två syrapåverkade dårhushjon kan göra. Jag ser att samma tjej som masserade mig senast är där nu också, hon var sjukt bra så jag går fram till henne och ber om en halvtimmes helkroppsmassage. Jag fattar inte riktigt om hon känner igen mig eller inte och det gör mig lite orolig. (Efteråt förstår jag att det kan ha haft att göra med att jag betedde mig så extremt absurt samt att hon inte ville att hennes kollega skulle ana vilka shenanigans vi hade för oss, happy ending var tydligen inte praxis på det här stället som jag först trodde.) Jag blir eskorterad till och lämnad i ett litet rum på övervåningen där jag börjar klä av mig. Min kompis som är i ett annat rum frågar om man ska ta av sig allting? Ja ALLTING säger jag. Jag är verkligen helt borta i skallen men samtidigt känner jag mig supertaggad. Jag har runkat på svamp en gång förut och de orgasmerna var verkligen kosmiska, men det tog ett jävla tag innan det gick så jag är osäker på om det kommer gå på en halvtimme. Om nu syra är likt svamp i det här avseendet alltså.

Nu har jag i alla fall lyckats få av mig alla mina kläder och lagt mig på mage på massagebänken. Jag upptäcker att jag har proppat käften full med snus och en påssnus ramlar ner på golvet, jag tänker inte mer på det dock. Tjejen kommer in och börjar massera min rygg. Jag minns inte mycket av ryggmassagen, har ingen aning om hur lång tid det pågick. Jag är trögtänkt som en åsna vid detta tillfälle och jag minns inte vad som hände när, men jag ska försöka berätta allt i det som jag tror är kronologisk ordning. Någonstans här börjar jag prata med henne och får det klargjort att hon kommer ihåg mig. Nu har hon antagligen bett mig vända på mig och antagligen har hon frågat om jag vill ha en happy ending, för helt plötsligt sitter jag med pengar i handen som jag ger åt henne. Jag får tillbaks tio pund eftersom att hon är skyldig mig det från förra gången vilket jag hade glömt bort i detta förvirrade tillstånd.

Jag tänker att det nog är bäst att lägga korten på bordet och erkänna att jag är hög på LSD så att hon inte undrar vad fan det är för fel på mig. Hon svarar med att fråga hur det känns, jag säger att jag bara är så sjukt glad. Ok det är inte så mycket mer med det utan nu ligger jag plötsligt ner och hon smeker mig och kittlar mig runt de nedre regionerna. Jag känner lite lätt på hennes röv och jag talar om för henne hur söt jag tycker att hon är. Allt är så sjukt skönt, det här är höjden av lycka. Ganska snart börjar hon runka av mig lite lätt och vi pratar säkert om allt möjligt under tiden, så pratglad som jag var vid tillfället. Jag säger i alla fall tillslut att jag nog inte kommer kunna komma på grund av drogerna. Tydligen sa jag det lite för högt för hon visar att jag måste prata tystare, men hon är förstående och fortsätter som vanligt.

Helt plötsligt står jag ensam i rummet och försöker klä på mig när hon kommer in och säger ”No, no” och ber mig klä av mig igen. Tydligen så hade jag betalar för att förlänga massagen men det förstod jag inte då. Hon får syn på snusen som jag har i käften och börjar peta ut den och frågar om det där är drogerna som de gav mig? Jag håller på att skratta ihjäl mig och säger nej det är bara tobak. Vi konverserar lite och jag säger att jag mår så jävla bra och hon frågar om jag är sugen på att gå ut och dansa? Ja lätt säger jag och frågar när hon slutar jobba och om hon har lust att gå ut med mig? Kl 11 säger hon och ja hon har lust att följa med ut då.

Jag lägger mig ner igen och hon fortsätter att runka av mig. Det är brutalt skönt men jag kan för allt i världen inte komma. Jag tror faktiskt inte att någonting i hela världen kunde fått mig att komma, i det tillståndet som jag var i då. Efter ett tag är tiden ute och jag börjar fumla med mina kläder som tydligen är väldigt svåra att få på sig. Det är inte lätt att veta vilka kläder som är viktiga och i vilken ordning man ska ta på sig dom. Jag försöker ta på mig jeansen innan jag tar på mig kalsongerna men det påpekar tjejen att så kan man inte göra. Efter lite bök är jag påklädd igen och går ner för trappan. Väl där nere blir jag bjuden på ett glas vatten sen försvinner jag och min polare ut i den stora världen igen.

22:00ish
Här har jag en minneslucka men jag tror att vi gick direkt till närmaste tunnelbanestation efter massagen. Planen var att vi skulle övernatta i en förort långt bort men jag hade inget vidare begrepp om tid och jag var absolut inte kapabel till att åka tunnelbana själv och än mindre kapabel till att åka pendeltåg själv. Inte heller hade jag den blekaste om vilken tid det senaste pendeltåget skulle avgå.

Nu står vi iaf inuti någon tunnelbanestation någonstans och väntar på ett tåg som ska ta oss någonstans. Min kompis säger att den här drogen slog helt fel och att han har så jävla ont i huvet och att han bara vill lägga sig och sova. Jag försöker förklara för honom att han ser det hela på fel sätt. Hur kan den här drogen möjligtvis slå fel? Allt är ju bara helt jävla underbart. Vi kliver på tåget och min kompis sätter sig ner och jämrar sig och beklagar sig över situationen samtidigt som jag bara sitter och kollar på alla underbara färger och skrattar åt ingenting.

Minneslucka igen. Jag vet inte hur många tåg vi har åkt, jag vet inte vad klockan är och jag har ingen aning om vart vi befinner oss men nu har iaf min polare lackat ur totalt. Han säger att vi inte kommer komma till förorten ikväll, att vi har missat sista tåget, eller sa han vi kommer missa sista tåget? Jag vet inte. Något om något jävla arbete på rälsen pratade han om också. Vi springer i rulltrappor och genom tunnelbanegrindar och vi springer och springer och jag kan inte komma ihåg vad som hände när. Jag har i skrivande stund en massa olika minnen men jag kan inte placera dom i kronologisk ordning. Hursomhelst, det var kaos iaf, och jag bara garvade åt allting. Någon gång under den här kaotiska perioden kommer vi till en stor tågstation och jag tror att det är här som min kompis inser att det är 100% kört, vi kommer inte ta oss till förorten ikväll. Han har försökt ringa till en massa folk säger han men ingen svarar. Han påpekar även att lägger man sig och sover här på tågstationen så dör man, typ.

Någon gång under den här perioden blir jag osäker på om det är engelska eller svenska vi pratar och på vilket språk som är rätt. Min kompis säger irriterat att det är svenska vi pratar och alltid har pratat. Ok, jag får väl köpa det tänker jag.

Min kompis säger att enda chansen för oss nu är att ta oss tillbaka till Camden och försöka hitta ett hostel, och det är tydligen brottom. Jag får uppfattningen att klockan är typ tre på natten och att det är därför det är brottom, för att alla bussar och tunnelbanor slutar gå vilken sekund som helst, men i verkligheten har nog klockan inte ens slagit elva än. Jag minns inte om vi fortsätter springa och åker fler tunnelbanor eller om det var nu vi gick ut och filosoferade ett tag eller vad det nu var som hände härnäst. Jag börjar mer och mer leva i min egen värld. Allt runtomkring mig är bara ett skämt och jag är här för att skratta åt det. Snart kliver vi på en buss iaf. Min kompis är osäker på vart den går, men efter en väldigt ansträngd konversation med busschaffisen verkar det som att den går åt rätt håll iaf, så vi går och sätter oss. Min kompis lägger sig ner pustandes och frustandes medans jag sitter och njuter av alla intryck och fortsätter med mina helt omotiverade skrattanfall. Jag försöker få fram vad som är problemet med min vän. Är det att vi kanske måste sova ute? Att han kanske kommer försent till jobbet imorgon? Eller vad kan det vara? Som jag ser det just nu så kommer allting att lösa sig, i min värld just nu finns det ju inga bekymmer. Jag får inget vettigt svar ifrån honom, allt är bara skit helt enkelt och han vill verkligen sova just nu. Jag gör mitt bästa för att hålla honom vaken och uppdaterad om hållplatserna vi åker förbi för det är bara han som vet var vi ska kliva av. Jag hör ett obehagligt högfrekvent ljud i mina öron hela tiden, ett ljud som skulle passa bra i en skräckfilm. Jag tror att det är stressen som framkallar ljudet, men det stör mig inte så mycket faktiskt.

Tillbaks i Camden
Vi kliver av bussen. Jag tror att vi är i Camden nu, det kan hända att vi var någon helt annanstans och att vi tog oss till Camden på något helt annat sätt, men till Camden kom vi iaf och där fortsätter tripprapporten nu. Jag tror att klockan är jättesent på natten och att det är därför det är relativt dött överallt, men klockan har nog i själva verket knappt slagit tolv. Vi går in på ett kebabhak och min polare går och lägger sig på en bänk där inne. Jag kollar på min arm och den är helt jävla röd, helt jävla illröd. Undrar om hela jag är lika röd? Är det bara i min fantasi? Jag kanske aldrig kommer få veta, men coolt är det i varje fall. Jag tror att jag är hungrig och jag tror att jag har beställt mat. Kan jag ha beställt mat? Är jag kapabel till att göra en så avancerad grej i detta tillstånd? Jag har länge märkt att det är extremt svårt att få fram orden ur munnen. När jag försöker prata låter det bara extremt ansträngt och konstigt. Ni som har sett filmen Fear and Loathing in Las Vegas, scenen när Raoul Duke försöker checka in på hotellet, ungefär så låter det när jag försöker prata, fast inte riktigt lika överdrivet. Hade jag beställt mat förresten? Jag ställer mig framför disken och kollar på de som lagar maten. De verkar inte kunna se mig, det är som om jag inte existerar. Jag tar en titt bredvid mig, där står en fet zigenare och väntar på sin mat. Jag stirrar på honom, han verkar inte heller kunna se mig. Hur egendomligt beter jag mig inte egentligen? Tänk om dom har ringt polisen? Nåja, det som sker det sker.

Efter vad som känns som en evighet får jag min mat som jag tydligen har lyckats beställa. Helt otroligt, jag blir imponerad av mig själv. Det verkar som att jag har lyckats betala också, ännu mer otroligt. Jag går och sätter mig och börjar käka. Fyhelvete vad gott, samtidigt smakar det knappt något alls, konstigt. Jag känner verkligen hur maten färdas ner längs strupen. Jag dricker lite läsk. Jag känner verkligen hur den också färdas ner längs strupen, men det tar inte stopp där, den rinner ner inuti mina ben och ut på golvet genom mina fötter. Jag äter upp maten och ett tag efter det bestämmer vi oss för att börja gå vidare. När vi har gått en bit kommer en av turkarna från kebabhaket ut med min resväska och skriker åt mig, eller skedde detta på nästa ställe? Skitsamma, jag sprang och hämtade väskan iaf och tackade honom och var jävligt glad för att jag inte söp bort väskan min.

Nästa ställe. Vi går förbi en matvaruaffär. Överlevnadsinstinken i mig säger att jag borde gå in dit och köpa läsk så att jag klarar mig över natten. Jag går in och hämtar en flaska och en burk och går fram till kassan. Jag fattar inte hur mycket det kostar men jag tar ansträngt upp en papperspeng ur fickan och lämnar över den med en mycket skakig hand till kassören. Jag får min växel och går därifrån.

Magiska världen
Nu måste vi leta efter ett hostel säger min kompis. Jag bara skrattar och säger att det är lugnt, vi kan sova ute om det behövs. Jag lever inte längre i den vanliga världen, jag lever i en magisk fantasivärld. Allt ljus är gjort av neon och ljuset beter sig inte som ljus ska göra, det rör på sig som ormar. Allting är magisk och gudomligt vackert, alla färger är så starka. Jag hör och känner hur vatten rinner längs gatorna, jag känner hur det rinner in i mig och jag känner hur vätska och världen och jag är ett och samma. Jag kan inte låta bli att skratta åt hur underbart allting är.

Min kompis knallar in på ett ställe som jag inte vet vad det är för något. Han frågar en snubbe som jobbar på stället om det finns något hostel i närheten? Snubben säger något, sen börjar han bete sig som om vi inte existerade. Han står och tittar på någonting nedanför disken. Det tar en evighet, ingenting händer, min kompis börjar otåligt vrida och vända på sig. Jag frågar vad fan vi gör här? Min polare säger att snubben ska berätta om det finns något hostel i närheten. Tillslut säger snubben något och vi går därifrån.

Jag fortsätter njuta av den magiska världen. Jag går ut mitt på vägen och nästan dansar mig fram släpandes på min resväska. Min polare ställer sig på vägen och skriker ”Varför kan dom inte bara komma och låsa in mig!?” Jag håller på att garva på mig, sen börjar jag undra varför i helvete dom inte har låst in oss för ännu? Man borde ju kunna se på en halvmils avstånd att vi är stenade som grus. Vi fortsätter vandra längs gatan. Jag ser en massa helt perfekta mysiga ställen där man skulle kunna spendera natten. Jag säger åt min kompis att stanna flera gånger men han stannar inte, inte förrän han hittar det sämsta stället att spendera en natt på. ”Vafan vi gick ju förbi en massa helt perfekta ställen att sova på. Vi vänder och går tillbaks.” Säger jag. ”Vafan då för ställen? Inte såg jag några. Nej vi fortsätter gå hitåt.” Säger min polare.

00:00-01:00 någonting
Jag tror dock i mitt utflippade tillstånd att klockan är judisk mycket och att det snart är morgon, så är givetvis inte fallet. Min polare säger att där är ett hostel! Vi går in och receptionen ser precis ut som biljettdisk i en tunnelbana eller något i den stilen. Vafan nu är jag förvirrad. Jag kan inte stå rakt upp och min motorik är helt totalförstörd. Både jag och min kompis är stressade och rädda. Kommer vi lyckas checka in på det här hostelet? tänker jag. Killen i receptionen ber om att få se våra ID. Jag fumlar runt i fickan och försöker få fram mitt körkort, jag tar upp det och lägger det på disken. ”Here’s my ID” utbrister jag. Shit, nu låter jag verkligen som Raoul Duke. Jag kan inte bete mig ens nästan normalt hur hårt jag än försöker. Killen i receptionen säger att det blir 30 pund. ”I’ll pay that.” Säger min kompis och langar fram kreditkortet. Hoff vilken tur tänker jag, jag skulle aldrig ha klarat av att betala, jag skulle inte ha vetat hur man gör. Vi får var sitt nyckelkort och börjar gå upp för trapporna. Är vi inne i en fyr? Ja det måste vi vara, vi är inne i en fyr.

Vi klampar in på rummet med dunder och brak. Min kompis tar överslafen och jag kämpar mig in i underslafen. Jag utbyter några vänlighetsfraser med våra något irriterade, halvt sovande, rumskompisar.

Min kompis går in i ett rum och släcker där inne. En av våra rumskompisar säger, no leave it on. Min kompis slår på allt igen. Det kommer ett starkt pulserande ljus ut genom dörrspringorna och det låter bedrövligt där inifrån. Vad är det för nåt? Är det kärnreaktor? Jag vet inte, orka bry.

02:08
Jag ligger och läser sms på mobilen. Jag har fått ett sms ifrån tjejen på massagestället. Jag kommer ihåg att jag redan har svarat på sms:et, men sen ser jag tiden. 02:07, det var ju nu jag fick ett sms från henne. Vafan? Vad stod det i det första sms:et som jag fick då? Jag letar febrilt efter det första sms:et men det finns fan inte på mobilen. Vad fan är det här? När svarade jag på sms:et då? 01:16. Vad i helvete? Har jag svarat på ett sms från framtiden? Eller var det jag som skickade ett sms först? Hur fan fick jag reda på hennes nummer då? Jag vet hon har mitt nummer men jag vet inte hur jag klurade ut hennes nummer. Jag blir aldrig klok på det här, jag dubbelkollar alla mina sms och funderar fram och tillbaka hundra gånger men jag lyckas aldrig reda ut det här. Håller jag på att bli galen? Vart är jag förresten? Vad är klockan? 02:09, nej det kan ju fan inte stämma, den var ju 02:08 sist jag kollade och det var ju minst en timme sedan.

Nu tänker jag på franska och spanska helt plötsligt, men jag förstår inte vad jag tänker. Tillbaks till svenska.

Vart är jag förresten? Vem är jag? Vad har jag gjort? Vad har hänt? Ja justja, jag är RonJeremyClarks, jag är en människa, jag har tagit LSD och jag gjort en jävla massa saker idag. Har jag gjort någonting dumt? Har jag kvar mina grejer? Bäst att kollar så att jag har allt. Allt är kvar, vilket jävla under. Har jag supit bort alla mina pengar förresten? Ja kanske, men det är nog ingen idé att bekymra sig över det nu. Allt är nog lugnt. Jag är ju på ett hostel ja, jag är trygg här. Sen sjunker jag ner i täcket och känner min kropp och omvärlden försvinna. Det enda som finns kvar är mitt täcke och mitt medvetande (som iofs inte var så mycket att lita på just då men det förstod jag inte riktigt då). Sen börjar allt om igen, fast alltid från olika vinklar, tankarna kommer i olika ordning, men det börjar om igen och igen och igen. Jag måste klura ut vem jag är säkert tio gånger innan jag bestämmer mig för att utforska kärnreaktorn som jag har börjat misstänka är en toalett. Där kanske jag kan få reda på mer om mig själv.

02:30ish
Jag kliver in i kärnreaktorn som mycket riktigt visar sig vara en toalett. Jag ser mig själv i spegeln, men jag är fortfarande jävligt osäker på det mesta. Är det där en toalettstol? Ja det är det. Bra då kan jag passa på att pissa. Det kommer ingenting. Vad fan står jag upp för när jag kan sitta ner för? Med en stor mental kraftansträngning och mycket varsamhet lyckas jag dra ner brallorna och sätta mig på toalettstolen. Nu när jag ändå sitter ner kan jag ju passa på att skita också. Sagt och gjort. Jag går tillbaks till sängen igen. Nu är jag ännu mer förvirrad. Jag kan inte sluta fundera på tid och rum, hur dom är samma sak, hur allt flyter ihop och hur tiden inte fungerar dynamiskt pga detta.

03:00ish
Vart är jag förresten? Är jag i den riktiga världen? Finns det någon som lever? Är jag den enda som finns nu? Jag tar fram mobilen, jag ska prova ringa till någon, om dom svarar då finns det andra människor och då vet jag att jag åtminstone kan komma i kontakt med den riktiga världen. Jag ringer och väcker en polare, jag säger att jag är helt borta på LSD och jag var tvungen att kolla om det finns någon som lever. Jaha, ok säger han. Ja vi får höras säger jag och lägger på.

05:00
Jag fortsätter att flumma runt med mina konstiga tankar ända tills klockan fem på morgonen ungefär. Då känner jag att mitt medvetande är tillbaks på banan igen. Jag är fortfarande hög men jag vet vem jag är, var jag är och vad som har hänt och det är det viktigaste. Jag upptäcker dessutom att det finns en huvudkudde. Vad fan har jag legat med huvudet på min hårda jävla ryggsäck hela natten för?

09:00
Jag är fortfarande klarvaken och extremt uttråkad. Jag har försökt väcka min vän ett otal gånger men han vägrar kliva upp. Jag stirrar på madrassen och ser att mönstret rör på sig väldigt tydligt. Hela denna dagen efter känner jag mig alldeles tom i huvet och trött som satan. Tur att jag hade lite kola som kunde höja sinnesstämningen lite iaf.

Utvärdering:
Ja vad ska man säga? Jag trodde att jag hade varit hög på droger innan men nu kan jag fan konstatera att man har inte varit hög innan man har testat en rejäl dos LSD, eller något ännu tyngre. Det här var definitivt en av de bästa dagarna i mitt liv och likaså en av de jobbigaste nätterna i mitt liv. Lite tråkigt att min kompis inte fick en lika underbar tripp som jag, det hade nog varit ännu roligare med delad glädje. Och fan vilket under att jag inte söp bort någonting och att jag inte blev haffad av polisen… och att jag överlevde. Det var nog minsann i grevens tid vi hittade hostelet ändå, kanske var tur att min kompis stressade så kopiöst.

5/5, otroligt välskriven och rolig rapport

Riktigt, riktigt spännande och bra skrivet! Lyckades du klura ut hur sms:en med massösen hade gått till?

5/5 - Underbart

Hehe. Egentligen inte, men jag har två teorier. Antagligen så skickade hon ett sms åt mig först som jag sedan råkade radera. Det känns som den mest troliga förklaringen. Eller så kanske jag fick hennes nummer när jag var på massagen. Jag kanske ringde upp henne en signal och på så sätt fick numret sparat i senaste samtal, kan dock inte kolla upp det nu eftersom att jag inte har samtal så långt bakåt i tiden sparat på telefonen nu. Kan ju också vara så att jag hade det uppskrivet på någon papperslapp, men det känns konstigt att jag skulle kunna glömma bort en sån sak helt och hållet. Jag är fortfarande förbryllad.

Jag satt som helt fast. Skit bra tripprapport!

Fantastiskt bra tripprapport! Du skriver väldigt levande och gripande. Jag fick ständigt nya bilder på ert hostel, vägarna ni gick på, klubbarna ni besökte och kvarteren ni vandrade i huvudet och sånt uppskattas. För övrigt verkar du som en riktig livsnjutare och jag hade gärna varit din polare den där kvällen/natten.

5/5 lappar.

Haha fy fan va bra rapport!

"Jag tror att jag är hungrig och jag tror att jag har beställt mat. Kan jag ha beställt mat? Är jag kapabel till att göra en så avancerad grej i detta tillstånd?".... Underbart!

Jag måste säga att det värmer att läsa alla positiva kommentarer och jag som var osäker på om det ens skulle vara värt att posta den här rapporten efter att jag skrivit klart och läst igenom den.

Få se om jag orkar printa ner en rapport även från hippieflippen jag gjorde i Amsterdam nyligen någon gång snart medans minnet är färskt. Blev lite sugen på att göra det nu efter den fina responsen, men det tog faktiskt mycket längre tid än vad jag trodde det skulle göra att skriva en tripprapport. Vi får väl se vad som händer.

Här kommer iaf en liten minirapport ifrån vad jag antar var en sk "acid flashback":

Igår natt runt tolvslaget
Jag ligger vänd på mage i min säng med stängda ögon och försöker somna. Jag öppnar ögonen, det är väldigt väldigt mörkt i rummet mitt, det upplyses endast av ett svagt, mörkt, lite blåaktigt sken som sipprar in utifrån mellan gardinerna, samt av skenet från några röda lysdioder på hemelektronikprylarna på andra sidan rummet. Mina ögon noterar min arm. Fan vad konstig den ser ut!? Den är som väldigt rödaktig, för röd för att vara normalt. Jag lyfter på armen och granskar den närmare. Vafan!? Hela armen och handen är ju täckta av ett komplicerat mönster bestånde av svarta konturer och röda nyanser, mestadels röda nyanser iaf. Det ser precis ut som en tatuering. En full sleeve som även täcker hela handen, fingrarna, allting. En rätt snygg tatuering om jag får säga det själv. Jag tittar mig runt omkring i rummet. Kan det vara ljuset och skuggorna som spelar mig ett spratt? Inte en chans konstaterar jag snabbt.

Jag provar med att tända sänglampan. Poff. Allting försvann, min arm är nu helt normal igen. Ok, någonting står inte rätt till med mina sinnen, det är helt klart. Jag kollar runt och tittar om jag ser någonting annat mysko. Nähe. Då försöker jag sova igen. Jag släcker lampan och vänder mig mot väggen intill sängen. Ser inte väggen också lite konstig ut? Är det någonting som rör på sig där? De där skuggorna ser inte riktigt normala ut. Plötsligt ser jag att hela väggen är fylld av färgglad graffiti, graffiti som till råga på allt rör på sig. I mitten av allt stär ett sött litet graffitimonster som öppnar och stänger sin mun och ler mot mig. Jag studerar väggen en stund. Jag konstaterar att jag ser det inte tillräckligt bra, det är alldeles för mörkt, jag vill se mera. Jag provar tända lampan igen. Poff, allting borta.

Ok tänker jag, det här måste ju vara en acid flashback, men varför ser jag bara saker när det är mörkt och bara när jag har ögonen öppna? Varför ser jag ingenting när jag blundar eller när det är ljust? Skumt. Jag kommer fram till att jag inte är tillräckligt trött för att kunna somna än, jag går och kollar om det är någonting sevärt på TV. End of story.

Bara att gratulera, så jävla fint med LSD. Har inte tagit det själv sedans 2005 men minnena är så starka och det är helt klart är något som kan räknas in bland top 10 höjdpunkter av ens liv!