Avsikten med judendomen?

Man ska lära av historien, inte leva i den. Det innebär att man måste sluta se saker i perspektivet "ond" och "god" - och börja förstå vilka mekanismer som orsakar vad. Annars upprepar man bara samma sak som i någon sorts självuppfyllande profetia.

En del ashkenazim verkar helt oförmögna att lära av historien på ett annat sätt än att de är helt ofelbara, som drabbats av helt obegripliga handlingar om och om igen. Det kan väl knappast ses som gynnande för någon, varken "goda" eller "onda"?

Visst är det många som är oförmögna att lära av historien, men man tycker att lärda människor borde kunna se saker på mer än ett, ensidigt, etnocentriskt, god/ond-indelat vis.


För vem är det som egentligen blir ond? - om denne lever i historien enligt någon manisk, kollektiv syn på tillvaron - och därför dömer ut nya individer, som faktiskt inte kan välja i vilken kontext de föds i, trots att människor som lever i historien verkar anse detta.

Den som lever i historien utan att fördomsfritt titta på beteenden och människor, som föds och som dör, kommer aldrig sluta. Det kommer sluta med förgörelse av hela världen och efter det, sig självt.

Det var förmodligen inte avsikten med judendomen. Jag kan inte tänka mig att någon kommer på något med avsikten att förgöra hela världen och efter det den egna gruppen, eftersom implosion är oundviklig för dem som lever i historien och historiska fiender plötsligt är borta.

Det var märkligt. Du skriver "att man måste sluta se saker i perspektivet 'ond' och 'god'", trots att du i nästa andetag låter definiera "ond" såsom ett "etnocentriskt" och "kollektivt" perspektiv. Detta är i sig intellektuellt oärligt eftersom du riktar frågan mot ett folkslag knutet till en specifik folkreligion.

Du skriver sedan: "Det kommer sluta med förgörelse av hela världen". En högst egendomlig och motbjudande utsaga som gör att din ursprungliga frågeställning höljs i en antisemitisk fördom.

Avsikten var att peka på tänkesättet - att man blir ond om man lever i historien och ser alla nya människor som nya delar av kollektiva fiender, istället för att vara fördomsfri och inse att människor inte väljer i vilken kontext de föds. Människor föds och dör - är inte en del av en organism.

Enklaste lösning? Att helt enkelt lära av historien istället för att leva i den.

Förgörelse av hela världen är helt enkelt kopplat till hur mycket makt som finns. Hade mindre makt funnits, hade det bara handlat om mindre förstörelse. Visst är det också jobbigt, men t.ex. fientlighet som leder till enstaka misshandel, krossade fönster m.m., bleknar aningen i jämförelse med hela samhällens eller hela världens förstörelse.

Och det där om implosion när historiska fiender plötsligt är borta, för dem som lever i historien, ser jag som ett rationellt antagande.

För vilka är egentligen "vi" eller "de", som nu får igen för gammal ost?

Är jag, född för drygt 20 år sedan, del av en uråldrig, organism, kollektiv fiende till judarna? Tydligen är jag det, eftersom jag är en vit europé. Och attityden ger det intrycket, behandlingen, som i sin tur kommer framkalla just den attityden hos mig som vit europé.

Samma med förhållandet mellan vilka grupper som helst med en överdrivet historisk, kollektiv och ofelbar livssyn, som ser andra grupper som historiska, kollektiva, felbara fiender.


Är det att lära av historien? Nej, det är att leva i den och upprepa den, i all evighet. Vilket kommer leda till hela världens förstörelse, förr eller senare.

Varför känner du då ett så starkt behov av att peka ut och särskilja ashkenazim, om inte för att själv peka ut "det onda"?

Upprepning ger inget djup åt denna plattityd.

Ditt tänkande är uppenbarligen byggt på hämnd och rädsla eftersom du omedelbart associerar "den andre" som ett hot. Detta är en vanföreställning.

Som västerlänning och kristen är ditt sammanhang en fortsättning på det abrahamitiska arvet. Judendomen (Gamla Testamentet) åskådliggör de religiösa lagar som upphävdes i och med Jesu apoteos.

Hela föreställningen om en "domedag" utgår från abrahamitisk religiositet, vilket du, västerlänning, också har gemensamt med judendomen och islam.

Vad jag har förstått så läser Judar endast gamla testamentet. Det står där i Jesaja att Jesus skall komma, och nya testamentet visar det. Är bara en tidsfråga innan Judarna blir kristna. Unto Kunnas bok handlar om hur en man från Finland spred nya testamentet bland judar i Israel på 40 talet. Han lyckades mycket bra. Så nu är det bara för resten av Judarna att bli konverterade och att de läser också NT.

På grund av makten, givetvis? Och pga. att ett visst sätt att tänka kan skapa ondska, även om man själv inte är medveten om det.


Nej, jag har förstått att det är något helt obegripligt för ganska många.


Jag ser det snarare som ett rationellt antagande, i och med bilden man får av ashkenazis attityd till vita européer i media, även om de föds idag och inte tillhör någon sorts uråldrig, kollektiv fiendeorganism.



Jag är inte kristen. Som mest agnostiker. Och idag har vi dels en globaliserad ekonomi, global kommunikation och vapen som kan användas globalt. Så tal om global förstörelse är inte längre något övernaturligt, religiöst - utan något fullt möjligt. Och det kan ske ens utan vapen, bara genom medial manipulation och hets, liksom finansiell manipulation, - som i sin tur leder alla till att i stort sett förgöra sig själva.

De flesta av dagens judar kommer inte bli konverterade, de kommer tro att den kommande antikrist är messias, muslimerna likaså tror jag kommer se antikrist som messias.

Vems makt över vad?

Jag skulle välkomna en definition.

Vad pratar du om? Menar du verkligen det där utnötta memet som sammanfattas i uttrycket "judarna styr världen"?

Det sätt på vilket du titulerar dig är ovidkommande. Språkbruket är alltigenom "nyfrälst".

Världen har alltid varit full av domedagsprofeter som låter ljuda att undergången är nära. I dag råkar de bara heta Al Gore eller Michael Moore. Medial manipulation är däremot lite för mycket 80-tal.

Makten över media och finansiella institutioner, är väl mest det som bekymrar mig. I och med kollektiv, historisk livssyn. Som kan framkalla ondska som de kanske inte är medvetna om är ondska - i och med att man kanske även ser andra människor som del av ett historiskt kollektiv, ett fientligt sådant.

Det är alltså de mäktiga jag talar om.


En definition.. skulle kunna vara att inte se historien på ett sätt som innebär att man ser sig tillhöra ett ofelbart, historiskt kollektiv - och att alla andra hör till felbara, historiska kollektiv (ibland fientliga).

Arv av skuld och rätt, t.ex. är väl så mycket av en social konstruktion som man kan tänka sig.


Fast idag ser det ut att stämma ganska väl när det gäller viktiga områden såsom finansvärlden, media och så vidare. Med styra, får man nog snarare säga ha starkt inflytande över. Ingen kan detaljstyra allt.


Det är upp till dig att tro jag är nyfrälst kristen. Det har inte så stor betydelse.


Det beror nog på hur man definierar förgörelse. Om man tycker att fattigdom, kaos, våld, svält och väldigt, väldigt många döda är en lämplig definition på förgörelse - så är global förgörelse inte särskilt svår att åstadkomma i dagens värld.

Klassisk antisemitism, med andra ord. I och med denna inbitna rasism finns till och med ett helt subforum för denna typ av nonsens. Där kan du säkerligen få gehör för dina formuleringar.

Men inser du inte att du tillhör en förlängning av detta arv, oavsett hur mycket "social konstruktion" det utgår från?

Tja, det beror ju på hur extrem din antisemitism är.

Jag har ju själv sett judar skriva att de har en kollektiv, historisk livssyn - eller vad man nu ska kalla det - liksom gett intrycket av att de anser judarna varit förföljda osv, av helt orimliga skäl. Så det verkar inte finnas någon uppfattning eller vilja att fundera över vad som kan ha orsakat vad, eller tänka utanför begreppen "ond" och "god".

Och att det finns många mäktiga judar brukar väl inte judar själva heller bestrida?


Där visar du själv, att det finns starka tankar om synen på människor som del av någon form av historisk, kollektiv organism - i mitt fall, som vit europé, att jag på något vis har fötts med en ond skuld till judar och andra.

Det är förstås inte något jag själv accepterar, eftersom min egna historiska identitet har blivit såpass svag, kan jag inte se det som rimligt att själv varken döma eller bli dömd för saker som skett före min födelse, eller före någon annans födelse - när det gäller fördömandet.

Det är ett feltänk som förhindrar social utveckling och fred. Lära sig av tidigare generationers handlingar kan man göra, men att döma senare generationer? Nej, det är helt bakvänt och leder bara till att konflikter eller illvilja aldrig upphör.