Har fastnat i eländet

Hej!

För cirka 3 månader sen så gjorde min flickvän slut med mig efter att vi varit ihop i 3,5 år. Det kom inte helt oväntat för vi hade haft det ganska jobbigt den senaste tiden på grund av att hon har ganska seriösa mat problem. (bulimi/anorexi) som hon mådde mycket dåligt av och som påverkade hennes humör.

Hur som helst, en dag så sa hon till mig att hon ville ha en paus och så träffades vi inte på 2 veckor. Sedan när vi träffades så berättade hon att hon tyckte att vi var alldeles för mycket hemma och hon kände sig som att vi var ett gammalt gift par.
Hon brukade inte vara hemma så mycket men jag var det ganska ofta på grund av att jag inte har så många vänner. Jag tyckte inte att det var jobbigt att hon gick ut ibland etc men hon störde sig väldigt mycket på att jag i stort sätt bara jobbade 6 gånger i veckan och sedan satt hemma den största delen av tiden.

I alla fall hon berättade att hon inte klarade av att ha det som vi hade det och jag föreslog då att jag kunde engagera mig mera och följa med henne ut mer om hon ville det. Men hon sa att det redan var försent att göra något åt det.

Den första veckan var allting piss men med tiden så började saker och ting kännas mycket bättre och jag blev liksom "befriad" från att ha ansvar över hennes ätstörningar och på så sätt koncentrera mig mera på mig själv och mina vänner som jag inte varit med på länge. Så i cirka 2 månader så var saker helt okej, jag hade hela tiden försökt att inte tänka på henne genom att göra saker hela tiden och dessutom så pratade jag inte så mycket om hur jag kände till andra.

Men en fredag kväll när jag sitter hemma själv som var för cirka 2 veckor sen så knackar det på dörren. Då står hon tårögd i dörren och har en påse med 2 t-shirt i. Hon frågar om jag vill gå med ut på en promenad och jag säger "ja" eftersom att jag kände att jag var tillräckligt mentalt stabil för att prata med henne.

Hur som helst hon frågar hur jag har haft det och jag berättar att saker och ting har börjat ordna sig för att jag var lite av en soff potatis förut men när hon gjorde slut så insåg jag att det är inte så här jag vill ha det resten av livet. Jag berättar att jag gått ut cirka 2 gånger i veckan för att engagera mig och att jag halv träffat en ny tjej. (allt jag berättar till henne är sant och ursäkta om jag förklara saker dåligt för jag känner att det blir lite osammanhängande)

Hon berättar för mig att när hon gjorde slut med mig så trodde hon att vi skulle bli ihop igen och att det bara skulle vara ett kort avbrott. Hur som helst kvällen går och hon förklarar att hon saknar mig och att hon tagit mig för givet och att jag är den ända som kan få henne att må bra. Vi svänger förbi henne på kvällen för att jag hjälpte henne få hem en låda med saker som jag hade fått av henne och några av hennes kläder. Och hon frågar om jag vill följa med in. Vi sitter då i hennes rum och pratar om hur allting var förut och hon tyckte att vi hade det perfekt förhållandet etc. jag frågar henne också om hon haft någon kille under tiden vi inte varit ihop och hon svarar nej. När jag sitter hemma hos henne så berättar hon också att hon har flera andra påsar med saker med saker som tillhör mig men att hon inte ville gå med alla. Troligtvis för att ha en anledning till att komma förbi mig igen.

Det visar sig också att hon sparat saker som jag givit till henne och att hon sover i några av mina gamla kläder. Jag frågar henne också om hon skulle kunna tänka sig att vara vän med mig men hon säger att hon inte skulle kunna klara att vara med mig om jag var med en annan tjej för hon känner att hon vill ha mig för sig själv. Men då säger jag att det är väll bättre att vi är med varandra som vänner än inte alls och det håller hon med om. Jag föreslår då att vi kan vara vänner och i framtiden se hur allting kommer att gå.

Jag erbjuder mig också att jag skulle kunna följa med henne till någon av hennes terapi behandlingar för att hon har skippat dom för jag var den ända som följde med henne dit eftersom att hon inte ville ha med någon annan.
Även fast vi inte är ihop bryr jag mig om henne och känner att jag inte skulle kunna leva med att veta att hon är olycklig och att jag KAN hjälpa henne.

På slutet av kvällen så säger jag att hon gärna kan smsa mig när hon vill om hon mår dåligt över maten osv osv. Hon säger då att hon har mycket i skolan just nu och att om cirka 3 veckor så kommer hon att vara "fri". Då svara jag med att hon ska ta sin tid och att hon får höra av sig till mig och att jag inte kommer att höra av mig om hon inte gör det först. (pga att jag inte vill vara för på)

när jag går hem senare på kvällen känns allting som frid och fröjd. Jag har fått min bekräftelse att jag verkligen betydde något och mådde riktigt bra.

Men redan 4 dagar senare börjar saker och ting kännas förjävligt. Jag känner liksom att jag väntar på henne på något sätt och när jag får sms hoppas jag på att det är hon som smsar. Jag fick också veta att hon tydligen har hållit på med en kille under tiden av den första månaden. Alltså så ljög hon för mig av någon anledning. Dessutom den där tjejen jag var halvt ihop med struntade jag i för jag kände att jag fortfarande älskar min gamla tjej. Och nu vet jag liksom inte vad jag ska göra. Jag väntar på att hon ska höra av sig och jag känner att jag på så sätt inte kan gå vidare. Jag mår verkligen för jävligt och jag har funderat över om jag kanske borde höra av mig till henne för att prata om hur allting är osv. Men samtidigt så var det jag som sa att hon skulle höra av sig och inte jag.

Allting är verkligen som en stor gröt och jag vet inte vad jag ska göra!

Hade jag vart du så hade jag inte låtit denna personen uppta mera av min tid, du mådde ju prima efter ett tag och det komer du göra igen om du helt enkelt skiter i henne och dessutom så ljög hon ju om att hon inte träffat andra.

Jag har sett det här allt för ofta i umgängeskretsen och på forumet, av min erfarenhet har den här tjejen som hon själv påpekade det tagit dig för givet, hon trodde möjligen att hon kunde få en bättre kille samtidigt som hon visste att din umgängeskrets var minimal och att du alltid skulle "finnas omkring" om det nu sket sig med den nya killen(du påpekar själv att hon redan första månaden träffade någon annan).

Nu när du berättade för henne att du har börjat umgås med dina vänner mer, gå ut och har dessutom träffat en ny tjej slog paniken och ångesten henne och hon insåg att du faktiskt skulle kunna försvinna ifrån hennes liv(detta såg hon som en omöjlighet tidigare), därför försöker hon nu desperat få tillbaka dig och kontrollera dig, förmodligen sket det sig dessutom med den nya killen och hon behöver nu bekräftelse och uppmärksamhet, vilket hon vet att hon kan få från dig.

Hon hade inget intresse utav att lösa problemen som ni hade, att hon skyllde på att du jobbade för mycket och aldrig gjorde något annat är endast en ursäkt, du föreslog själv förändring men hon nekade dig.

Du är och kommer alltid förbli hennes andrahandsval, låt henne inte såra dig igen, bryt kontakten med henne och gå vidare.

Shit förstår verkligen vad ni både säger men jag måste göra något åt det här väntandet. Eftersom att det känns som att hon kommer höra av sig är jag alldeles rastlös.

Är det då en dålig ide att bara skicka iväg ett sms till henne och säga att jag vill träffas och prata med henne? Och när jag gör det säga till henne att det aldrig kommer att bli vi två igen och helt enkelt klippa kontakten på det sättet?

För jag tror annars att jag bara kommer att hoppas att hon ska smsa mig och att jag bara väntar på ett sms eller något är bara dåligt.

Det är ju ungefär 3 månader sedan.

Du TS, det är väl inte så att du skaffade den halvt nya tjejen bara för
att bedöva känslor, kolla din marknad eller ett sekundaval i tron att få tillbaka
ditt ex?

Eller skulle du fortfarande ha möjlighet på den nya tjejen du hade halva inne på?

Svårt med känslor..

Grejen är den att jag förstod nu i efterhand att det var just därför. Att jag kände att jag bara jämförde den där tjejen med min gamla :S

ja hör av dig till henne, prata med henne och se hur det känns. lyssna inåt och försök vara klok och snäll mot dig själv. hoppas det går bra

Känslan jag får när jag läser det du skriver är ju inte att det fetade verkligen är det du vill? Är ju jävligt svårt att få en bild av hur relationen ser ut och alla bakomliggande faktorer.

Du säger ju att du fortfarande älskar henne, varför skulle du då vilja klippa all kontakt och säga att det aldrig mer kan bli "ni"?. För att hon "dumpat" dig och trott att det var det hon ville? Tror i och för sig att många tänker så, men då gör man det nog lite för enkelt för sig tror jag. Sen kan det ju absolut också vara så att hon "vill ha tillbaka" dig bara för att slippa vara "ensam", men som sagt, det kan vara nåt annat.

Jag hörde faktiskt av mig till henne och det visade sig att hon saknar mig jätte mycket och vill ha en framtid med mig.

Varför jag ville klippa kontakten var för att jag antingen ville vara med henne i en relation (alltså tillsammans) eller ingenting alls. För jag känner att jag inte klarar att bara vara vän med henne.

Men nu i alla fall har vi pratat igenom om allting och insett att båda har gjort fel på sina egna sätt och saker och ting blir bättre. Vi har också kommit överens om att vi båda ska tänka på vad vi verkligen vill.

Men nu är mitt problem att vi har inte pratat på 4 dagar sen vi träffades och jag vill verkligen höra av mig till henne och prata. Men samtidigt så känner jag att jag kanske är för på då. Och vill egentligen att hon ska vara den som hör av sig eftersom att jag var den som blev dumpad och vill att hon VERKLIGEN ska visa att hon vill ha mig tillbaka.

Allting kanske låter jätte töntigt men det är så jag tänker. Jag vet att jag försöka lösa allting mellan oss och vara med henne och det vill hon också. Men hon har fortfarande ändå sagt att hon inte vill säga vissa saker ännu för att hon vill se till så att hon säger rätt saker. Vad det nu menas med :O

Jag är typ orolig för att om jag inte hör av mig så kommer inte hon göra det och så pratar vi inte mer. Men det är samtidigt konstigt att tänka för att om hon vill ha mig kommer hon ju höra av sig... eller?

Bra analys, rekommenderar att TS köper den rakt upp och ned.

För många tjejer står det känslomässiga spelet och manipulationerna överst på agendan, på ett sätt som killar har svårt att förstå och hänga med i. Det är nära kopplat till deras centrala självbild, och kan ge konstiga och svårutredda effekter i relationen med andra... en sorts vampyrbeteende.

Just walk away, son.

Lite äckligt att någon annan har spänt på henne medans du var dumpad, du kanske också har legat med någon annan? I vilket fall så är det du som har varit ärlig och berättat att du varit med någon annan.

Hon ljög däremot om det... Tror du att hennes uppbrott har något att göra med att hon ville ligga runt möjligtvis? Sånt skulle jag tänka på.

Personligen hade jag brytit helt, du mådde bra tills hon hörde av sig ju. Och så tycker jag hon är lite naiv, hon dumpar dig för du vill ta det lugnt om helgerna men du ska stötta hennes självskadebeteénde med ett leende.