Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Jag har länge undvikit denna podden för jag känt fördomar mot den, att den skulle vara en dålig kopia på F&F osv.
Så i brist på andra poddar så började jag lyssna på dessa grabbar för någon månad sen och är snart uppe i avsnitt 100.
Det är skönt att veta att man har 400+ avsnitt som väntar på en för jag älskar den.
Det som just är perfekt för mitt eget lyssnade är att jag just nu befinner mig där i livet (30-nåt med små barn) som Alex och Sigge var när de startade podden.
Massa igenkänning med barnen exempelvis.
Tror kanske inte den hade passat mig för 10-11 år sen men vem vet.
Hoppas de kör minst 10 år till!

Har börjat lyssna om avsnitt från podden, (scrollar bara ner och tar ett avsnitt på måfå). Har du några favoriter från avsnitten 1-100 som du rekommenderar?

Tillbaka hem (avsnitt 75) är ju ett fint avsnitt när Alex berättar om att han återbesöker sitt gamla barndomshem.

Brinnande lejon (46) när Sigge imiterar en arg GW

Tycker Sigges imitationer är så jävla dåliga så det blir roligt tex när han härmar Betnér och Wahlbeck i avsnitt 63.
Även när han imiterar en spanjor i avsnitt 50 när de snackar hur man vill ha sin begravning.

Dessa jag kommer på såhär på rak arm.

Nån som vet vem den där tjejen som kunde imitera alla dialekter hette? orkar inte lyssna om

Sara Forsberg

Fortfarande Sveriges bästa podd och de fortsätter att vara underhållande och deras reflektioner och förmåga att knyta ihop säcken i deras samtal som givetvis är planerade men ger ett inttryck av att vara spontana.

Dock stör jag mig mer på Sigge än vad jag gjort innan. Det beror på att han tummar mer på sanningen än Alex när det gäller mediala historier som är lätta att bekräfta. De har båda som princip att effekten och knyta ihop säcken är viktigare än att återge det korrekt. Jag tycker det har blivit värre gällande Sigge än innan.

Sedan också så är jag vansinnigt trött på Sigges amerikanska trams. I ett av avsnitten handlade det om en svenska som bor i England (tror jag) och är skådespelerska som inte ville prata svenska men gör det motvilligt när intervjuaren frågar. Sigge förstår detta alldeles utmärkt då han också ”tänker” på engelska. Alex måste ju bita sig i läppen när de pratar om Sigges superlöljliga bror som pratade engelska när han besökte Malou. Det hela ursäktades med att han hade något jävla team som filmade allt. Vem bryr sig, det gör det nästan ännu värre. Vad Sigge uppenbarligen inte fattar är att det är helt respektlöst att inte prata sitt modersmål och det är verkligen inte unikt för svenskar att tänka så. Varför skulle vi ens vara intresserad av en svensk så borta i det blå att han/hon inte ens orkar bemöda sig att prata svenska för vi enligt Sigge kan ju ändå engelska och förstår vad han säger??? Vilket uppblåst ego.

Sedan är Sigge också lite för mycket i försöken att vara rolig. Det är inte så kul med vissa fantasiexperiement alls. Och hans tilltro till AI där han kallar det ett väsen och blir arg på AI som skildrar Hitler i historiska personers variant av AI. Därför enligt hans egen utsago det finns ondska där…. Suck det finns ingenting där. Det är bara algoritmer och inget mer. Jag tror att Sigges kunskaper i programmering och förståelse vad AI är… är mer än lovligt begränsade.

Det var lite skönt att höra Alex sucka när Sigge tar upp burning man och årets tema där för att burning man är ju en trendskapare och följare av trender enligt Sigge. Det tyder på att Sigge nu är så uppslukad av det amerikanska tönteriet att man nästan inte orkar lyssna. Det är som om han blir plattare också ju längre han bor där. Snart är han i 2D och kan umgås med ChatGPT i skärmen.

Men trots att jag har ganska svidande kritik går det ju inte att vara imponerad av dem. Alex har blivit mer intressant med åren och även om jag tycker Sigge har gått lite av en motsatt trend på sistone så är det båda en helt fantastisk duo. Det kör igenom dagsaktuella och filosofiska frågor i ett imponerande urval för att på något sätt ta en reflekterande titt på vår samtid och nysta ihop den med sina egna privata liv och iaktagelser. Ingen annan podd lyckas få mig att ständigt återkomma om än efter pauser och det är väl något med dom och deras samtal som gör att något växer fram. Det värker fram nya teorier och tankar om vår samtid. Och även om jag långt ifrån alltid håller med så är det alltid med ett stort intresse jag lyssnar.