Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Borde gå med appen beyondpod. Testa den.

Tycker podden blivit något sämre de senaste avsnitten. En del anekdoter känns väldigt fabricerade och de är aldrig kritiska mot varandra vilket skulle behövas ibland.

Anekdoten om Kiss i senaste avsnittet är ju uppenbart modifierad på något sätt då Kiss inte spelade med originaluppsättningen från runt 1980 till 1996 då de gjorde sin reunion-turné. Egentligen stör jag mig inte så mycket på att vissa anekdoter görs bättre genom att tänja på vissa gränser, det har vi nog alla gjort. Problemet är när det gäller anekdoter som ska väcka någon sorts varm känsla inom en, som att Alex får Ace Frehleys plektrum efter att ha smugit sig in som 14-åring på konserten. Att göra en historia roligare, som Sigges tidiga om den rika snubben i Brasilien, eller den om "Nynny!", kan jag ta då poängen är att dra ner ett garv, vilket ställer lägre krav på sanningshalt än historier som ska väcka sympati och värme.

Vore kul om de kunde kommentera detta någon gång och vara lite mer transparenta och kritiska mot det den andre säger, som F&F.

Försökte komma ihåg Kiss-anekdoten men det var helt blankt så tänkte att jag måste missat senaste men ser nu att det kommit ut idag. De har alltså bytt dag till tisdagar nu? Det hade jag missat.

De har tappat konceptet. Tråkigt nog, för podden var bra i början.

Det har alltid varierat, åtminstone har det alltid skiftat lite på just libsyn.com om avsnitten kommit ut på tisdag eller onsdag, det här avsnittet låg däremot ute redan på måndagen vilket överraskade mig.

Blev också lite konfunderad när förstod att kissanekdoten mer eller mindre är fabricerad.

Jag tycker inte att man i Filip-anda ska skarva på historier. Om något inte var lika bra som det kunde ha varit, synd, men allt holkas ur så fort man frångår verkligheten. Man bör ha större tilltro till sina lyssnare, en historia behöver inte vara fantastisk för att man ska fascineras.

Däremot är jag förlåtande mot att det kan slinka ur att man kollade på altavista när det i själva verket hände senare. Jag tror nämligen det där beror på att man inte alltid tänker efter så jävla noga när man berättar nånting. Han har kollat bögporr på altavista senare i sitt liv och slängde ur sig det bara. Man behöver ju inte vara punktknullare.

Alex och Sigge gör ett bra jobb. Mitt problem med podcasten är Alex just nu. Jag gillar Alex och har konsumerat honom, kanske därför jag tröttnat. Hans ständiga återgående till sig själv, till sitt barn och sin far är för regelbunden. Det är bara tråkigt. Även när det är intressant är det tråkigt. Sigge har jag iofs inte konsumerat i lika hög grad men det känns som att han kan tänka och resonera kring sig själv och sitt liv utan att låta det växa och bli det mesta han har att komma med. Det är klart att de här två har talat om föräldraskap på ett mer underhållande sätt än de flesta andra. Men jag bävar inför kommande månader av diskussion om hur Alex barn mår. Det är klart att man måste tala om vad som händer i sitt eget liv, så jag har överseende med det här.

Det är just det där som är skillnaden mellan en bra podcast som man dock tröttnar på lite efter ett tag, och en riktigt bra podcast som alltid är underhållande, t ex F&F. A&S kommer hela tiden tillbaka till sig själva, speciellt Alex. Detta var ganska intressant till en början, men han verkar sakna viljan eller förmågan att vidga vyerna och kunna skapa något av det han ser runt omkring sig. F&F går istället igång på saker de ser i sin omgivning, och får därmed en oändligt mycket större input-källa vilket leder till ett mer varierat innehåll.

Det blir extra tydligt nu när Alex drar en "aaaaww"-historia som går att verifiera som falsk i något avseende. Trovärdigheten för att det andra han säger är sant sjunker ju som en sten. Om det är en rolig historia, typ den han drog om när han var på något fint ställe och någon sa till honom att "du måste ju äta kanterna också!" eller hur det nu var, funkar då man får sig ett garv och det blir en dråplig situation oavsett om den är sann eller inte. Däremot så är ihopdiktade snyfthistorier om sig själv enbart tragiska.

Ja, i princip varenda story har fått sig ett och annat varv av pepparkvarnen, men man får ta det för vad det är. Underhållning.

Precis.

I början var denna podd möjligtvis en tårtbit från vår samtid med relativt skarpa analyser som någonstans bottnade i verkligheten men i de senaste avsnitten har det spårat ur. Sen om det är till det sämre vet jag inte.

Den bästa passagen på senare tid var i alla fall Alex möte med Gardell i Göteborg. Oerhört festligt.

Lite överraskad av att ingen ifrågasatt Sigges Zlatananekdot, det var faktiskt första gången jag reagerade på att en av deras berättelser kändes påhittad, särskilt slutklämmen med "Bra match" lät det som att Sigge hittade på bara för att han insåg att historien inte var på väg någonstans och ville ha ett bra avslut.